1Nu vill jag berätta för er, kära syskon, vad Gud i sin godhet har gjort för församlingarna i Makedonien.2Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra.3Ja, jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt,4kom de till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de troende i Jerusalem.5Men de gav inte bara en summa pengar, så som jag hade väntat mig. Nej, de var också beredda att lyda först och främst Herren Jesus, men även mig, eftersom de ville följa Guds vilja.6När jag alltså såg hur villiga församlingarna i Makedonien var att hjälpa till, bad jag Titus att resa tillbaka till er, så att ni kunde samla in resten av er kärleksgåva till de troende. Det var ju Titus som började insamlingen hos er.7Ni korinthier har fått så många förmågor från Gud. Ni har en stark tro, ni är duktiga på att tala, ni känner väl till Guds budskap, ni är hängivna och fulla av kärlek till oss[1]. Se nu till att ni även visar prov på er förmåga att ge till andra.8Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara tala om hur ivriga andra är att ge, så att ni kan bevisa att er kärlek är lika stor.9Låt er också inspireras av den godhet och kärlek vår Herre Jesus Kristus visade. Han lämnade ju Guds rikedomar, och blev fattig för er skull. Och genom hans fattigdom, får ni ärva Guds rikedomar.10-11Jag föreslår därför att ni avslutar den insamling som ni själva var med och tog initiativet till för ett år sedan. Ni var de första som började samla in pengar, men se nu till att ni är lika ivriga att ge på slutet som ni var i början. Ge så mycket som ni har råd med.12Om ni bara är villiga att ge, spelar det mindre roll hur stor gåvan är. Gud kräver inte att ni ska ge mer än ni har råd med.13Det är ju inte meningen att de andra plötsligt ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela våra tillgångar rättvist.14Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet får alla allt vad de behöver.15Det blir precis som det står i Skriften[2]: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”
Titus och hans reskamrater
16Jag tackar Gud för att han har gjort Titus lika ivrig att hjälpa er som jag själv är.17Han svarade inte bara ja när jag frågade om han ville resa till er, utan var genast villig att ge sig iväg.18Jag lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här, eftersom han har gjort mycket för att sprida budskapet om Jesus.19Samma man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med mig till Jerusalem när gåvan ska överlämnas. Den resan gör jag för att ära Herren Jesus och för att visa min iver att hjälpa till.20Genom att ta med mig en annan troende, undviker jag att bli anklagad för att ha förskingrat något från denna stora gåva.21Gud vet att jag är ärlig, men jag vill också att andra ska förstå det.22Samtidigt med Titus skickade jag också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat mig hur hängiven han är. Och han var nu ivrigare än vanligt, eftersom han litade på att ni skulle bidra med en stor gåva till de troende.23Om någon undrar över dessa tre, så är Titus min medarbetare som har kommit för att hjälpa er. De andra två är utsända från församlingarna här, och ärar Kristus med sina liv.
Ge rikligt och av kärlek
24När dessa tre kommer till er, omsätt då er kärlek i praktisk handling, så att de andra församlingarna ser hur rätt jag hade när jag skröt över er.
2 Korinthierbrevet 8
English Standard Version
Encouragement to Give Generously
1We want you to know, brothers,[1] about the grace of God that has been given among the churches of Macedonia, (2 Kor 8:5)2for in a severe test of affliction, their abundance of joy and their extreme poverty have overflowed in a wealth of generosity on their part. (Mark 12:44)3For they gave according to their means, as I can testify, and beyond their means, of their own accord, (1 Kor 16:2; 2 Kor 8:11)4begging us earnestly for the favor[2] of taking part in the relief of the saints— (Apg 24:17; Rom 15:25; Rom 15:31; 2 Kor 9:2)5and this, not as we expected, but they gave themselves first to the Lord and then by the will of God to us. (2 Kor 8:1)6Accordingly, we urged Titus that as he had started, so he should complete among you this act of grace. (2 Kor 8:4; 2 Kor 8:17; 2 Kor 8:19; 2 Kor 12:18)7But as you excel in everything—in faith, in speech, in knowledge, in all earnestness, and in our love for you[3]—see that you excel in this act of grace also. (1 Kor 1:5; 2 Kor 9:8)8I say this not as a command, but to prove by the earnestness of others that your love also is genuine. (1 Kor 7:6)9For you know the grace of our Lord Jesus Christ, that though he was rich, yet for your sake he became poor, so that you by his poverty might become rich. (Matt 20:28; 2 Kor 6:10; Fil 2:6)10And in this matter I give my judgment: this benefits you, who a year ago started not only to do this work but also to desire to do it. (5 Mos 15:7; Ords 19:17; Ords 28:27; 1 Kor 7:25; 2 Kor 9:2; 1 Tim 6:18; Heb 13:16)11So now finish doing it as well, so that your readiness in desiring it may be matched by your completing it out of what you have.12For if the readiness is there, it is acceptable according to what a person has, not according to what he does not have. (Mark 12:43; Luk 21:3; 2 Kor 9:7)13For I do not mean that others should be eased and you burdened, but that as a matter of fairness14your abundance at the present time should supply their need, so that their abundance may supply your need, that there may be fairness. (Apg 4:34; 2 Kor 9:12)15As it is written, “Whoever gathered much had nothing left over, and whoever gathered little had no lack.” (2 Mos 16:18)
Commendation of Titus
16But thanks be to God, who put into the heart of Titus the same earnest care I have for you. (2 Kor 2:14; Upp 17:17)17For he not only accepted our appeal, but being himself very earnest he is going[4] to you of his own accord. (2 Kor 8:6)18With him we are sending[5] the brother who is famous among all the churches for his preaching of the gospel. (1 Kor 7:17; 2 Kor 12:18)19And not only that, but he has been appointed by the churches to travel with us as we carry out this act of grace that is being ministered by us, for the glory of the Lord himself and to show our good will. (1 Kor 16:3; 2 Kor 4:15; 2 Kor 8:6)20We take this course so that no one should blame us about this generous gift that is being administered by us,21for we aim at what is honorable not only in the Lord’s sight but also in the sight of man. (Rom 12:17; Rom 14:18; Fil 4:8; 1 Pet 2:12)22And with them we are sending our brother whom we have often tested and found earnest in many matters, but who is now more earnest than ever because of his great confidence in you.23As for Titus, he is my partner and fellow worker for your benefit. And as for our brothers, they are messengers[6] of the churches, the glory of Christ. (Filem 1:17)24So give proof before the churches of your love and of our boasting about you to these men. (2 Kor 7:4; 2 Kor 7:14; 2 Kor 9:2)