Apostlagärningarna 7 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Stefanos försvarstal

1 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?” 2 Stefanos svarade: ”Kära bröder och ledare för vårt folk, lyssna på mig. Vår mäktiga och underbara Gud visade sig för vår förfader Abraham, då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^[1] 3 Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska leda dig till.’^[2] 4 Därför flyttade Abraham från kaldeernas land och bosatte sig i Harran, där han stannade tills hans pappa dött. Sedan ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. 5 Gud gav honom ingen mark, inte ett enda litet område, men han lovade att hela landet till slut skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar, trots att Abraham ännu inte hade några barn. 6 Gud sa också till honom att hans ättlingar skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under 400 år. 7 ’Men jag ska straffa det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de lämna detta främmande land och tillbe mig på den här platsen.’^[3] 8 Gud gav sedan Abraham instruktioner om att alla pojkar i varje familj skulle omskäras, som ett tecken på att man accepterade det förbund Gud ingått med Abraham. Så när Abrahams son Isak föddes, omskars han efter åtta dagar. Isak blev sedan pappa till Jakob^[4], och Jakob blev pappa till tolv söner, som räknas som våra stamfäder. 9 Dessa stamfäder, Jakobs söner, var mycket avundsjuka på sin bror Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom 10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Gud gav Josef en sådan vishet, att farao utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen. 11 Men efter ett tag blev det svält och mycket lidande i Egypten och även i Kanaan, där våra förfäder bodde, och vårt folk saknade mat. 12 Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten, och därför skickade han sina söner dit för att köpa säd, först en gång och sedan en gång till. 13 Under deras andra resa till Egypten avslöjade Josef för dem vem han var, och bröderna blev presenterade för farao. 14 Sedan skickade Josef efter sin pappa Jakob och hela hans släkt, så att de kunde komma till Egypten. Tillsammans var de 75 personer. 15 Så kom Jakob till Egypten, och där dog både han och hans söner. 16 Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham köpt av Hamors söner. 17 Nu närmade sig den tid då Gud skulle infria sitt löfte till Abraham, och vid det laget hade vårt folk växt kraftigt och blivit ett stort folk i Egypten. 18 Men då fick Egypten en ny kung, en som inte kände till Josef.^[5] 19 Den här kungen var mycket grym mot vårt folk och försökte genom list bli av med dem genom att tvinga våra förfäder att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö. 20 Under den här tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader, 21 men när han till slut blev för stor, var de tvungna att sätta ut honom. Då hittades han av faraos dotter, som uppfostrade honom som sin egen son. 22 Mose fick den bästa utbildning man kunde få i Egypten, och han var handlingskraftig och talade med stor myndighet. 23 När Mose var 40 år började han fundera på att söka upp sitt eget folk, israeliterna^[6], för att hjälpa dem. 24 Vid sitt besök fick han då se en egyptier misshandla en israelit, och han skyndade genast till mannens hjälp och hämnades genom att döda egyptiern. 25 Mose trodde att folket skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag fick han syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte då medla mellan dem och sa: ’Ni är ju bröder! Varför försöker ni skada varandra?’ 27 Men mannen som hade startat slagsmålet, knuffade undan Mose och frågade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 Tänker du döda mig som du dödade egyptiern igår?’^[7] 29 När Mose hörde detta flydde han från Egypten och levde sedan som främling i Midjans land, där han blev pappa till två söner. 30 När han 40 år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en brinnande törnbuske. 31 Mose blev mycket förvånad över det han såg, och när han gick dit för att undersöka vad det var, ropade Herren till honom: 32 ’Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’ Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp. 33 Men Herren sa till honom: ’Ta av dig sandalerna, för du står på helig mark. 34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem, och jag sänder dig tillbaka till Egypten.’^[8] 35 Gud sände alltså tillbaka samma man, som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’. Genom ängeln som visade sig i törnbusken blev han utsedd till ledare och befriare. 36 Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, rakt igenom Röda havet och fram genom öknen under 40 år. 37 Det var Mose som framförde Guds budskap till israeliterna och sa: ’Gud ska låta en profet lik mig uppstå åt er ur ert eget folk.’^[9] 38 Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till folket då de var samlade i öknen. Han fick ta emot Guds lag, budskapet som ger liv,^[10] och överlämna det till oss. 39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten. 40 De sa till hans bror Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för den där Mose som förde oss ut ur Egypten verkar ha försvunnit.’^[11] 41 Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något de själva tillverkat. 42 Men då övergav Gud folket och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I profeternas bok^[12] säger Gud: ’Var det mig ni offrade till under de 40 åren i öknen, ni Israels folk? 43 Nej, ni bar omkring era avgudar, Moloks tält och Romfas stjärna, bilder som ni själva gjort för att tillbe. Därför ska jag fördriva er till ett land bortom Babylon.’^[13] 44 På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält^[14]. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade visat Mose, 45 och det gick sedan i arv till våra förfäder. När Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet till det nya landet. Det användes sedan ända till kung Davids tid. 46 Gud hade i sin godhet utsett David till att tjäna honom, och David bad att få bygga ett tempel åt Israels Gud, 47 men det blev hans son Salomo som fick göra det. 48 Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Gud säger ju genom profeten Jesaja: 49 ’Himlen är min tron och jorden min fotpall. Kan du bygga ett tempel åt mig som är bättre än detta? säger Herren. Kan du ge mig en plats där jag kan bo? 50 Jag har ju skapat både himlen och jorden.’^[15] 51 Ni envisa människor, som vägrar att lyssna till Gud. Ni är som de värsta gudsförnekare! Alltid gör ni motstånd mot Guds heliga Ande, precis som era förfäder gjorde. 52 Säg mig namnet på en enda profet som framförde Guds budskap och inte blev förföljd av era förfäder. De dödade till och med dem som fick förutsäga att den Fullkomlige^[16] skulle komma, honom som ni nu har förrått och mördat. 53 Ni var medvetet olydiga mot Moses lag^[17], trots att ni tog emot den ur änglarnas händer.”

