2 Samuelsbokem 1 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

David sörjer Saul och Jonatan

1-2 När Saul hade dött återvände David till Siklag efter segern över amalekiterna. Han stannade där i två dagar. Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet som tecken på sorg. Han föll ner inför David i djup vördnad. 3 "Var kommer du ifrån?" frågade David."Från Israels armé", svarade mannen. 4 "Vad har hänt?" frågade David. "Berätta!"Mannen svarade: "Hela vår armé flydde. Tusentals män ligger döda och skadade på fälten, och Saul och hans son Jonatan är döda." 5 "Hur kan du vara så säker på det?" 6 "Jag råkade vara på berget Gilboa. Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom. 7 När han såg mig, bad han mig komma fram till honom. 8 'Vem är du?' frågade han mig.'En amalekit', svarade jag. 9 'Kom och befria mig från mina plågor', tiggde han, 'för jag har inte långt kvar ändå.' 10 Då dödade jag honom, för jag visste att han inte skulle kunna överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna till dig, herre." 11 När David och hans män hörde de dåliga nyheterna slet de sönder sina kläder i sorg. 12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk och över Israels soldater, som alla hade dött den dagen. 13 Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: "Var kommer du ifrån?"Han svarade: "Jag är en amalekit, och lever här som en främling." 14 "Hur vågade du lyfta din hand mot Guds utvalde kung?" frågade David. 15 Han kallade på en av sina soldater och sa: "Döda honom!" Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död. 16 "Du får skylla dig själv", hade David sagt till honom, "för du har ju erkänt att du dödade Guds smorde kung."

Davids sång till Saul och Jonatan

17-18 Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och Jonatan, och efteråt befallde han att folket i Israel skulle lära sig sången. Den upptecknades i "Den redliges bok". 19 O Israel, din stolthet och glädje ligger slagen på höjderna. Mäktiga hjältar har fallit. 20 Låt inte filisteerna veta, avslöja inget i Gat och Askelon, för att inte alla där ska skratta av skadeglädje. 21 Du Gilboa berg, jag önskar dig varken dagg eller regn, eller skördar på dina sluttningar. Där har den mäktige Saul dött, hans sköld är ej längre smord med olja. 22 Varken Jonatans båge eller Sauls svärd återvände otillfredsställda från slagfältets blod och kampen med mäktiga fiender. 23 Saul och Jonatan, så älskade och ärade i livet, tillsammans även i döden. 24 Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i scharlakan och guld. 25 Mäktiga hjältar har fallit i striden. Jonatan ligger slagen på stridsfältet. 26 Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär. Din broderskärlek och vänskap var mer för mig än kvinnors kärlek. 27 De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.

English Standard Version

David Hears of Saul’s Death

1 After the death of Saul, when David had returned from striking down the Amalekites, David remained two days in Ziklag. (1 Sam 30:17) 2 And on the third day, behold, a man came from Saul’s camp, with his clothes torn and dirt on his head. And when he came to David, he fell to the ground and paid homage. (Jos 7:6; 2 Sam 4:10; 2 Sam 14:4) 3 David said to him, “Where do you come from?” And he said to him, “I have escaped from the camp of Israel.” 4 And David said to him, “How did it go? Tell me.” And he answered, “The people fled from the battle, and also many of the people have fallen and are dead, and Saul and his son Jonathan are also dead.” (1 Sam 4:16) 5 Then David said to the young man who told him, “How do you know that Saul and his son Jonathan are dead?” 6 And the young man who told him said, “By chance I happened to be on Mount Gilboa, and there was Saul leaning on his spear, and behold, the chariots and the horsemen were close upon him. (1 Sam 31:1; 1 Krön 10:1) 7 And when he looked behind him, he saw me, and called to me. And I answered, ‘Here I am.’ 8 And he said to me, ‘Who are you?’ I answered him, ‘I am an Amalekite.’ 9 And he said to me, ‘Stand beside me and kill me, for anguish has seized me, and yet my life still lingers.’ (Dom 9:54) 10 So I stood beside him and killed him, because I was sure that he could not live after he had fallen. And I took the crown that was on his head and the armlet that was on his arm, and I have brought them here to my lord.” (2 Kung 11:12) 11 Then David took hold of his clothes and tore them, and so did all the men who were with him. (Jos 7:6; 2 Sam 3:31; 2 Sam 13:31) 12 And they mourned and wept and fasted until evening for Saul and for Jonathan his son and for the people of the Lord and for the house of Israel, because they had fallen by the sword. (2 Sam 3:35) 13 And David said to the young man who told him, “Where do you come from?” And he answered, “I am the son of a sojourner, an Amalekite.” 14 David said to him, “How is it you were not afraid to put out your hand to destroy the Lord’s anointed?” (1 Sam 12:3; 1 Sam 24:6; 1 Sam 24:10; 1 Sam 26:9; 1 Sam 31:4)

1 Sam 12:31 Sam 24:61 Sam 24:101 Sam 26:91 Sam 31:4

15 Then David called one of the young men and said, “Go, execute him.” And he struck him down so that he died. (2 Sam 4:10) 16 And David said to him, “Your blood be on your head, for your own mouth has testified against you, saying, ‘I have killed the Lord’s anointed.’” (Jos 2:19; 1 Sam 12:3; 2 Sam 3:29; 1 Kung 2:32; 1 Kung 2:37; Matt 27:25)

Jos 2:191 Sam 12:32 Sam 3:291 Kung 2:321 Kung 2:37Matt 27:25

David’s Lament for Saul and Jonathan

17 And David lamented with this lamentation over Saul and Jonathan his son, (2 Sam 3:33; 2 Krön 35:25) 18 and he said it^[1] should be taught to the people of Judah; behold, it is written in the Book of Jashar.^[2] He said: (Jos 10:13) 19 “Your glory, O Israel, is slain on your high places! How the mighty have fallen! (2 Sam 1:25; 2 Sam 1:27) 20 Tell it not in Gath, publish it not in the streets of Ashkelon, lest the daughters of the Philistines rejoice, lest the daughters of the uncircumcised exult. (2 Mos 15:20; Dom 11:34; Dom 14:3; 1 Sam 31:9; Am 3:9; Mik 1:10)

2 Mos 15:20Dom 11:34Dom 14:31 Sam 31:9Am 3:9Mik 1:10

21 “You mountains of Gilboa, let there be no dew or rain upon you, nor fields of offerings!^[3] For there the shield of the mighty was defiled, the shield of Saul, not anointed with oil. (1 Sam 10:1; 1 Sam 31:1) 22 “From the blood of the slain, from the fat of the mighty, the bow of Jonathan turned not back, and the sword of Saul returned not empty. (1 Sam 18:4) 23 “Saul and Jonathan, beloved and lovely! In life and in death they were not divided; they were swifter than eagles; they were stronger than lions. (Dom 14:18; Jer 4:13; Hab 1:8) 24 “You daughters of Israel, weep over Saul, who clothed you luxuriously in scarlet, who put ornaments of gold on your apparel. (Hes 16:11) 25 “How the mighty have fallen in the midst of the battle! “Jonathan lies slain on your high places. (2 Sam 1:19) 26 I am distressed for you, my brother Jonathan; very pleasant have you been to me; your love to me was extraordinary, surpassing the love of women. (1 Sam 18:1; 1 Sam 18:3) 27 “How the mighty have fallen, and the weapons of war perished!” (2 Sam 1:25)