1 Mosebok 43 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Benjamin reser till Josef

1 Men det fanns inget som kunde lindra den fruktansvärda svälten i landet. 2 När säden som de hade fört med sig från Egypten nästan var slut, sa fadern till dem: "Res dit igen och köp lite mat åt oss." 3-5 Men Juda sa till honom: "Mannen menade allvar när han sa: 'Kom inte tillbaka igen utan er bror.' Vi kan inte resa, om inte Benjamin får följa med oss." 6 "Varför berättade ni att ni hade en bror till?" klagade Israel. "Varför har ni gjort detta mot mig?" 7 "Men mannen frågade speciellt om vår familj", berättade de för honom. "Han ville veta om vår far fortfarande levde, och han frågade om vi hade ytterligare någon bror, och därför berättade vi det för honom. Hur kunde vi veta att han skulle säga: 'För hit er bror?' " 8 Juda sa till sin far: "Skicka pojken med mig, så att vi kan ge oss av, annars kommer vi att dö av svält och inte bara vi, utan också du och alla våra små barn. 9 Jag garanterar hans trygghet. Om jag inte för honom tillbaka, så låt mig bära skulden i evighet, 10 för vi hade kunnat resa dit och vara hemma igen för länge sedan, om du bara hade låtit honom följa med oss." 11 Slutligen sa fadern till dem: "Om det inte kan undvikas, så se åtminstone till att lasta era åsnor med landets bästa produkter. Ta med dem till mannen som gåvor: balsam, honung, kryddor, myrra, pistagenötter och mandlar. 12 Ta med er dubbelt så mycket pengar, så att ni kan betala tillbaka det som fanns i säckarna, eftersom det förmodligen berodde på ett misstag, 13 och ta er bror och res iväg. 14 Måtte Gud, den Allsmäktige, ge er nåd inför mannen, så att han släpper Simeon och lämnar tillbaka Benjamin. Och om jag måste bära sorgen över deras död, så får det väl bli så." 15 Då tog de med sig gåvorna och dubbelt så mycket pengar som förra gången och även sin bror Benjamin. De skyndade sig att komma fram till Egypten och att få audiens hos Josef. 16 När Josef såg att Benjamin var med dem, sa han till sin närmaste man: "Dessa män ska äta middag tillsammans med mig. För dem till mitt hem, slakta djur och gör i ordning för en stor fest." 17 Mannen gjorde som han blev tillsagd och tog dem med sig till Josefs palats, 18 men de blev rädda när de förstod vart de var på väg."Det är för att pengarna låg i säckarna", sa de. "Han kommer att påstå att vi stal dem och ta oss och åsnorna tillfånga och göra oss till slavar." 19 När de kom till palatsingången, gick de fram till Josefs närmaste man 20 och sa till honom: "När vi var på väg hem efter vår första resa hit till Egypten för att köpa mat, 21 stannade vi över natten på vägen och öppnade våra säckar, och pengarna som vi betalt för säden låg överst i säckarna. Här är de. Vi har tagit dem med oss tillbaka, 22 tillsammans med ytterligare pengar för att köpa säd. Vi har ingen aning om hur pengarna hamnade i säckarna." 23 "Oroa er inte för det", sa Josefs närmaste man till dem. "Er Gud, ja, era förfäders Gud, måste ha lagt dit dem, för vi fick pengar som betalning av er."Sedan befriade han Simeon och förde ut honom till dem. 24 De visades in i palatset och fick vatten att tvätta fötterna med, och deras åsnor fick foder. 25 De tog sedan fram sina gåvor till Josef, för de fick reda på att de skulle äta där. 26 När Josef kom hem gav de honom gåvorna och bugade sig djupt inför honom. 27 Han frågade hur de hade haft det och tillade: "Och hur mår er far, den gamle mannen som ni berättade om? Lever han fortfarande?" 28 "Ja", svarade de. "Han lever och mår bra." Sedan bugade de sig djupt inför honom igen. 29 Josef såg på sin bror Benjamin och frågade: "Är det här er yngste bror, som ni berättade om? Hur mår du, min son? Måtte Gud vara nådig mot dig." 30 Sedan gick Josef snabbt ut därifrån, för han överväldigades av känslor inför mötet med brodern och blev tvungen att gå ut och gråta. Han gick till sitt privata rum och grät där. 31 Sedan tvättade han ansiktet och kom ut och försökte behärska sig och sa: "Nu äter vi." 32 Josef åt för sig själv, hans bröder serverades vid ett annat bord och egyptierna vid ännu ett annat, för de föraktade hebreer och åt aldrig tillsammans med dem. 33 Josef talade om för var och en av dem var de skulle sitta och placerade dem till deras stora förvåning i åldersordning, från den äldste till den yngste! 34 Maten serverades åt dem från hans eget bord. Han gav den största portionen till Benjamin - fem gånger så mycket som till någon av de andra! De åt och drack och trivdes tillsammans.