Stefanos stenas till döds

54 När de judiska ledarna hörde detta blev de så rasande på Stefanos att de kokade av ilska^[18]. 55 Men Stefanos, som var fylld av Guds heliga Ande, tittade upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.^[19] 56 Och Stefanos sa till dem: ”Jag ser himlen öppen och Jesus, Människosonen^[20], stå på Guds högra sida!” 57 Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos, 58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som anklagade honom tog av sig sina mantlar och la dem framför fötterna på en ung man som hette Saul^[21]. 59 Och medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” 60 Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Och med de orden dog han.

English Standard Version

Stephen’s Speech

1 And the high priest said, “Are these things so?” 2 And Stephen said: “Brothers and fathers, hear me. The God of glory appeared to our father Abraham when he was in Mesopotamia, before he lived in Haran, (1 Mos 11:31; 1 Mos 15:7; Jos 24:3; Neh 9:7; Ps 29:3; Apg 22:1; 1 Kor 2:8; Jak 2:1)

1 Mos 11:311 Mos 15:7Jos 24:3Neh 9:7Ps 29:3Apg 22:11 Kor 2:8Jak 2:1

3 and said to him, ‘Go out from your land and from your kindred and go into the land that I will show you.’ (1 Mos 12:1) 4 Then he went out from the land of the Chaldeans and lived in Haran. And after his father died, God removed him from there into this land in which you are now living. (1 Mos 11:32; 1 Mos 12:4; Apg 7:2) 5 Yet he gave him no inheritance in it, not even a foot’s length, but promised to give it to him as a possession and to his offspring after him, though he had no child. (1 Mos 12:7; 1 Mos 13:15; 1 Mos 15:3; 1 Mos 15:18; 1 Mos 17:8; 1 Mos 18:10; 1 Mos 48:4; Heb 11:8)

