1Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David sökte Herren, och han svarade: "Hungersnöden beror på att Saul och hans familj mördade gibeoniterna."2Då samlade kung David gibeoniterna och talade till dem. De var inte israeliter, utan överlevande från amo reerna. Israel hade svurit att inte döda dem, men Saul hade i sin nationalistiska iver försökt att utplåna dem.3David frågade: "Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att be Gud välsigna oss?"4"Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls familj", svarade gibeoniterna. "Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.""Vad kan jag då göra?" frågade David.5-6De svarade: "Ge oss sju av Sauls söner, manliga ättlingar till den man som gjorde sitt yttersta för att utplåna oss. Vi ska döda dem inför Herren i Gibea, Sauls egen stad."Kungen svarade: "Ni ska få vad ni har begärt."7På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra skonades emellertid Mefiboset, som var Jonatans son och alltså sonson till Saul.8Men David gav dem Armoni och Mefiboset, som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs söner, som hon fått med meholatiten Adriel, Barsillais son.9Männen i Gibeon spetsade dem på pålar och lät deras kroppar ligga kvar inför Herren på en kulle. Detta hände på våren, just som man hade börjat med kornskörden.10Då lade Rispa, mor till två av dem, ut säcktyg på klippan och stannade där ända tills det efterlängtade regnet kom, för att hindra gamarna att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten.11När David fick reda på detta12-14visade han respekt för hennes handling genom att hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Jabes-Gilead. Invånarna där hade rövat bort deras kroppar från torget i Bet-San, där filisteerna hade hängt upp dem på pålar efter det att de fallit på berget Gilboa. David tog också vara på kropparna efter de avrättade sju männen. Sauls och Jonatans ben lades i Sauls far Kis grav i Benjamin. Sedan svarade Gud igen på bön och gjorde slut på hungersnöden.15Det blev flera drabbningar med filisteerna. En gång när David och hans män var mitt i stridens hetta, blev David trött och utmattad.16En storväxt man som hette Jisbo-Benon närmade sig då David och tänkte döda honom. Spetsen på hans lans vägde flera kilo, och han var klädd i en ny rustning.17Men Abisai, Serujas son, kom till Davids hjälp och dödade filisteen. Efter detta sa männen bestämt till David: "Du ska inte gå ut i strid igen! Varför ska vi riskera att Israels ljus slocknar?"
Davids män dödar jättar
18Under en annan strid med filisteerna i Gob dödade husatiten Sibbekai en storväxt man från Rafa som hette Saf,19och vid en annan strid på samma plats dödade Elhanan brodern till gatiten Goljat, han som hade en lans lika kraftig som en vävbom.20-21En annan gång när filisteerna och israeliterna stred vid Gat, kämpade de mot en jätte från Rafa med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot. När han hånade Israel dödades han av Davids brorson Jonatan, son till Davids bror Simea.22Alla dessa fyra kom från jättarnas stam i Gat, och de blev dödade av Davids män.
