1Kis var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Abiel, sonson till Seror, sonsons son till Bekorat och sonsons sonson till Afia.2Hans egen son Saul var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.3En dag saknade Kis sina åsnor, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem.4De gick igenom Efraims bergsland, Salisalandet, Saalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans.5Efter att slutligen ha letat efter dem i Sufs land, sa Saul till tjänaren: "Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna."6Men tjänaren sa: "Jag har just fått en idé! Det finns en profet i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi försöker hitta honom. Han kanske kan tala om för oss var åsnorna finns."7"Men vi har inget att betala honom med", svarade Saul. "Till och med vår mat är slut, och vi har ingenting att ge honom."8"Men jag har några silvermynt!" sa tjänaren. "Vi kan väl åtminstone ge honom dem och se vad som händer!"9-11"Ja, då gör vi väl det", samtyckte Saul. "Vi kan ju alltid försöka."De gick mot staden där profeten bodde. När de var på väg uppför sluttningen mot staden fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten, och de frågade dem om de visste om siaren i staden var hemma. (På den tiden kallades profeterna för siare. "Ska vi gå och fråga siaren?" brukade man säga.)12-13"Ja", svarade de. "Följ den här vägen rakt fram. Han bor precis innanför stadsportarna. Han har just kommit tillbaka hem från en resa för att delta i en offerfest uppe på kullen. Därför ska ni skynda er, för han kanske redan är på väg. Gästerna får nämligen inte börja äta förrän han har välsignat maten."14De fortsatte upp mot staden, och när de kom in genom portarna såg de Samuel komma mot dem. Han var redan på väg till offerplatsen.15Dagen innan hade Herren sagt till Samuel:16"I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Du ska smörja honom till ledare för mitt folk, för jag har sett ner till dem i barmhärtighet och har hört deras rop, och han ska rädda dem från filisteerna."17När Samuel såg Saul, sa Herren: "Det här är mannen som jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk."18Saul gick fram till Samuel när de möttes i stadsporten och frågade: "Skulle du kunna tala om för mig var siaren bor?"19"Jag är siaren!" svarade Samuel. "Gå upp mot kullen före mig, så ska vi äta tillsammans. I morgon ska jag tala om för dig vad du vill veta, och sedan kan du gå.20Och oroa dig inte för åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan, för de har kommit tillrätta. För övrigt sätter hela Israel sitt hopp till dig och de dina."21"Men jag är från Benjamins stam, den minsta i Israel, och min familj är den oansenligaste av alla familjer i stammen! Du måste ta fel på person," sa Saul.22Samuel förde sedan Saul och tjänaren in i den stora salen och gav dem hedersplatserna framför trettio andra särskilt inbjudna gäster.23Samuel bad sedan kocken att ta fram den bit av köttet som han hade bett honom lägga undan.24Kocken bar då in ett lårstycke som han placerade framför Saul."Ät det!" sa Samuel. "Det har varit bestämt åt dig ända sedan jag inbjöd till denna fest."25Saul åt alltså tillsammans med Samuel. När de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket tillsammans för att samtala.26I gryningen nästa morgon väckte Samuel Saul och sa: "Stig upp! Det är dags att du skyndar dig hem!"Saul gjorde sig i ordning, och Samuel följde honom till stadens utkant. Samuel bad Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: "Stanna här för jag har fått ett speciellt budskap från Herren till dig."