1 Mos 12:71 Mos 13:151 Mos 15:31 Mos 15:181 Mos 17:81 Mos 18:101 Mos 48:4Heb 11:8

6 And God spoke to this effect—that his offspring would be sojourners in a land belonging to others, who would enslave them and afflict them four hundred years. (1 Mos 15:13; 2 Mos 2:22; 2 Mos 12:40; Apg 7:17; Heb 11:9)

1 Mos 15:132 Mos 2:222 Mos 12:40Apg 7:17Heb 11:9

7 ‘But I will judge the nation that they serve,’ said God, ‘and after that they shall come out and worship me in this place.’ (2 Mos 3:12; Jer 25:12; Jer 30:20) 8 And he gave him the covenant of circumcision. And so Abraham became the father of Isaac, and circumcised him on the eighth day, and Isaac became the father of Jacob, and Jacob of the twelve patriarchs. (1 Mos 17:9; 1 Mos 21:2; 1 Mos 25:26; 1 Mos 29:31; 1 Mos 30:5; 1 Mos 35:18; 1 Mos 35:23; Luk 1:59)

1 Mos 17:91 Mos 21:21 Mos 25:261 Mos 29:311 Mos 30:51 Mos 35:181 Mos 35:23Luk 1:59

9 “And the patriarchs, jealous of Joseph, sold him into Egypt; but God was with him (1 Mos 37:11; 1 Mos 37:28; 1 Mos 39:2; 1 Mos 39:21; 1 Mos 39:23; 1 Mos 45:4; Ps 105:17)

1 Mos 37:111 Mos 37:281 Mos 39:21 Mos 39:211 Mos 39:231 Mos 45:4Ps 105:17

10 and rescued him out of all his afflictions and gave him favor and wisdom before Pharaoh, king of Egypt, who made him ruler over Egypt and over all his household. (1 Mos 41:37; 1 Mos 41:41; 1 Mos 41:43; 1 Mos 41:46; 1 Mos 42:6; Ps 105:21)

1 Mos 41:371 Mos 41:411 Mos 41:431 Mos 41:461 Mos 42:6Ps 105:21

11 Now there came a famine throughout all Egypt and Canaan, and great affliction, and our fathers could find no food. (1 Mos 41:54; 1 Mos 42:5; Ps 105:16) 12 But when Jacob heard that there was grain in Egypt, he sent out our fathers on their first visit. (1 Mos 42:1) 13 And on the second visit Joseph made himself known to his brothers, and Joseph’s family became known to Pharaoh. (1 Mos 43:2; 1 Mos 45:1; 1 Mos 45:16) 14 And Joseph sent and summoned Jacob his father and all his kindred, seventy-five persons in all. (1 Mos 45:9; 1 Mos 45:27; 1 Mos 46:26; 2 Mos 1:5; 5 Mos 10:22)

1 Mos 45:91 Mos 45:271 Mos 46:262 Mos 1:55 Mos 10:22

15 And Jacob went down into Egypt, and he died, he and our fathers, (1 Mos 46:5; 1 Mos 46:28; 1 Mos 49:33; 2 Mos 1:6; Ps 105:23)

1 Mos 46:51 Mos 46:281 Mos 49:332 Mos 1:6Ps 105:23

16 and they were carried back to Shechem and laid in the tomb that Abraham had bought for a sum of silver from the sons of Hamor in Shechem. (1 Mos 23:16; 1 Mos 33:19; 1 Mos 50:25; 2 Mos 13:19; Jos 24:32)

1 Mos 23:161 Mos 33:191 Mos 50:252 Mos 13:19Jos 24:32

17 “But as the time of the promise drew near, which God had granted to Abraham, the people increased and multiplied in Egypt (2 Mos 1:7; 2 Mos 1:12; Ps 105:24; Apg 7:5; Apg 13:17)

