1"Gå tillbaka till Farao", sa Herren till Mose, "och säg till honom: 'Herren, hebreernas Gud, befaller dig att släppa sitt folk så att det kan gå och offra till honom.2Om du inte gör det3ska Gud visa sin makt och sända pest som dödar din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar.4Men pesten ska bara drabba egyptiernas boskap, inget av de djur som tillhör Israel ska dö.' "5Herren meddelade att pesten skulle komma redan dagen därpå,6och det gjorde den. All boskap som tillhörde egyptierna dog, men inte ett enda djur av Israels boskap blev ens sjukt.7Farao skickade då sina tjänare för att undersöka om det stämde att inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Inte ens när han upptäckte att det var på det sättet gav han med sig. Han vägrade att släppa folket.
Aska orsakar bölder
8Då sa Herren till Mose och Aron: "Ta aska från brännugnen. Mose ska kasta upp den mot himlen inför Faraos ögon,9och då ska det bildas damm över hela Egypten, och detta ska leda till att det uppstår bulnader på människor och djur över hela landet."10Då tog de aska från brännugnen och gick till Farao. Medan denne såg på, kastade Mose upp askan mot himlen, och alla, både människor och djur, fick bulnader.11Spåmännen kom inte heller undan, utan också de fick bulnader.12Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han vägrade att höra på dem, precis som Herren hade sagt till Mose att det skulle ske.
En fruktansvärd hagelstorm
13Sedan sa Herren till Mose: "Gå upp tidigt i morgon bitti och säg till Farao: 'Herren, hebreernas Gud, säger: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst,14annars ska jag sända en plåga som verkligen ska bevisa för både dig och dina tjänare och allt folk i Egypten att det inte finns någon på hela jorden som är som jag.15Jag hade kunnat döda er alla,16men jag gjorde det inte, för jag ville visa dig och hela jorden min väldiga kraft.17Men du tror fortfarande att du är så mäktig att du kan trotsa min makt och vägra att släppa mitt folk.18Nåväl, i morgon vid den här tiden ska jag sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades.19Se nu till att du får in din boskap från fälten, för varje man och varje djur som finns ute kommer att dö av haglet.' "20De egyptier som blev skrämda av denna hotelse, hämtade sin boskap och sina tjänare från fälten,21men de som inte brydde sig om Herrens ord lämnade dem kvar ute på ängarna.22Då sa Herren till Mose: "Sträck din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela landet, över människor, djur och växtlighet."23När Mose lyfte handen sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder.24Det går inte ens att beskriva vad som hände. Aldrig tidigare i Egyptens historia hade det förekommit en sådan storm.25Hela Egypten lades i ruiner. Allt som fanns ute på fälten, både människor och djur, dödades. Träd slogs sönder och skörden förstördes.26Den enda plats i landet där det inte haglade den dagen var Gosen, där Israels folk bodde.27Farao skickade då bud efter Mose och Aron: "Nu äntligen inser jag att det är mitt fel", bekände han. "Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har handlat orätt hela tiden.28Bed till Gud att han låter detta hagel upphöra, så ska jag låta er gå på en gång."29"Ja", sa Mose. "Så snart jag har lämnat staden ska jag räcka ut mina händer mot Herren, och då ska åskvädret och haglet sluta. Detta ska bevisa för dig att det är Herren som har makt över hela jorden,30men ändå kommer varken du eller dina tjänare att lyda Herren."31Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax, och linet stod i blom,32men vetet blev inte förstört, eftersom det ännu inte hade kommit upp ur jorden.33Mose lämnade Farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot himlen. Åska, hagel och regn upphörde omedelbart.34När Farao såg det syndade både han och hans tjänare på nytt genom att envist vägra göra vad de hade lovat.35Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han släppte inte folket, precis som Herren tidigare hade sagt till Mose.