1 Samuelsboken 9
English Standard Version
Saul Chosen to Be King
1There was a man of Benjamin whose name was Kish, the son of Abiel, son of Zeror, son of Becorath, son of Aphiah, a Benjaminite, a man of wealth. (1 Sam 14:51; 1 Krön 8:33; 1 Krön 9:39)2And he had a son whose name was Saul, a handsome young man. There was not a man among the people of Israel more handsome than he. From his shoulders upward he was taller than any of the people. (1 Sam 8:16; 1 Sam 10:23)3Now the donkeys of Kish, Saul’s father, were lost. So Kish said to Saul his son, “Take one of the young men with you, and arise, go and look for the donkeys.”4And he passed through the hill country of Ephraim and passed through the land of Shalishah, but they did not find them. And they passed through the land of Shaalim, but they were not there. Then they passed through the land of Benjamin, but did not find them. (Jos 24:33; 2 Kung 4:42)5When they came to the land of Zuph, Saul said to his servant[1] who was with him, “Come, let us go back, lest my father cease to care about the donkeys and become anxious about us.” (1 Sam 10:2)6But he said to him, “Behold, there is a man of God in this city, and he is a man who is held in honor; all that he says comes true. So now let us go there. Perhaps he can tell us the way we should go.” (5 Mos 33:1; Dom 13:6; 1 Sam 3:19; 1 Kung 13:1)7Then Saul said to his servant, “But if we go, what can we bring the man? For the bread in our sacks is gone, and there is no present to bring to the man of God. What do we have?” (1 Kung 14:3; 2 Kung 4:42; 2 Kung 8:8)8The servant answered Saul again, “Here, I have with me a quarter of a shekel[2] of silver, and I will give it to the man of God to tell us our way.”9(Formerly in Israel, when a man went to inquire of God, he said, “Come, let us go to the seer,” for today’s “prophet” was formerly called a seer.) (1 Mos 25:22)10And Saul said to his servant, “Well said; come, let us go.” So they went to the city where the man of God was.11As they went up the hill to the city, they met young women coming out to draw water and said to them, “Is the seer here?” (1 Mos 24:11)12They answered, “He is; behold, he is just ahead of you. Hurry. He has come just now to the city, because the people have a sacrifice today on the high place. (1 Mos 31:54; 1 Sam 10:5; 1 Sam 16:2; 1 Sam 20:29; 1 Kung 3:2)13As soon as you enter the city you will find him, before he goes up to the high place to eat. For the people will not eat till he comes, since he must bless the sacrifice; afterward those who are invited will eat. Now go up, for you will meet him immediately.”14So they went up to the city. As they were entering the city, they saw Samuel coming out toward them on his way up to the high place.15Now the day before Saul came, the Lord had revealed to Samuel: (Rut 4:4; 1 Sam 15:1; Apg 13:21)16“Tomorrow about this time I will send to you a man from the land of Benjamin, and you shall anoint him to be prince[3] over my people Israel. He shall save my people from the hand of the Philistines. For I have seen[4] my people, because their cry has come to me.” (2 Mos 2:25; 2 Mos 3:7; 2 Mos 3:9; 1 Sam 10:1)17When Samuel saw Saul, the Lord told him, “Here is the man of whom I spoke to you! He it is who shall restrain my people.” (1 Sam 16:12)18Then Saul approached Samuel in the gate and said, “Tell me where is the house of the seer?”19Samuel answered Saul, “I am the seer. Go up before me to the high place, for today you shall eat with me, and in the morning I will let you go and will tell you all that is on your mind.20As for your donkeys that were lost three days ago, do not set your mind on them, for they have been found. And for whom is all that is desirable in Israel? Is it not for you and for all your father’s house?” (1 Sam 9:3)21Saul answered, “Am I not a Benjaminite, from the least of the tribes of Israel? And is not my clan the humblest of all the clans of the tribe of Benjamin? Why then have you spoken to me in this way?” (Dom 6:15; Dom 20:46; Dom 21:6; 1 Sam 15:17; Ps 68:27)22Then Samuel took Saul and his young man and brought them into the hall and gave them a place at the head of those who had been invited, who were about thirty persons.23And Samuel said to the cook, “Bring the portion I gave you, of which I said to you, ‘Put it aside.’”24So the cook took up the leg and what was on it and set them before Saul. And Samuel said, “See, what was kept is set before you. Eat, because it was kept for you until the hour appointed, that you might eat with the guests.”[5] So Saul ate with Samuel that day. (2 Mos 29:22; 2 Mos 29:27; 3 Mos 7:32; Hes 24:4)25And when they came down from the high place into the city, a bed was spread for Saul on the roof, and he lay down to sleep.[6] (5 Mos 22:8; 2 Sam 11:2; 2 Sam 16:22; Neh 8:16; Matt 24:17; Apg 10:9)26Then at the break of dawn[7] Samuel called to Saul on the roof, “Up, that I may send you on your way.” So Saul arose, and both he and Samuel went out into the street.27As they were going down to the outskirts of the city, Samuel said to Saul, “Tell the servant to pass on before us, and when he has passed on, stop here yourself for a while, that I may make known to you the word of God.”