2 Mos 1:72 Mos 1:12Ps 105:24Apg 7:5Apg 13:17

18 until there arose over Egypt another king who did not know Joseph. (2 Mos 1:8) 19 He dealt shrewdly with our race and forced our fathers to expose their infants, so that they would not be kept alive. (2 Mos 1:9; 2 Mos 1:16; 2 Mos 1:22; Ps 105:25)

2 Mos 1:92 Mos 1:162 Mos 1:22Ps 105:25

20 At this time Moses was born; and he was beautiful in God’s sight. And he was brought up for three months in his father’s house, (2 Mos 2:2; Heb 11:23) 21 and when he was exposed, Pharaoh’s daughter adopted him and brought him up as her own son. (2 Mos 2:3) 22 And Moses was instructed in all the wisdom of the Egyptians, and he was mighty in his words and deeds. (1 Kung 4:30; Jes 19:11; Dan 1:4; Dan 1:17; Luk 24:19)

1 Kung 4:30Jes 19:11Dan 1:4Dan 1:17Luk 24:19

23 “When he was forty years old, it came into his heart to visit his brothers, the children of Israel. (2 Mos 2:11) 24 And seeing one of them being wronged, he defended the oppressed man and avenged him by striking down the Egyptian. 25 He supposed that his brothers would understand that God was giving them salvation by his hand, but they did not understand. 26 And on the following day he appeared to them as they were quarreling and tried to reconcile them, saying, ‘Men, you are brothers. Why do you wrong each other?’ (2 Mos 2:13) 27 But the man who was wronging his neighbor thrust him aside, saying, ‘Who made you a ruler and a judge over us? (Luk 12:14; Apg 7:35) 28 Do you want to kill me as you killed the Egyptian yesterday?’ 29 At this retort Moses fled and became an exile in the land of Midian, where he became the father of two sons. (2 Mos 2:15; 2 Mos 2:22; 2 Mos 18:3) 30 “Now when forty years had passed, an angel appeared to him in the wilderness of Mount Sinai, in a flame of fire in a bush. (2 Mos 3:1; 2 Mos 3:2) 31 When Moses saw it, he was amazed at the sight, and as he drew near to look, there came the voice of the Lord: 32 ‘I am the God of your fathers, the God of Abraham and of Isaac and of Jacob.’ And Moses trembled and did not dare to look. (2 Mos 3:6) 33 Then the Lord said to him, ‘Take off the sandals from your feet, for the place where you are standing is holy ground. (2 Mos 3:5; Jos 5:15) 34 I have surely seen the affliction of my people who are in Egypt, and have heard their groaning, and I have come down to deliver them. And now come, I will send you to Egypt.’ (2 Mos 2:24; 2 Mos 3:7; 2 Mos 3:8; 2 Mos 3:10)

2 Mos 2:242 Mos 3:72 Mos 3:82 Mos 3:10

35 “This Moses, whom they rejected, saying, ‘Who made you a ruler and a judge?’—this man God sent as both ruler and redeemer by the hand of the angel who appeared to him in the bush. (2 Mos 3:2; 2 Mos 14:19; 2 Mos 23:20; 4 Mos 20:16; Apg 7:27)

2 Mos 3:22 Mos 14:192 Mos 23:204 Mos 20:16Apg 7:27

36 This man led them out, performing wonders and signs in Egypt and at the Red Sea and in the wilderness for forty years. (2 Mos 7:3; 2 Mos 12:41; 2 Mos 14:21; 2 Mos 14:27; 2 Mos 16:1; 2 Mos 16:35; 2 Mos 17:1; 2 Mos 33:1; 4 Mos 14:33; Ps 78:15; Ps 78:43; Ps 78:53; Ps 95:10; Ps 105:27; Ps 106:9; Apg 7:42; Apg 13:18; Heb 3:9; Heb 3:17; Heb 8:9)

2 Mos 7:32 Mos 12:412 Mos 14:212 Mos 14:272 Mos 16:12 Mos 16:352 Mos 17:12 Mos 33:14 Mos 14:33Ps 78:15Ps 78:43Ps 78:53Ps 95:10Ps 105:27Ps 106:9Apg 7:42Apg 13:18Heb 3:9Heb 3:17Heb 8:9

