1Då sa Herren till Mose: "Jag ska sända ännu en plåga över Farao och hans land, och sedan ska han låta er gå. Han ska bli så ivrig att bli av med er, att han kommer att jaga er ut ur landet.2Och säg till alla män och kvinnor som tillhör Israels folk, att de ska be om smycken av silver och guld av sina egyptiska grannar."3Gud lät det nämligen ske på det sättet, att egyptierna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både Faraos tjänare och folket i allmänhet såg upp till honom.4Nu meddelade Mose Farao: "Herren säger: 'Vid midnatt ska jag gå fram genom landet.5Den äldste sonen i varje familj ska dö, från Faraos äldste son, arvtagaren till tronen, till det äldsta barnet hos hans lägste slav, och till och med de förstfödda bland djuren.6En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen.7Men inte en hund ska morra mot någon av Israels folk, vare sig mot människor eller djur. Då ska ni förstå att Herren gör skillnad mellan egyptierna och israeliterna.8Alla dina tjänare ska komma springande till mig och buga sig och säga: 'Var snälla och lämna oss genast, och ta med allt folket!' Då ska jag ge mig i väg.' " Därefter gick Mose därifrån, röd av ilska.9Herren hade sagt till Mose: "Farao kommer inte att höra på dig, och det ger mig tillfälle att utföra under för att visa min makt."10Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på Farao gjorde Herren hans hjärta hårt, så att han inte lät folket lämna landet.
2 Mosebok 11
English Standard Version
A Final Plague Threatened
1The Lord said to Moses, “Yet one plague more I will bring upon Pharaoh and upon Egypt. Afterward he will let you go from here. When he lets you go, he will drive you away completely. (2 Mos 4:23; 2 Mos 12:31; 2 Mos 12:33; 2 Mos 12:39)2Speak now in the hearing of the people, that they ask, every man of his neighbor and every woman of her neighbor, for silver and gold jewelry.” (2 Mos 3:22; 2 Mos 12:35)3And the Lord gave the people favor in the sight of the Egyptians. Moreover, the man Moses was very great in the land of Egypt, in the sight of Pharaoh’s servants and in the sight of the people. (2 Mos 3:21; 2 Mos 12:36)4So Moses said, “Thus says the Lord: ‘About midnight I will go out in the midst of Egypt, (2 Mos 12:29; Job 34:20; Am 4:10)5and every firstborn in the land of Egypt shall die, from the firstborn of Pharaoh who sits on his throne, even to the firstborn of the slave girl who is behind the handmill, and all the firstborn of the cattle. (Matt 24:41; Luk 17:35)6There shall be a great cry throughout all the land of Egypt, such as there has never been, nor ever will be again. (2 Mos 12:30; Am 5:16)7But not a dog shall growl against any of the people of Israel, either man or beast, that you may know that the Lord makes a distinction between Egypt and Israel.’ (2 Mos 8:22; 2 Mos 9:4)8And all these your servants shall come down to me and bow down to me, saying, ‘Get out, you and all the people who follow you.’ And after that I will go out.” And he went out from Pharaoh in hot anger. (2 Mos 12:33)9Then the Lord said to Moses, “Pharaoh will not listen to you, that my wonders may be multiplied in the land of Egypt.” (2 Mos 3:19; 2 Mos 7:3; 2 Mos 7:4; 2 Mos 10:1)10Moses and Aaron did all these wonders before Pharaoh, and the Lord hardened Pharaoh’s heart, and he did not let the people of Israel go out of his land. (2 Mos 4:21)