2 Samuelsbokem 16 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Siba förenar sig med David

1 David hade just hunnit bortom kullens topp, där Siba, den ansvarige tjänaren över Mefibofets hus, stod och väntade på honom. Han ledde ett antal åsnor lastade med tvåhundra brödkakor, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en skinnsäck med vin. 2 Kungen frågade: "Vem ska ha allt detta?"Siba svarade: "Åsnorna är åt ditt folk att rida på, brödet och fruktkakorna åt dina män som proviant, och vinet är till för dem som blir utmattade av ökenvandringen." 3 "Men var är Mefiboset?" frågade kungen."Han stannade i Jerusalem," svarade Siba. "Han tänker nog bli kung och få tillbaka sin far Sauls rike." 4 Då sa kungen: "Om det är på det sättet, så får du överta allt han äger.""Då ska jag tacka dig av hela mitt hjärta", svarade Siba.

Simei förbannar David

5 När David och hans sällskap gick förbi Bahurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Simei, son till Gera och släkt med Saul. 6 Han kastade sten på kungen och hans officerare, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater. 7-8 "Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk!" ropade han till David. "Herren ska hämnas på dig, för att du mördade kung Saul och hans familj. Du stal hans tron, och nu har Herren gett den till din son Absalom. Äntligen får du smaka lite av din egen medicin, din mördare!" 9 "Varför ska en sådan få förbanna Ers Majestät?" frågade Abisai. "Ska jag hugga huvudet av honom?" 10 "Nej", sa kungen. "Lägg dig inte i det här! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, varför ska jag då hindra honom? 11 Min egen son försöker ju döda mig, så varför ska vi bry oss om en benjaminit som bara förbannar mig? Lämna honom ifred, för utan tvivel har Herren sagt till honom att göra detta! 12 Och kanske kommer Herren att se till min situation, och då kommer han att välsigna mig i stället för att förbanna. 13 David och hans män fortsatte framåt medan Simei höll jämna steg med dem vid sidan om vägen. Han förbannade dem och kastade sten och jord på David. 14 När kungen och hans sällskap nådde sitt mål var de mycket trötta och stannade för att vila ut.

Absalom griper makten

15 Under tiden hade Absalom och hans män kommit till Jerusalem tillsammans med Ahitofel. 16 När Davids vän arkiten Husai kom till staden gick han omedelbart för att träffa Absalom. "Länge leve kungen!" utropade han. "Länge leve kungen!" 17 "Är det så här du behandlar din vän David?" frågade Absalom honom. "Varför är du inte tillsammans med honom?" 18 "Därför att jag arbetar för den man som är utvald av Herren och av Israel", svarade Husai. 19 "Och varför skulle jag inte göra det? Jag hjälpte din far, och nu vill jag hjälpa dig!" 20 Då vände sig Absalom till Ahitofel och frågade honom: "Vad ska jag göra härnäst?" 21 Ahitofel sa till honom: "Gå och ligg med de av din fars bihustrur, som han har lämnat kvar här att sköta palatset. Låt hela Israel se hur du förolämpar honom. Det kommer att stärka din ställning." 22 Då satte man upp ett tält på palatsets tak som alla kunde se, och där låg Absalom med sin fars bihustrur. 23 Absalom gjorde allt vad Ahitofel sa, precis som David hade gjort. Hans råd ansågs nämligen komma direkt från Herren.

English Standard Version

David and Ziba

1 When David had passed a little beyond the summit, Ziba the servant of Mephibosheth met him, with a couple of donkeys saddled, bearing two hundred loaves of bread, a hundred bunches of raisins, a hundred of summer fruits, and a skin of wine. (1 Sam 25:18; 2 Sam 9:2; 2 Sam 15:30; 2 Sam 15:32)

1 Sam 25:182 Sam 9:22 Sam 15:302 Sam 15:32

2 And the king said to Ziba, “Why have you brought these?” Ziba answered, “The donkeys are for the king’s household to ride on, the bread and summer fruit for the young men to eat, and the wine for those who faint in the wilderness to drink.” (Dom 5:10; Dom 10:4; 2 Sam 16:14; 2 Sam 17:29)

Dom 5:10Dom 10:42 Sam 16:142 Sam 17:29

3 And the king said, “And where is your master’s son?” Ziba said to the king, “Behold, he remains in Jerusalem, for he said, ‘Today the house of Israel will give me back the kingdom of my father.’” (2 Sam 19:26) 4 Then the king said to Ziba, “Behold, all that belonged to Mephibosheth is now yours.” And Ziba said, “I pay homage; let me ever find favor in your sight, my lord the king.”

