Registrera dig gratis

1 Mosebok 41

Nya Levande Bibeln



1 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand, 2 när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset. 3 Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna. 4 Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao. 5 Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt. 6 Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. 7 De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm. 8 Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde. 9 Då yttrade sig kungens vinsmakare."Idag kommer jag ihåg min synd!" sa han. 10 "För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten. 11 En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm. 12 Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde. 13 Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle." 14 Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao. 15 "Jag hade en dröm i natt", berättade Farao för honom. "Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig." 16 "Jag gör det inte själv", svarade Josef. "Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!" 17 Då berättade Farao drömmen för honom. "Jag stod på Nilflodens strand", sa han, 18 "när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten. 19 Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land. 20 Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, 21 men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag. 22 Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra. 23 På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax, 24 och de tunna axen svalde de fylliga! Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde." 25 "Båda drömmarna betyder samma sak", sa Josef till Farao. "Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten. 26 De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet. 27 De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren. 28 Gud har visat dig vad han tänker göra. 29 De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. 30 Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet. 31 Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas. 32 Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart. 33 Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram. 34-35 Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren, 36 så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet." 



37 Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar. 38 "Vem kan göra det bättre än Josef?" sa Farao. "Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande." 39 Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: "Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet! 40 Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig." 41-42 Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom. 43 Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: "Lämna plats!" 44 Och Farao sa till Josef: "Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig." 45 Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: "Han har den gudomliga kraften över livet och döden." Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten. 46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet. 47 Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt. 48 Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer. 49 Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden. 50 Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis. 51 Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen. 52 Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: "Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri." 53 Slutligen hade de sju goda åren gått. 54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren. 55 När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. "Lyd honom vad han än säger", sa han till dem. 56 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

1 Mosebok 41

English Standard Version



1 After two whole years, Pharaoh dreamed that he was standing by the Nile, 2 and behold, there came up out of the Nile seven cows, attractive and plump, and they fed in the reed grass. 3 And behold, seven other cows, ugly and thin, came up out of the Nile after them, and stood by the other cows on the bank of the Nile. 4 And the ugly, thin cows ate up the seven attractive, plump cows. And Pharaoh awoke. 5 And he fell asleep and dreamed a second time. And behold, seven ears of grain, plump and good, were growing on one stalk. 6 And behold, after them sprouted seven ears, thin and blighted by the east wind. (Hes 17:10; Hes 19:12; Hos 13:15) 7 And the thin ears swallowed up the seven plump, full ears. And Pharaoh awoke, and behold, it was a dream. 8 So in the morning his spirit was troubled, and he sent and called for all the magicians of Egypt and all its wise men. Pharaoh told them his dreams, but there was none who could interpret them to Pharaoh. (1 Mos 41:24; 2 Mos 7:11; 2 Mos 7:22; Ps 77:4; Dan 1:20; Dan 2:1; Dan 2:2; Dan 2:3; Dan 4:7; Matt 2:1) 9 Then the chief cupbearer said to Pharaoh, “I remember my offenses today. 10 When Pharaoh was angry with his servants and put me and the chief baker in custody in the house of the captain of the guard, (1 Mos 39:20; 1 Mos 40:2) 11 we dreamed on the same night, he and I, each having a dream with its own interpretation. (1 Mos 40:5) 12 A young Hebrew was there with us, a servant of the captain of the guard. When we told him, he interpreted our dreams to us, giving an interpretation to each man according to his dream. (1 Mos 40:12) 13 And as he interpreted to us, so it came about. I was restored to my office, and the baker was hanged.” (1 Mos 40:21) 14 Then Pharaoh sent and called Joseph, and they quickly brought him out of the pit. And when he had shaved himself and changed his clothes, he came in before Pharaoh. (1 Sam 2:8; Ps 105:20; Ps 113:7; Dan 2:25) 15 And Pharaoh said to Joseph, “I have had a dream, and there is no one who can interpret it. I have heard it said of you that when you hear a dream you can interpret it.” (1 Mos 41:12; Dan 5:16) 16 Joseph answered Pharaoh, “It is not in me; God will give Pharaoh a favorable answer.”[1] (1 Mos 40:8; Dan 2:22; Dan 2:28; Dan 2:30; Dan 2:47) 17 Then Pharaoh said to Joseph, “Behold, in my dream I was standing on the banks of the Nile. (1 Mos 41:1) 18 Seven cows, plump and attractive, came up out of the Nile and fed in the reed grass. 19 Seven other cows came up after them, poor and very ugly and thin, such as I had never seen in all the land of Egypt. 20 And the thin, ugly cows ate up the first seven plump cows, 21 but when they had eaten them no one would have known that they had eaten them, for they were still as ugly as at the beginning. Then I awoke. 22 I also saw in my dream seven ears growing on one stalk, full and good. 23 Seven ears, withered, thin, and blighted by the east wind, sprouted after them, 24 and the thin ears swallowed up the seven good ears. And I told it to the magicians, but there was no one who could explain it to me.” (1 Mos 41:8; Dan 4:7) 25 Then Joseph said to Pharaoh, “The dreams of Pharaoh are one; God has revealed to Pharaoh what he is about to do. (Dan 2:28; Dan 2:45; Upp 4:1) 26 The seven good cows are seven years, and the seven good ears are seven years; the dreams are one. 27 The seven lean and ugly cows that came up after them are seven years, and the seven empty ears blighted by the east wind are also seven years of famine. (2 Kung 8:1) 28 It is as I told Pharaoh; God has shown to Pharaoh what he is about to do. (1 Mos 41:25) 29 There will come seven years of great plenty throughout all the land of Egypt, (1 Mos 41:47) 30 but after them there will arise seven years of famine, and all the plenty will be forgotten in the land of Egypt. The famine will consume the land, (1 Mos 41:54; 1 Mos 45:6; 1 Mos 47:13) 31 and the plenty will be unknown in the land by reason of the famine that will follow, for it will be very severe. 32 And the doubling of Pharaoh’s dream means that the thing is fixed by God, and God will shortly bring it about. (4 Mos 23:19; Jes 14:24; Jes 46:10) 33 Now therefore let Pharaoh select a discerning and wise man, and set him over the land of Egypt. 34 Let Pharaoh proceed to appoint overseers over the land and take one-fifth of the produce of the land[2] of Egypt during the seven plentiful years. 35 And let them gather all the food of these good years that are coming and store up grain under the authority of Pharaoh for food in the cities, and let them keep it. (1 Mos 41:48) 36 That food shall be a reserve for the land against the seven years of famine that are to occur in the land of Egypt, so that the land may not perish through the famine.” 



