1 Samuelsboken 7 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Abinadabs hus på bergshöjden, och de avskilde hans son Eleasar att ansvara för den. 2 Arken stannade där i tjugo år, och under den tiden sörjde hela Israel, för det verkade som om Herren hade övergett dem.

Samuel blir Israels domare

3 Vid den tiden sa Samuel till dem: "Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, så avskaffa alla era främmande gudar. Bestäm er för att enbart lyda Herren. Då kommer han att rädda er från filisteerna." 4 Då förstörde de alla sina avbilder av Baal och Astarte och tillbad endast Herren. 5 Sedan sa Samuel till dem: "Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er. " 6 Under en högtidlig ceremoni där hämtade de vatten från brunnen och hällde ut det inför Herren. De fastade också hela dagen och bekände: "Vi har syndat mot Herren."Det var vid Mispa som Samuel blev Israels domare. 7 Men då filisteernas ledare hörde talas om de stora skarorna som samlats vid Mispa, mobiliserade de sin armé för att anfalla. När israeliterna hörde att filisteerna var på väg mot dem blev de förskräckta. 8 "Fortsätt att be till Gud om räddning!" bad de Samuel. 9 Då tog Samuel ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Han ropade till Herren för Israel, och Herren svarade. 10 Just då Samuel offrade brännoffret kom filisteerna för att gå till anfall, men Herren lät sin röst åska och dundra från himlen. Filisteerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna slog dem 11 och jagade dem från Mispa till Bet-Kar och dödade dem allesammans. 12 Samuel reste en sten mellan Mispa och Sen och kallade den Eben-Haeser, hjälpstenen. Han sa: "Herren har verkligen hjälpt oss!" 13 Herren stod emot filisteerna, och de återvände inte till Israel så länge Samuel levde. 14 De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat, som hade erövrats av filisteerna, återlämnades nu till Israel, och den israelitiska armén befriade också de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoreerna. 15 Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv. 16 Varje år reste han runt i Israel för att döma, först i Betel, sedan i Gilgal och därefter i Mispa. 17 Men han återvände alltid till Rama där han bodde, och därifrån dömde han vanligtvis Israel. I Rama byggde han också ett altare åt Herren.

English Standard Version

1 And the men of Kiriath-jearim came and took up the ark of the Lord and brought it to the house of Abinadab on the hill. And they consecrated his son Eleazar to have charge of the ark of the Lord. (2 Sam 6:3) 2 From the day that the ark was lodged at Kiriath-jearim, a long time passed, some twenty years, and all the house of Israel lamented after the Lord.

Samuel Judges Israel

3 And Samuel said to all the house of Israel, “If you are returning to the Lord with all your heart, then put away the foreign gods and the Ashtaroth from among you and direct your heart to the Lord and serve him only, and he will deliver you out of the hand of the Philistines.” (1 Mos 35:2; 5 Mos 6:13; 5 Mos 10:20; 5 Mos 13:4; 5 Mos 30:2; Jos 24:14; Jos 24:23; Dom 2:13; Dom 10:16; 1 Kung 8:48; 2 Krön 19:3; 2 Krön 30:19; Esr 7:10; Jes 55:7; Hos 6:1; Joel 2:12; Matt 4:10; Luk 4:8)

1 Mos 35:25 Mos 6:135 Mos 10:205 Mos 13:45 Mos 30:2Jos 24:14Jos 24:23Dom 2:13Dom 10:161 Kung 8:482 Krön 19:32 Krön 30:19Esr 7:10Jes 55:7Hos 6:1Joel 2:12Matt 4:10Luk 4:8

4 So the people of Israel put away the Baals and the Ashtaroth, and they served the Lord only. 5 Then Samuel said, “Gather all Israel at Mizpah, and I will pray to the Lord for you.” (Dom 20:1) 6 So they gathered at Mizpah and drew water and poured it out before the Lord and fasted on that day and said there, “We have sinned against the Lord.” And Samuel judged the people of Israel at Mizpah. (Dom 10:10; 1 Sam 7:5; 1 Sam 31:13; 2 Sam 14:14; Neh 9:1)

Dom 10:101 Sam 7:51 Sam 31:132 Sam 14:14Neh 9:1

7 Now when the Philistines heard that the people of Israel had gathered at Mizpah, the lords of the Philistines went up against Israel. And when the people of Israel heard of it, they were afraid of the Philistines. 8 And the people of Israel said to Samuel, “Do not cease to cry out to the Lord our God for us, that he may save us from the hand of the Philistines.” 9 So Samuel took a nursing lamb and offered it as a whole burnt offering to the Lord. And Samuel cried out to the Lord for Israel, and the Lord answered him. (Ps 99:6; Jer 15:1) 10 As Samuel was offering up the burnt offering, the Philistines drew near to attack Israel. But the Lord thundered with a mighty sound that day against the Philistines and threw them into confusion, and they were defeated before Israel. (1 Sam 2:10; 2 Sam 22:14; Ps 18:13) 11 And the men of Israel went out from Mizpah and pursued the Philistines and struck them, as far as below Beth-car. 12 Then Samuel took a stone and set it up between Mizpah and Shen^[1] and called its name Ebenezer;^[2] for he said, “Till now the Lord has helped us.” (1 Mos 28:18; 1 Mos 31:45; 1 Mos 35:14; Jos 4:9; Jos 24:26)

1 Mos 28:181 Mos 31:451 Mos 35:14Jos 4:9Jos 24:26

13 So the Philistines were subdued and did not again enter the territory of Israel. And the hand of the Lord was against the Philistines all the days of Samuel. (Dom 13:1) 14 The cities that the Philistines had taken from Israel were restored to Israel, from Ekron to Gath, and Israel delivered their territory from the hand of the Philistines. There was peace also between Israel and the Amorites. 15 Samuel judged Israel all the days of his life. (Dom 2:16; 1 Sam 7:6; 1 Sam 12:11) 16 And he went on a circuit year by year to Bethel, Gilgal, and Mizpah. And he judged Israel in all these places. 17 Then he would return to Ramah, for his home was there, and there also he judged Israel. And he built there an altar to the Lord. (Dom 21:4; 1 Sam 1:19; 1 Sam 14:35)