2 Samuelsbokem 21
English Standard Version
David Avenges the Gibeonites
1Now there was a famine in the days of David for three years, year after year. And David sought the face of the Lord. And the Lord said, “There is bloodguilt on Saul and on his house, because he put the Gibeonites to death.” (4 Mos 27:21)2So the king called the Gibeonites and spoke to them. Now the Gibeonites were not of the people of Israel but of the remnant of the Amorites. Although the people of Israel had sworn to spare them, Saul had sought to strike them down in his zeal for the people of Israel and Judah. (Jos 9:3)3And David said to the Gibeonites, “What shall I do for you? And how shall I make atonement, that you may bless the heritage of the Lord?” (1 Sam 26:19)4The Gibeonites said to him, “It is not a matter of silver or gold between us and Saul or his house; neither is it for us to put any man to death in Israel.” And he said, “What do you say that I shall do for you?”5They said to the king, “The man who consumed us and planned to destroy us, so that we should have no place in all the territory of Israel,6let seven of his sons be given to us, so that we may hang them before the Lord at Gibeah of Saul, the chosen of the Lord.” And the king said, “I will give them.” (1 Sam 10:24; 1 Sam 10:26; 1 Sam 11:4)7But the king spared Mephibosheth, the son of Saul’s son Jonathan, because of the oath of the Lord that was between them, between David and Jonathan the son of Saul. (1 Sam 20:8; 1 Sam 20:42; 1 Sam 23:18)8The king took the two sons of Rizpah the daughter of Aiah, whom she bore to Saul, Armoni and Mephibosheth; and the five sons of Merab[1] the daughter of Saul, whom she bore to Adriel the son of Barzillai the Meholathite; (1 Mos 50:23; 1 Sam 18:19; 2 Sam 3:7)9and he gave them into the hands of the Gibeonites, and they hanged them on the mountain before the Lord, and the seven of them perished together. They were put to death in the first days of harvest, at the beginning of barley harvest. (Rut 1:22)10Then Rizpah the daughter of Aiah took sackcloth and spread it for herself on the rock, from the beginning of harvest until rain fell upon them from the heavens. And she did not allow the birds of the air to come upon them by day, or the beasts of the field by night. (5 Mos 21:23)11When David was told what Rizpah the daughter of Aiah, the concubine of Saul, had done,12David went and took the bones of Saul and the bones of his son Jonathan from the men of Jabesh-gilead, who had stolen them from the public square of Beth-shan, where the Philistines had hanged them, on the day the Philistines killed Saul on Gilboa. (Jos 17:11; 1 Sam 31:10; 2 Sam 2:4)13And he brought up from there the bones of Saul and the bones of his son Jonathan; and they gathered the bones of those who were hanged.14And they buried the bones of Saul and his son Jonathan in the land of Benjamin in Zela, in the tomb of Kish his father. And they did all that the king commanded. And after that God responded to the plea for the land. (Jos 18:28; 2 Sam 24:25)
War with the Philistines
15There was war again between the Philistines and Israel, and David went down together with his servants, and they fought against the Philistines. And David grew weary.16And Ishbi-benob, one of the descendants of the giants, whose spear weighed three hundred shekels[2] of bronze, and who was armed with a new sword, thought to kill David. (2 Sam 21:18; 2 Sam 21:20; 2 Sam 21:22)17But Abishai the son of Zeruiah came to his aid and attacked the Philistine and killed him. Then David’s men swore to him, “You shall no longer go out with us to battle, lest you quench the lamp of Israel.” (2 Sam 18:3; 2 Sam 22:29; 1 Kung 11:36; 1 Kung 15:4; 2 Kung 8:19; 2 Krön 21:7; Ps 132:17)18After this there was again war with the Philistines at Gob. Then Sibbecai the Hushathite struck down Saph, who was one of the descendants of the giants. (2 Sam 21:16; 2 Sam 21:20; 2 Sam 21:22; 2 Sam 23:27; 1 Krön 11:29; 1 Krön 20:4; 1 Krön 27:11)19And there was again war with the Philistines at Gob, and Elhanan the son of Jaare-oregim, the Bethlehemite, struck down Goliath the Gittite, the shaft of whose spear was like a weaver’s beam.[3] (1 Sam 17:7; 2 Sam 23:24; 1 Krön 20:5)20And there was again war at Gath, where there was a man of great stature, who had six fingers on each hand, and six toes on each foot, twenty-four in number, and he also was descended from the giants. (2 Sam 21:16; 2 Sam 21:18)21And when he taunted Israel, Jonathan the son of Shimei, David’s brother, struck him down. (1 Sam 17:10; 1 Sam 17:25; 1 Sam 17:36; 1 Sam 17:45)22These four were descended from the giants in Gath, and they fell by the hand of David and by the hand of his servants. (2 Sam 21:20)