1Några av er beskyller mig för att uppträda som en ynkrygg när jag är hos er, och modigt bara när jag är långt borta. Men jag har nu i mitt brev vädjat till er med samma mildhet och godhet som finns hos Kristus själv.2Och jag hoppas verkligen att jag ska slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som påstår att jag styrs av själviska motiv.3Visserligen lever jag här i världen, men jag kämpar inte med världsliga metoder.4Nej, de vapen jag använder i min andliga kamp är Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen som vi i våra tankar bygger upp.5Jag bryter ner alla stolta argument, och allt som går emot det vi vet om Gud. Varje tanke tar jag till fånga och tvingar den att lyda Kristus.6Och jag är beredd att straffa alla dem av er som fortfarande vägrar att lyda Kristus, sedan resten av er har börjat lyda honom.7Problemet med er är att ni bedömer människor på ett ytligt sätt. Ni måste förstå att jag och mina medarbetare tillhör Jesus Kristus lika mycket som dessa människor som stolt säger: ”Vi tillhör Kristus”.[1]8Ja, som sändebud åt Herren Jesus skulle jag kunna skryta ännu mer med den myndighet jag har fått av honom ‑ en myndighet som är till för att stärka er tro, inte för att straffa er ‑ och jag skulle ändå inte kunna anklagas för någon överdrift.9Men jag vill inte att det ska verka som om det bara är i breven jag kan tala med myndighet.10En del av er säger ju: ”Hans brev är fulla av myndighet och kraft, men när han själv kommer hit, då är han ynklig och svag och inte mycket att lyssna på.”11Men de som talar på det viset måste förstå att jag tänker handla med samma myndighet när jag kommer till er, som jag använder i mina brev när jag är långt borta.12Jag kan inte tänka mig att jämföra eller likställa mig med de människor hos er som bara framhäver sig själva. De saknar all självkritik och låter ingen annan bedöma vad de uträttat. Så oförståndigt!13Nej, jag vill bara berömma mig över att ha utfört det uppdrag som Gud har gett mig. Han har gjort mig till sitt sändebud, och i det uppdraget ingick att nå fram ända till er.14Om jag därför använder min myndighet till att förmana er, så går jag inte utanför mitt uppdrag. Jag och mina medarbetare var ju de första som kom till Korinth med det glada budskapet om Kristus.15Jag vill inte ta åt mig äran för det arbete som andra troende har uträttat bland er. Men när er tro växer sig starkare, hoppas jag att kunna arbeta ännu mera bland er.16Sedan kan jag gå vidare och sprida budskapet om Kristus till nya platser, som ligger ännu längre bort än Korinth. Då behöver jag inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört på Guds uppdrag.17Det står ju i Skriften[2]: ”Den som vill skryta, ska skryta över det som Herren har gjort.”18Det hjälper alltså inte att framhäva sig själv. Man måste få sitt erkännande från Herren.
2 Korinthierbrevet 10
English Standard Version
Paul Defends His Ministry
1I, Paul, myself entreat you, by the meekness and gentleness of Christ—I who am humble when face to face with you, but bold toward you when I am away!— (Sak 9:9; Matt 11:29; Rom 12:1; Fil 2:7)2I beg of you that when I am present I may not have to show boldness with such confidence as I count on showing against some who suspect us of walking according to the flesh. (1 Kor 4:18; 1 Kor 4:21; 2 Kor 10:6; 2 Kor 13:2; 2 Kor 13:10)3For though we walk in the flesh, we are not waging war according to the flesh.4For the weapons of our warfare are not of the flesh but have divine power to destroy strongholds. (Jer 1:10; 1 Kor 2:5; 1 Kor 9:7; 2 Kor 6:7; 2 Kor 13:3; Ef 6:11; 1 Thess 5:8)5We destroy arguments and every lofty opinion raised against the knowledge of God, and take every thought captive to obey Christ, (Jes 2:11; Rom 5:19; 2 Kor 9:13)6being ready to punish every disobedience, when your obedience is complete. (2 Kor 2:9; 2 Kor 7:15; 2 Kor 10:2)7Look at what is before your eyes. If anyone is confident that he is Christ’s, let him remind himself that just as he is Christ’s, so also are we. (Joh 7:24; 1 Kor 1:12; 1 Kor 3:23; 1 Kor 9:1; 1 Kor 14:37; 2 Kor 5:12; 2 Kor 11:23; Gal 1:12; 1 Joh 4:6)8For even if I boast a little too much of our authority, which the Lord gave for building you up and not for destroying you, I will not be ashamed. (2 Kor 13:10)9I do not want to appear to be frightening you with my letters.10For they say, “His letters are weighty and strong, but his bodily presence is weak, and his speech of no account.” (1 Kor 1:17; 2 Kor 11:21; 2 Kor 12:7)11Let such a person understand that what we say by letter when absent, we do when present.12Not that we dare to classify or compare ourselves with some of those who are commending themselves. But when they measure themselves by one another and compare themselves with one another, they are without understanding. (Ords 26:12; Ords 27:2; 1 Kor 2:13; 2 Kor 3:1; 2 Kor 10:18; 2 Kor 12:6)13But we will not boast beyond limits, but will boast only with regard to the area of influence God assigned to us, to reach even to you. (Rom 12:3; Rom 15:20; 2 Kor 10:15)14For we are not overextending ourselves, as though we did not reach you. For we were the first to come all the way to you with the gospel of Christ. (1 Kor 3:5; 1 Kor 4:15; 1 Kor 9:1)15We do not boast beyond limit in the labors of others. But our hope is that as your faith increases, our area of influence among you may be greatly enlarged, (Apg 5:13; 2 Thess 1:3)16so that we may preach the gospel in lands beyond you, without boasting of work already done in another’s area of influence.17“Let the one who boasts, boast in the Lord.” (Jer 9:23; 1 Kor 1:31)18For it is not the one who commends himself who is approved, but the one whom the Lord commends. (Rom 2:29; 1 Kor 4:5; 2 Kor 10:12)