2 Mosebok 9
English Standard Version
The Fifth Plague: Egyptian Livestock Die
1Then the Lord said to Moses, “Go in to Pharaoh and say to him, ‘Thus says the Lord, the God of the Hebrews, “Let my people go, that they may serve me. (2 Mos 7:16; 2 Mos 8:1)2For if you refuse to let them go and still hold them,3behold, the hand of the Lord will fall with a very severe plague upon your livestock that are in the field, the horses, the donkeys, the camels, the herds, and the flocks. (2 Mos 7:4)4But the Lord will make a distinction between the livestock of Israel and the livestock of Egypt, so that nothing of all that belongs to the people of Israel shall die.”’” (2 Mos 8:22; 2 Mos 11:7)5And the Lord set a time, saying, “Tomorrow the Lord will do this thing in the land.”6And the next day the Lord did this thing. All the livestock of the Egyptians died, but not one of the livestock of the people of Israel died. (2 Mos 9:19)7And Pharaoh sent, and behold, not one of the livestock of Israel was dead. But the heart of Pharaoh was hardened, and he did not let the people go. (2 Mos 7:14)
The Sixth Plague: Boils
8And the Lord said to Moses and Aaron, “Take handfuls of soot from the kiln, and let Moses throw them in the air in the sight of Pharaoh.9It shall become fine dust over all the land of Egypt, and become boils breaking out in sores on man and beast throughout all the land of Egypt.” (3 Mos 13:18; 5 Mos 28:27; 2 Kung 20:7; Job 2:7; Jes 38:21; Upp 16:2)10So they took soot from the kiln and stood before Pharaoh. And Moses threw it in the air, and it became boils breaking out in sores on man and beast.11And the magicians could not stand before Moses because of the boils, for the boils came upon the magicians and upon all the Egyptians. (2 Mos 7:11; 2 Tim 3:9)12But the Lord hardened the heart of Pharaoh, and he did not listen to them, as the Lord had spoken to Moses. (2 Mos 4:21)
The Seventh Plague: Hail
13Then the Lord said to Moses, “Rise up early in the morning and present yourself before Pharaoh and say to him, ‘Thus says the Lord, the God of the Hebrews, “Let my people go, that they may serve me. (2 Mos 7:15; 2 Mos 8:20)14For this time I will send all my plagues on you yourself,[1] and on your servants and your people, so that you may know that there is none like me in all the earth. (2 Mos 8:10)15For by now I could have put out my hand and struck you and your people with pestilence, and you would have been cut off from the earth.16But for this purpose I have raised you up, to show you my power, so that my name may be proclaimed in all the earth. (2 Mos 10:1; 2 Mos 11:9; 2 Mos 14:17; Ps 83:18; Ords 16:4; Jes 63:12; Rom 9:17)17You are still exalting yourself against my people and will not let them go. (Neh 9:10)18Behold, about this time tomorrow I will cause very heavy hail to fall, such as never has been in Egypt from the day it was founded until now.19Now therefore send, get your livestock and all that you have in the field into safe shelter, for every man and beast that is in the field and is not brought home will die when the hail falls on them.”’” (2 Mos 9:4)20Then whoever feared the word of the Lord among the servants of Pharaoh hurried his slaves and his livestock into the houses,21but whoever did not pay attention to the word of the Lord left his slaves and his livestock in the field.22Then the Lord said to Moses, “Stretch out your hand toward heaven, so that there may be hail in all the land of Egypt, on man and beast and every plant of the field, in the land of Egypt.” (Upp 16:21)23Then Moses stretched out his staff toward heaven, and the Lord sent thunder and hail, and fire ran down to the earth. And the Lord rained hail upon the land of Egypt. (Jos 10:11; 1 Sam 12:17; Ps 18:13; Ps 78:47; Ps 105:32; Ps 148:8; Jes 30:30; Hes 38:22; Upp 8:7)24There was hail and fire flashing continually in the midst of the hail, very heavy hail, such as had never been in all the land of Egypt since it became a nation.25The hail struck down everything that was in the field in all the land of Egypt, both man and beast. And the hail struck down every plant of the field and broke every tree of the field. (Ps 78:47; Ps 105:33)26Only in the land of Goshen, where the people of Israel were, was there no hail. (2 Mos 8:22; 2 Mos 9:4; 2 Mos 9:6; 2 Mos 10:23; 2 Mos 11:7; 2 Mos 12:13; Jes 32:18)27Then Pharaoh sent and called Moses and Aaron and said to them, “This time I have sinned; the Lord is in the right, and I and my people are in the wrong. (2 Mos 10:16; 2 Krön 12:6; Ps 129:4; Ps 145:17; Klag 1:18; Dan 9:14)28Plead with the Lord, for there has been enough of God’s thunder and hail. I will let you go, and you shall stay no longer.” (2 Mos 8:8)29Moses said to him, “As soon as I have gone out of the city, I will stretch out my hands to the Lord. The thunder will cease, and there will be no more hail, so that you may know that the earth is the Lord’s. (5 Mos 10:14; 1 Kung 8:22; 1 Kung 8:38; Ps 24:1; Ps 143:6; Jes 1:15; 1 Kor 10:26)30But as for you and your servants, I know that you do not yet fear the Lord God.” (Jes 26:10)31(The flax and the barley were struck down, for the barley was in the ear and the flax was in bud.32But the wheat and the emmer[2] were not struck down, for they are late in coming up.)33So Moses went out of the city from Pharaoh and stretched out his hands to the Lord, and the thunder and the hail ceased, and the rain no longer poured upon the earth. (2 Mos 9:29)34But when Pharaoh saw that the rain and the hail and the thunder had ceased, he sinned yet again and hardened his heart, he and his servants. (2 Mos 7:14; 1 Sam 6:6)35So the heart of Pharaoh was hardened, and he did not let the people of Israel go, just as the Lord had spoken through Moses. (2 Mos 4:21)