37 This is the Moses who said to the Israelites, ‘God will raise up for you a prophet like me from your brothers.’ (5 Mos 18:15; Apg 3:22) 38 This is the one who was in the congregation in the wilderness with the angel who spoke to him at Mount Sinai, and with our fathers. He received living oracles to give to us. (2 Mos 19:3; 2 Mos 19:17; 5 Mos 5:27; 5 Mos 5:31; 5 Mos 32:47; 5 Mos 33:4; Jes 63:9; Joh 1:17; Apg 7:53; Rom 3:2; Heb 5:12; 1 Pet 4:11)

2 Mos 19:32 Mos 19:175 Mos 5:275 Mos 5:315 Mos 32:475 Mos 33:4Jes 63:9Joh 1:17Apg 7:53Rom 3:2Heb 5:121 Pet 4:11

39 Our fathers refused to obey him, but thrust him aside, and in their hearts they turned to Egypt, (2 Mos 16:3; 4 Mos 11:4; 4 Mos 14:3; Hes 20:8; Hes 20:24)

2 Mos 16:34 Mos 11:44 Mos 14:3Hes 20:8Hes 20:24

40 saying to Aaron, ‘Make for us gods who will go before us. As for this Moses who led us out from the land of Egypt, we do not know what has become of him.’ (2 Mos 32:1; 2 Mos 32:23) 41 And they made a calf in those days, and offered a sacrifice to the idol and were rejoicing in the works of their hands. (2 Mos 32:4; 2 Mos 32:35; 5 Mos 9:16; Ps 106:19; Jes 2:8; Jer 1:16; Jer 25:6; Am 6:13)

2 Mos 32:42 Mos 32:355 Mos 9:16Ps 106:19Jes 2:8Jer 1:16Jer 25:6Am 6:13

42 But God turned away and gave them over to worship the host of heaven, as it is written in the book of the prophets: “‘Did you bring to me slain beasts and sacrifices, during the forty years in the wilderness, O house of Israel? (5 Mos 4:19; Jos 24:20; 2 Kung 17:16; 2 Kung 21:3; 2 Kung 23:5; Ps 81:12; Jes 63:10; Jer 19:13; Hes 20:39; Am 5:25; Sef 1:5; Apg 7:36; Rom 1:28)

5 Mos 4:19Jos 24:202 Kung 17:162 Kung 21:32 Kung 23:5Ps 81:12Jes 63:10Jer 19:13Hes 20:39Am 5:25Sef 1:5Apg 7:36Rom 1:28

43 You took up the tent of Moloch and the star of your god Rephan, the images that you made to worship; and I will send you into exile beyond Babylon.’ (1 Kung 11:7) 44 “Our fathers had the tent of witness in the wilderness, just as he who spoke to Moses directed him to make it, according to the pattern that he had seen. (2 Mos 25:40; 2 Mos 38:21; Upp 15:5) 45 Our fathers in turn brought it in with Joshua when they dispossessed the nations that God drove out before our fathers. So it was until the days of David, (4 Mos 32:5; 5 Mos 32:49; Jos 3:10; Jos 3:14; Jos 23:9; Jos 24:18; 2 Sam 7:1; 2 Krön 20:7; Apg 13:19)

4 Mos 32:55 Mos 32:49Jos 3:10Jos 3:14Jos 23:9Jos 24:182 Sam 7:12 Krön 20:7Apg 13:19

46 who found favor in the sight of God and asked to find a dwelling place for the God of Jacob.^[1] (1 Mos 49:24; 1 Sam 16:1; 1 Kung 8:17; 1 Krön 22:7; Ps 89:19; Ps 132:5; Jes 49:26; Apg 13:22)

