2 Mosebok 20

Nya Levande Bibeln

1-2 Och Gud sa: "Jag är Herren din Gud, som befriade dig från slaveriet i Egypten.3 Du ska inte tillbe några andra gudar än mig.4 Du ska inte göra några avgudar, inte göra några bilder som föreställer djur, fåglar eller fiskar.5 Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag, Herren din Gud, är en Gud som inte vill dela din tillbedjan med andra gudar! När jag straffar folket för deras synder och när man hatar mig, låter jag straffet drabba också barn, barnbarn och barnbarnsbarn.6 Men jag slösar min kärlek över dem i tusentals generationer, när man älskar mig och lyder mina befallningar.7 Du ska inte missbruka Herrens namn. Den som gör det ska inte undgå att bli straffad.8 Kom ihåg att betrakta sabbaten som en helig dag.9 Sex dagar i veckan är till för dina dagliga göromål och ditt vanliga arbete,10 men den sjunde dagen är en ledig dag, som du ska vila på inför Herren, din Gud. På den dagen får du inte utföra något som helst arbete, och inte heller får din son, dotter eller tjänare, vare sig man eller kvinna, eller din boskap eller de som bor som främlingar ibland er göra det.11 På sex dagar skapade nämligen Herren himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade han sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag.12 Hedra dina föräldrar, så ska du få ett långt och härligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.13 Du ska inte döda.14 Du ska inte begå äktenskapsbrott.15 Du ska inte stjäla.16 Du ska inte ljuga.17 Du ska inte vara avundsjuk på din granne för vad han äger, eller ha begär till hans hustru, slavar, oxar, åsnor eller någonting annat som han har."18 Allt folket såg eldslågorna och röken som steg upp från berget, och de hörde dundret och det långa basunljudet där de stod på avstånd och darrade av rädsla.19 De sa till Mose: "Tala nu om för oss vad Gud säger, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala direkt till oss, för då kanske vi dör."20 "Var inte rädda", sa Mose till dem. "Gud vill på det här sättet visa sin fruktansvärda makt, så att ni från och med den här dagen ska akta er för att synda mot honom!"21 Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det täta, mörka molnet där Gud var.22 Herren sa till Mose att han skulle vara Guds talesman inför folket och säga till dem: "Ni har själva varit vittnen till att jag talat till er från himlen.23 Kom nu ihåg att ni inte får tillverka eller tillbe avgudar av silver eller guld eller någonting annat!24 Det altare du reser åt mig ska vara enkelt och uppbyggt av jord. Frambär dina offer till mig på det, dina brännoffer och tackoffer av får eller oxar. Men bygg altaren bara där jag säger att du ska göra det. Då ska jag komma dit och välsigna dig.25 Du kan också göra altaren av sten, men om du gör det ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen för att forma den, gör du den olämplig för mitt altare.26 Och du ska inte heller göra en trappa upp till altaret. Om du gör det kanske kläderna inte döljer din nakenhet när du går upp, och det kan Herren inte acceptera.