English Standard Version

Joseph’s Brothers Return to Egypt

1 Now the famine was severe in the land. (1 Mos 41:54; 1 Mos 41:57) 2 And when they had eaten the grain that they had brought from Egypt, their father said to them, “Go again, buy us a little food.” 3 But Judah said to him, “The man solemnly warned us, saying, ‘You shall not see my face unless your brother is with you.’ (1 Mos 42:20; 1 Mos 44:23) 4 If you will send our brother with us, we will go down and buy you food. 5 But if you will not send him, we will not go down, for the man said to us, ‘You shall not see my face, unless your brother is with you.’” 6 Israel said, “Why did you treat me so badly as to tell the man that you had another brother?” 7 They replied, “The man questioned us carefully about ourselves and our kindred, saying, ‘Is your father still alive? Do you have another brother?’ What we told him was in answer to these questions. Could we in any way know that he would say, ‘Bring your brother down’?” 8 And Judah said to Israel his father, “Send the boy with me, and we will arise and go, that we may live and not die, both we and you and also our little ones. (1 Mos 42:2) 9 I will be a pledge of his safety. From my hand you shall require him. If I do not bring him back to you and set him before you, then let me bear the blame forever. (1 Mos 42:37; 1 Mos 44:32) 10 If we had not delayed, we would now have returned twice.” 11 Then their father Israel said to them, “If it must be so, then do this: take some of the choice fruits of the land in your bags, and carry a present down to the man, a little balm and a little honey, gum, myrrh, pistachio nuts, and almonds. (1 Mos 37:25) 12 Take double the money with you. Carry back with you the money that was returned in the mouth of your sacks. Perhaps it was an oversight. (1 Mos 42:25; 1 Mos 42:27; 1 Mos 42:35) 13 Take also your brother, and arise, go again to the man. 14 May God Almighty^[1] grant you mercy before the man, and may he send back your other brother and Benjamin. And as for me, if I am bereaved of my children, I am bereaved.” (1 Mos 17:1; 1 Mos 42:36; Neh 1:11) 15 So the men took this present, and they took double the money with them, and Benjamin. They arose and went down to Egypt and stood before Joseph. 16 When Joseph saw Benjamin with them, he said to the steward of his house, “Bring the men into the house, and slaughter an animal and make ready, for the men are to dine with me at noon.” (1 Mos 24:2; 1 Mos 39:4; 1 Mos 43:19; 1 Mos 44:1; 1 Mos 44:4)

1 Mos 24:21 Mos 39:41 Mos 43:191 Mos 44:11 Mos 44:4

17 The man did as Joseph told him and brought the men to Joseph’s house. 18 And the men were afraid because they were brought to Joseph’s house, and they said, “It is because of the money, which was replaced in our sacks the first time, that we are brought in, so that he may assault us and fall upon us to make us servants and seize our donkeys.” 19 So they went up to the steward of Joseph’s house and spoke with him at the door of the house, 20 and said, “Oh, my lord, we came down the first time to buy food. (1 Mos 42:3; 1 Mos 42:10; 1 Mos 44:18) 21 And when we came to the lodging place we opened our sacks, and there was each man’s money in the mouth of his sack, our money in full weight. So we have brought it again with us, (1 Mos 42:27) 22 and we have brought other money down with us to buy food. We do not know who put our money in our sacks.” 23 He replied, “Peace to you, do not be afraid. Your God and the God of your father has put treasure in your sacks for you. I received your money.” Then he brought Simeon out to them. 24 And when the man had brought the men into Joseph’s house and given them water, and they had washed their feet, and when he had given their donkeys fodder, (1 Mos 18:4) 25 they prepared the present for Joseph’s coming at noon, for they heard that they should eat bread there. (1 Mos 43:11) 26 When Joseph came home, they brought into the house to him the present that they had with them and bowed down to him to the ground. (1 Mos 37:5; 1 Mos 42:6) 27 And he inquired about their welfare and said, “Is your father well, the old man of whom you spoke? Is he still alive?” (1 Mos 42:11; 1 Mos 42:13) 28 They said, “Your servant our father is well; he is still alive.” And they bowed their heads and prostrated themselves. (1 Mos 43:26) 29 And he lifted up his eyes and saw his brother Benjamin, his mother’s son, and said, “Is this your youngest brother, of whom you spoke to me? God be gracious to you, my son!” (1 Mos 35:18; 1 Mos 43:27) 30 Then Joseph hurried out, for his compassion grew warm for his brother, and he sought a place to weep. And he entered his chamber and wept there. (1 Mos 42:24; 1 Kung 3:26; Jer 31:20) 31 Then he washed his face and came out. And controlling himself he said, “Serve the food.” (1 Mos 45:1) 32 They served him by himself, and them by themselves, and the Egyptians who ate with him by themselves, because the Egyptians could not eat with the Hebrews, for that is an abomination to the Egyptians. (1 Mos 46:34; 2 Mos 8:26) 33 And they sat before him, the firstborn according to his birthright and the youngest according to his youth. And the men looked at one another in amazement. 34 Portions were taken to them from Joseph’s table, but Benjamin’s portion was five times as much as any of theirs. And they drank and were merry^[2] with him. (1 Mos 45:22; 2 Sam 11:8)