1 Mos 49:241 Sam 16:11 Kung 8:171 Krön 22:7Ps 89:19Ps 132:5Jes 49:26Apg 13:22

47 But it was Solomon who built a house for him. (2 Sam 7:13; 1 Kung 6:1; 1 Kung 8:20; 2 Krön 3:1)

2 Sam 7:131 Kung 6:11 Kung 8:202 Krön 3:1

48 Yet the Most High does not dwell in houses made by hands, as the prophet says, (1 Kung 8:27; 2 Krön 2:6; Apg 17:24) 49 “‘Heaven is my throne, and the earth is my footstool. What kind of house will you build for me, says the Lord, or what is the place of my rest? (Ps 11:4; Jes 66:1; Matt 5:34) 50 Did not my hand make all these things?’ 51 “You stiff-necked people, uncircumcised in heart and ears, you always resist the Holy Spirit. As your fathers did, so do you. (2 Mos 32:9; 3 Mos 26:41; 5 Mos 10:16; Jer 6:10; Jer 9:26; Hes 44:7; Hes 44:9; Mal 3:7)

2 Mos 32:93 Mos 26:415 Mos 10:16Jer 6:10Jer 9:26Hes 44:7Hes 44:9Mal 3:7

52 Which of the prophets did your fathers not persecute? And they killed those who announced beforehand the coming of the Righteous One, whom you have now betrayed and murdered, (1 Kung 19:10; 2 Krön 36:16; Jer 2:30; Matt 5:12; Matt 21:35; Matt 23:31; Matt 23:37; Apg 3:14; Apg 5:28)

1 Kung 19:102 Krön 36:16Jer 2:30Matt 5:12Matt 21:35Matt 23:31Matt 23:37Apg 3:14Apg 5:28

53 you who received the law as delivered by angels and did not keep it.” (5 Mos 33:2; Joh 7:19; Apg 7:38; Gal 3:19; Heb 2:2)

5 Mos 33:2Joh 7:19Apg 7:38Gal 3:19Heb 2:2

The Stoning of Stephen

54 Now when they heard these things they were enraged, and they ground their teeth at him. (Job 16:9; Ps 35:16; Ps 37:12; Apg 2:37; Apg 5:33)

Job 16:9Ps 35:16Ps 37:12Apg 2:37Apg 5:33

55 But he, full of the Holy Spirit, gazed into heaven and saw the glory of God, and Jesus standing at the right hand of God. (2 Mos 24:16; Ps 110:1; Mark 16:19; Luk 2:9; Joh 12:41; Apg 6:5)

2 Mos 24:16Ps 110:1Mark 16:19Luk 2:9Joh 12:41Apg 6:5

56 And he said, “Behold, I see the heavens opened, and the Son of Man standing at the right hand of God.” (Dan 7:13; Joh 1:51; Apg 7:55) 57 But they cried out with a loud voice and stopped their ears and rushed together^[2] at him. 58 Then they cast him out of the city and stoned him. And the witnesses laid down their garments at the feet of a young man named Saul. (3 Mos 24:14; 4 Mos 15:35; 5 Mos 13:9; 5 Mos 17:7; 1 Kung 21:13; Matt 21:35; Matt 23:37; Luk 4:29; Apg 6:13; Apg 8:1; Apg 22:4; Apg 22:20; Heb 11:37; Heb 13:12)

3 Mos 24:144 Mos 15:355 Mos 13:95 Mos 17:71 Kung 21:13Matt 21:35Matt 23:37Luk 4:29Apg 6:13Apg 8:1Apg 22:4Apg 22:20Heb 11:37Heb 13:12

59 And as they were stoning Stephen, he called out, “Lord Jesus, receive my spirit.” (Ps 31:5; Luk 23:46; Apg 9:14) 60 And falling to his knees he cried out with a loud voice, “Lord, do not hold this sin against them.” And when he had said this, he fell asleep. (Matt 5:44; Matt 27:52; Luk 22:41; Apg 9:40; Apg 20:36; Apg 21:5; Ef 3:14)

Matt 5:44Matt 27:52Luk 22:41Apg 9:40Apg 20:36Apg 21:5Ef 3:14