1En tid därefter dog Ammons kung, och hans son Hanun efterträdde honom.2"Jag ska visa vänskap mot honom", sa David. "Det gjorde alltid hans far mot mig." David sände en delegation till Hanun för att visa sympati och hedra hans far.3Men Hanuns officerare sa till sin kung: "Dessa män är inte här för att hedra din far! David har skickat dem för att spionera på staden innan de anfaller den!"4Då rakade Hanun av Davids män hälften av deras skägg, skar av deras kläder vid höfterna och lät dem gå hem halvnakna.5När David fick höra vad som hade hänt, bad han dem stanna i Jeriko tills skägget hade växt ut igen. De kände sig mycket förödmjukade av Hanuns behandling.6När folket i Ammon förstod hur allvarligt de hade förargat kung David, sände de efter förstärkningar och lejde tjugo tusen arameiska män från Rehob och Soba. Kungen i Maaka ställde upp med tusen man och tolv tusen kom från Tob.7-8När David hörde dessa rapporter, gav han order till Joab att anfalla dem med hela sin armé. Ammoniterna ställde upp utanför staden och försvarade den och dess portar själva, medan arameerna från Rehob och Soba och männen från Maaka och Tob grupperade sig i det öppna landskapet.9När Joab insåg att han skulle bli tvungen att slåss på två fronter, valde han ut de bästa soldaterna i armén, tog själv befälet över dem och drog ut mot arameerna.10Resten av armén anföll staden under hans bror Abisais befäl.11"Lyssna nu", sa Joab. "Om jag behöver förstärkning så kommer ni och hjälper mig, och om ammoniterna är för starka så kommer jag och hjälper er.12Nu ska vi kämpa! I dag får vi visa att vi är riktiga män som kan kämpa för Herrens folk och hans städer. Låt Guds vilja få ske!"13När Joab och hans män gick till anfall flydde arameerna hals över huvud,14och när ammoniterna såg det blev de rädda för Abisai och flydde in i sin stad. Joab kunde återvända till Jerusalem med armén.15-16Arameerna insåg nu att de inte hade någon möjlighet att besegra Israel och grupperade därför om sig. Hadadeser sände ytterligare trupper från andra sidan floden Eufrat som förstärkning. De kom till Helam under befäl av Sobak, som var överbefälhavare över alla Hadadesers trupper.17När David hörde vad som höll på att hända, tog han personligen befälet över Israels armé och tågade till Helam. Där anföll arameerna,18och de fick fly för israeliterna än en gång och lämnade manskapet på 700 vagnar döda på fälten, tillsammans med 40.000 fotsoldater. General Sobak stupade också.19När Hadadesers allierade såg att de var besegrade kapitulerade de, gav sig åt David och blev hans undersåtar. Från den dagen aktade sig arameerna för att hjälpa ammoniterna.
2 Samuelsbokem 10
English Standard Version
David Defeats Ammon and Syria
1After this the king of the Ammonites died, and Hanun his son reigned in his place. (1 Krön 19:1)2And David said, “I will deal loyally[1] with Hanun the son of Nahash, as his father dealt loyally with me.” So David sent by his servants to console him concerning his father. And David’s servants came into the land of the Ammonites. (1 Sam 11:1)3But the princes of the Ammonites said to Hanun their lord, “Do you think, because David has sent comforters to you, that he is honoring your father? Has not David sent his servants to you to search the city and to spy it out and to overthrow it?”4So Hanun took David’s servants and shaved off half the beard of each and cut off their garments in the middle, at their hips, and sent them away. (Jes 20:4)5When it was told David, he sent to meet them, for the men were greatly ashamed. And the king said, “Remain at Jericho until your beards have grown and then return.”6When the Ammonites saw that they had become a stench to David, the Ammonites sent and hired the Syrians of Beth-rehob, and the Syrians of Zobah, 20,000 foot soldiers, and the king of Maacah with 1,000 men, and the men of Tob, 12,000 men. (Jos 13:11; Jos 13:13; Dom 11:3; Dom 11:5; Dom 18:28; 2 Sam 8:3; 2 Sam 8:5)7And when David heard of it, he sent Joab and all the host of the mighty men. (2 Sam 23:8)8And the Ammonites came out and drew up in battle array at the entrance of the gate, and the Syrians of Zobah and of Rehob and the men of Tob and Maacah were by themselves in the open country. (2 Sam 10:6)9When Joab saw that the battle was set against him both in front and in the rear, he chose some of the best men of Israel and arrayed them against the Syrians.10The rest of his men he put in the charge of Abishai his brother, and he arrayed them against the Ammonites.11And he said, “If the Syrians are too strong for me, then you shall help me, but if the Ammonites are too strong for you, then I will come and help you.12Be of good courage, and let us be courageous for our people, and for the cities of our God, and may the Lord do what seems good to him.” (5 Mos 31:6; 1 Sam 3:18; 1 Sam 4:9; 1 Kor 16:13)13So Joab and the people who were with him drew near to battle against the Syrians, and they fled before him.14And when the Ammonites saw that the Syrians fled, they likewise fled before Abishai and entered the city. Then Joab returned from fighting against the Ammonites and came to Jerusalem.15But when the Syrians saw that they had been defeated by Israel, they gathered themselves together.16And Hadadezer sent and brought out the Syrians who were beyond the Euphrates.[2] They came to Helam, with Shobach the commander of the army of Hadadezer at their head. (2 Sam 8:3; 1 Krön 19:16)17And when it was told David, he gathered all Israel together and crossed the Jordan and came to Helam. The Syrians arrayed themselves against David and fought with him.18And the Syrians fled before Israel, and David killed of the Syrians the men of 700 chariots, and 40,000 horsemen, and wounded Shobach the commander of their army, so that he died there. (1 Krön 19:18)19And when all the kings who were servants of Hadadezer saw that they had been defeated by Israel, they made peace with Israel and became subject to them. So the Syrians were afraid to save the Ammonites anymore. (2 Sam 8:6)