Shimei Curses David

5 When King David came to Bahurim, there came out a man of the family of the house of Saul, whose name was Shimei, the son of Gera, and as he came he cursed continually. (2 Sam 3:16; 2 Sam 19:16; 2 Sam 19:21; 1 Kung 2:8; 1 Kung 2:36)

2 Sam 3:162 Sam 19:162 Sam 19:211 Kung 2:81 Kung 2:36

6 And he threw stones at David and at all the servants of King David, and all the people and all the mighty men were on his right hand and on his left. 7 And Shimei said as he cursed, “Get out, get out, you man of blood, you worthless man! (2 Sam 16:5) 8 The Lord has avenged on you all the blood of the house of Saul, in whose place you have reigned, and the Lord has given the kingdom into the hand of your son Absalom. See, your evil is on you, for you are a man of blood.” (Dom 9:24; Dom 9:56; 2 Sam 1:16; 1 Kung 2:32)

Dom 9:24Dom 9:562 Sam 1:161 Kung 2:32

9 Then Abishai the son of Zeruiah said to the king, “Why should this dead dog curse my lord the king? Let me go over and take off his head.” (2 Mos 22:28; 1 Sam 24:14; 2 Sam 3:8; 2 Sam 9:8)

2 Mos 22:281 Sam 24:142 Sam 3:82 Sam 9:8

10 But the king said, “What have I to do with you, you sons of Zeruiah? If he is cursing because the Lord has said to him, ‘Curse David,’ who then shall say, ‘Why have you done so?’” (1 Sam 26:6; 2 Sam 19:22) 11 And David said to Abishai and to all his servants, “Behold, my own son seeks my life; how much more now may this Benjaminite! Leave him alone, and let him curse, for the Lord has told him to. (2 Sam 12:11) 12 It may be that the Lord will look on the wrong done to me,^[1] and that the Lord will repay me with good for his cursing today.” 13 So David and his men went on the road, while Shimei went along on the hillside opposite him and cursed as he went and threw stones at him and flung dust. (2 Sam 19:21) 14 And the king, and all the people who were with him, arrived weary at the Jordan.^[2] And there he refreshed himself. (2 Sam 16:2)

Absalom Enters Jerusalem

15 Now Absalom and all the people, the men of Israel, came to Jerusalem, and Ahithophel with him. (2 Sam 15:37) 16 And when Hushai the Archite, David’s friend, came to Absalom, Hushai said to Absalom, “Long live the king! Long live the king!” (1 Sam 10:24; 2 Sam 16:15; 1 Kung 1:25; 1 Kung 1:39; 2 Kung 11:12)

1 Sam 10:242 Sam 16:151 Kung 1:251 Kung 1:392 Kung 11:12

17 And Absalom said to Hushai, “Is this your loyalty to your friend? Why did you not go with your friend?” (2 Sam 19:25) 18 And Hushai said to Absalom, “No, for whom the Lord and this people and all the men of Israel have chosen, his I will be, and with him I will remain. 19 And again, whom should I serve? Should it not be his son? As I have served your father, so I will serve you.” (2 Sam 15:34) 20 Then Absalom said to Ahithophel, “Give your counsel. What shall we do?” 21 Ahithophel said to Absalom, “Go in to your father’s concubines, whom he has left to keep the house, and all Israel will hear that you have made yourself a stench to your father, and the hands of all who are with you will be strengthened.” (2 Sam 2:7; 2 Sam 15:16; 2 Sam 20:3; Sak 8:9; Sak 8:13)

2 Sam 2:72 Sam 15:162 Sam 20:3Sak 8:9Sak 8:13

22 So they pitched a tent for Absalom on the roof. And Absalom went in to his father’s concubines in the sight of all Israel. (1 Sam 9:25; 2 Sam 12:11) 23 Now in those days the counsel that Ahithophel gave was as if one consulted the word of God; so was all the counsel of Ahithophel esteemed, both by David and by Absalom. (2 Sam 15:12)