2 Mosebok 20

English Standard Version

1 And God spoke all these words, saying, (5 Mos 5:6; 5 Mos 5:22)2 “I am the Lord your God, who brought you out of the land of Egypt, out of the house of slavery. (3 Mos 26:13; Ps 81:10; Hos 13:4)3 “You shall have no other gods before[1] me. (2 Kung 17:35; Jer 25:6; Jer 35:15)4 “You shall not make for yourself a carved image, or any likeness of anything that is in heaven above, or that is in the earth beneath, or that is in the water under the earth. (3 Mos 26:1; 5 Mos 27:15; Ps 97:7; Apg 17:29)5 You shall not bow down to them or serve them, for I the Lord your God am a jealous God, visiting the iniquity of the fathers on the children to the third and the fourth generation of those who hate me, (2 Mos 23:24; 2 Mos 34:7; 2 Mos 34:14; 4 Mos 14:18; 5 Mos 4:24; 5 Mos 6:15; Jos 23:7; Jos 24:19; Ps 79:8; Ps 109:14; Jes 65:6; Jer 32:18; Nah 1:2)6 but showing steadfast love to thousands[2] of those who love me and keep my commandments.7 “You shall not take the name of the Lord your God in vain, for the Lord will not hold him guiltless who takes his name in vain. (3 Mos 19:12; Matt 5:34; Jak 5:12)8 “Remember the Sabbath day, to keep it holy. (2 Mos 31:13; 3 Mos 19:3; 3 Mos 19:30; 3 Mos 26:2)9 Six days you shall labor, and do all your work, (2 Mos 23:12; 2 Mos 34:21; 2 Mos 35:2; 3 Mos 23:3; Luk 13:14)10 but the seventh day is a Sabbath to the Lord your God. On it you shall not do any work, you, or your son, or your daughter, your male servant, or your female servant, or your livestock, or the sojourner who is within your gates. (1 Mos 2:2; 2 Mos 16:26; 2 Mos 31:15; 4 Mos 15:32; Neh 13:16; Hes 20:12)11 For in six days the Lord made heaven and earth, the sea, and all that is in them, and rested on the seventh day. Therefore the Lord blessed the Sabbath day and made it holy. (1 Mos 1:1)12 “Honor your father and your mother, that your days may be long in the land that the Lord your God is giving you. (3 Mos 19:3; Jer 35:18; Matt 15:4; Matt 19:19; Mark 7:10; Mark 10:19; Luk 18:20; Ef 6:2; Ef 6:3)13 “You shall not murder.[3] (1 Mos 9:5; Matt 5:21; Matt 19:18; Rom 13:9; 1 Joh 3:15)14 “You shall not commit adultery. (3 Mos 18:20; 5 Mos 22:22; Ords 6:32; Matt 5:27; Rom 13:9; 1 Kor 6:9; Heb 13:4)15 “You shall not steal. (3 Mos 19:11; Matt 19:18; Rom 13:9; Ef 4:28)16 “You shall not bear false witness against your neighbor. (2 Mos 23:1; 5 Mos 19:16; Ords 19:5; Ords 19:9; Ords 21:28; Ords 24:28; Ords 25:18; Matt 19:18)17 “You shall not covet your neighbor’s house; you shall not covet your neighbor’s wife, or his male servant, or his female servant, or his ox, or his donkey, or anything that is your neighbor’s.” (Jer 5:8; Mik 2:2; Matt 5:28; Luk 12:15; Rom 7:7; Rom 13:9; Ef 5:3; Ef 5:5; Kol 3:5; Heb 13:5)18 Now when all the people saw the thunder and the flashes of lightning and the sound of the trumpet and the mountain smoking, the people were afraid[4] and trembled, and they stood far off (Heb 12:18)19 and said to Moses, “You speak to us, and we will listen; but do not let God speak to us, lest we die.” (5 Mos 5:25; 5 Mos 5:27; 5 Mos 18:16; Gal 3:19; Heb 12:19)20 Moses said to the people, “Do not fear, for God has come to test you, that the fear of him may be before you, that you may not sin.” (1 Mos 22:1; 5 Mos 13:3; 1 Sam 12:20)21 The people stood far off, while Moses drew near to the thick darkness where God was. (5 Mos 4:11; 2 Sam 22:10; 1 Kung 8:12; Ps 18:9; Ps 97:2)22 And the Lord said to Moses, “Thus you shall say to the people of Israel: ‘You have seen for yourselves that I have talked with you from heaven. (5 Mos 4:36; Neh 9:13; Heb 12:25)23 You shall not make gods of silver to be with me, nor shall you make for yourselves gods of gold. (2 Mos 32:31; 2 Kung 17:33; Hes 20:39; Sef 1:5)24 An altar of earth you shall make for me and sacrifice on it your burnt offerings and your peace offerings, your sheep and your oxen. In every place where I cause my name to be remembered I will come to you and bless you. (5 Mos 7:13; 5 Mos 12:5; 5 Mos 12:11; 5 Mos 14:23; 5 Mos 16:6; 5 Mos 16:11; 5 Mos 26:2; 1 Kung 8:29; 1 Kung 9:3; 2 Krön 6:6; 2 Krön 7:16; 2 Krön 12:13; Esr 6:12; Neh 1:9; Ps 74:7; Jer 7:10; Jer 7:12)25 If you make me an altar of stone, you shall not build it of hewn stones, for if you wield your tool on it you profane it. (5 Mos 27:5; Jos 8:31; 1 Kung 5:17; 1 Krön 22:2)26 And you shall not go up by steps to my altar, that your nakedness be not exposed on it.’