37 This proposal pleased Pharaoh and all his servants. 38 And Pharaoh said to his servants, “Can we find a man like this, in whom is the Spirit of God?”[3] (4 Mos 27:18; Dan 4:8; Dan 4:18; Dan 5:11; Dan 5:14) 39 Then Pharaoh said to Joseph, “Since God has shown you all this, there is none so discerning and wise as you are. 40 You shall be over my house, and all my people shall order themselves as you command.[4] Only as regards the throne will I be greater than you.” (Ps 105:21; Apg 7:10) 41 And Pharaoh said to Joseph, “See, I have set you over all the land of Egypt.” (1 Mos 42:6) 42 Then Pharaoh took his signet ring from his hand and put it on Joseph’s hand, and clothed him in garments of fine linen and put a gold chain about his neck. (Est 3:10; Est 8:2; Est 8:8; Est 8:10; Est 8:15; Hes 16:11; Dan 5:7; Dan 5:29) 43 And he made him ride in his second chariot. And they called out before him, “Bow the knee!”[5] Thus he set him over all the land of Egypt. (1 Mos 41:40; 1 Mos 42:6; 1 Mos 45:8; 1 Mos 45:26; Est 6:9) 44 Moreover, Pharaoh said to Joseph, “I am Pharaoh, and without your consent no one shall lift up hand or foot in all the land of Egypt.” (Ps 105:21) 45 And Pharaoh called Joseph’s name Zaphenath-paneah. And he gave him in marriage Asenath, the daughter of Potiphera priest of On. So Joseph went out over the land of Egypt. 46 Joseph was thirty years old when he entered the service of Pharaoh king of Egypt. And Joseph went out from the presence of Pharaoh and went through all the land of Egypt. (1 Sam 16:21; 1 Kung 12:6; 1 Kung 12:8; Dan 1:19) 47 During the seven plentiful years the earth produced abundantly, 48 and he gathered up all the food of these seven years, which occurred in the land of Egypt, and put the food in the cities. He put in every city the food from the fields around it. 49 And Joseph stored up grain in great abundance, like the sand of the sea, until he ceased to measure it, for it could not be measured. (1 Mos 22:17; Dom 7:12; 1 Sam 13:5; Ps 78:27) 50 Before the year of famine came, two sons were born to Joseph. Asenath, the daughter of Potiphera priest of On, bore them to him. (1 Mos 46:20; 1 Mos 48:5) 51 Joseph called the name of the firstborn Manasseh. “For,” he said, “God has made me forget all my hardship and all my father’s house.”[6] 52 The name of the second he called Ephraim, “For God has made me fruitful in the land of my affliction.”[7] (1 Mos 49:22; Hos 13:15) 53 The seven years of plenty that occurred in the land of Egypt came to an end, 54 and the seven years of famine began to come, as Joseph had said. There was famine in all lands, but in all the land of Egypt there was bread. (1 Mos 41:30; Ps 105:16; Apg 7:11) 55 When all the land of Egypt was famished, the people cried to Pharaoh for bread. Pharaoh said to all the Egyptians, “Go to Joseph. What he says to you, do.” 56 So when the famine had spread over all the land, Joseph opened all the storehouses[8] and sold to the Egyptians, for the famine was severe in the land of Egypt. (1 Mos 42:6; 1 Mos 47:14; 1 Mos 47:20; 1 Mos 47:24) 57 Moreover, all the earth came to Egypt to Joseph to buy grain, because the famine was severe over all the earth. (1 Mos 41:54; 1 Mos 41:56) 

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) copyright ©2001 by Crossway Bibles, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV® Text Edition: 2016. The ESV® text has been reproduced in cooperation with and by permission of Good News Publishers. Unauthorized reproduction of this publication is prohibited. All rights reserved.

The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®) is adapted from the Revised Standard Version of the Bible, copyright Division of Christian Education of the National Council of the Churches of Christ in the U.S.A. All rights reserved.