1 Mosebok 24 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Isak gifter sig med Rebecka

1 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. 2 En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare: 3 "Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten. 4 Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där." 5 "Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån?" frågade tjänaren. "Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?" 6 "Nej, det får du inte göra vad som än händer", varnade Abraham. 7 "Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru. 8 Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit." 9 Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner. 10 Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten. 12 "Herre, min husbondes Gud", bad han, "visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag. 13 Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. 14 Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är." 15-16 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka. 17 Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka. 18 "Javisst", sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka. 19 Sedan sa hon: "Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill." 20 Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. 21 Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte. 22 När kamelerna hade slutat att dricka, tog han fram ett guldörhänge som vägde fem gram, och två tunga guldarmband. 23 "Vems dotter är du?" frågade han. "Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?" 24 "Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nahor", svarade hon. 25 "Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också." 26 Mannen stod där en stund med huvudet böjt och bad till Herren: 27 "Tack Herre, du som är min herre Abrahams Gud. Tack för att du är så trogen och sann mot honom att du har lett mig direkt till en familj som är släkt med min husbonde." 28 Flickan sprang hem för att berätta för sina närmaste vad som hänt. 29-30 När nu hennes bror Laban såg örhänget och armbanden på sin systers handleder och hörde berättelsen, sprang han ut till källan, där mannen fortfarande stod med sina kameler, och han sa till honom: 31 "Kom och bo hos oss, min vän. Varför står du här utanför staden, när vi redan har rum i ordning åt dig och en plats iordningställd åt kamelerna?" 32 Då följde mannen med Laban hem, och Laban gav honom halm för kamelerna att ligga på och mat åt dem och vatten åt kameldrivarna, så att de kunde tvätta sina fötter. 33 Sedan serverades kvällsmåltiden. Men den gamle mannen sa: "Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här."Och Laban sa: "Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!" 34 "Jag är Abrahams tjänare", förklarade han. 35 "Herren har gett min husbonde så många välsignelser att han är en stor man där han bor. Gud har gett honom fårhjordar och boskapshjordar, han är rik på silver och guld och har många slavar och kameler och åsnor. 36 När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt min husbonde, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37 Min husbonde har också fått mig att lova att inte låta Isak gifta sig med någon av ortens flickor. 38 Därför har jag fått order att bege mig till hans släktingar här i detta avlägsna land, till hans brors familj, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. När jag frågade honom: 39 'Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?' svarade han: 40 'Hon kommer att vilja det, för min Herre, i vars gemenskap jag har vandrat, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att bli framgångsrikt. Ja, leta rätt på en flicka bland mina släktingar, från min brors familj. 41 Du har lovat under ed att gå och fråga dem. Om de inte vill skicka någon, så är du befriad från ditt löfte.' 42 När jag i dag på eftermiddagen kom till brunnen, bad jag denna bön: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du planerar att göra mitt uppdrag framgångsrikt, får du leda mig på detta sätt: 43 Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: "Var snäll och ge mig lite vatten att dricka" 44 och hon ska svara: "Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också!" Låt den flickan vara den som du har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son!' 45 Innan jag hade slutat tala kom Rebecka med sin vattenkanna på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde kannan. Jag sa till henne: 'Ge mig något att dricka!' 46 Snabbt lyfte hon ner kannan från axeln, så att jag kunde dricka, och sa till mig: 'Javisst, herre, och jag ska vattna kamelerna också!' Och det gjorde hon! 47 Då frågade jag henne: 'Vems familj kommer du ifrån?' Och hon sa till mig: 'Nahors. Min far heter Betuel, Nahors och hans fru Milkas son.' Då gav jag henne örhänget och armbanden. 48 Sedan böjde jag mitt huvud och tillbad och välsignade Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj. 49 Säg därför 'ja' eller 'nej' till mig. Vill ni, eller vill ni inte, vara goda mot min husbonde och göra vad som är rätt? När ni svarar mig, vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen." 50 Då svarade Laban och Betuel: "Herren har tydligen fört dig hit, så vad kan vi säga? 51 Ta henne och gå! Ja, låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt." 52 Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner på sina knän inför Herren. 53 Sedan gav han Rebecka juveler, insatta i rent guld och silver, och underbara kläder, och han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. 54 De åt en kvällsmåltid, och tjänaren och männen som var med honom stannade där över natten. Men tidigt nästa morgon sa han: "Låt mig resa tillbaka till min husbonde!" 55 "Men vi vill att Rebecka ska stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!" utropade hennes mor och bror. "Sedan kan hon resa." 56 Men han bad: "Hindra mig inte att resa. Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats, och jag vill rapportera om detta till min husbonde." 57 "Nåväl", sa de. "Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker." 58 Då ropade de på Rebecka. "Är du villig att resa med denne man?" frågade de henne. Och hon svarade: "Ja, det vill jag." 59 De sa då adjö till henne och skickade med den kvinna som hade varit hennes sköterska i barndomen, 60 och de välsignade Rebecka med denna välsignelse: "Vår kära syster, må du bli mor till många miljoner! Måtte dina ättlingar vinna över alla sina fiender." 61 Rebecka och hennes tjänarinnor steg upp på kamelerna och följde med honom. 62 Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer-Lahai-Roi. 63 När han en kväll tog en promenad över åkrarna försjunken i tankar, tittade han upp och såg kamelerna komma. 64 Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. 65 "Vem är denne man, som vandrar över åkrarna för att möta oss?" frågade hon tjänaren. Han svarade: "Det är min husbondes son." Då drog hon sin slöja över ansiktet. 66 Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. 67 Isak förde Rebecka till sin mors tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.

English Standard Version

Isaac and Rebekah

1 Now Abraham was old, well advanced in years. And the Lord had blessed Abraham in all things. (1 Mos 13:2; 1 Mos 24:35) 2 And Abraham said to his servant, the oldest of his household, who had charge of all that he had, “Put your hand under my thigh, (1 Mos 15:2; 1 Mos 24:9; 1 Mos 47:29) 3 that I may make you swear by the Lord, the God of heaven and God of the earth, that you will not take a wife for my son from the daughters of the Canaanites, among whom I dwell, (1 Mos 26:34; 1 Mos 27:46; 5 Mos 7:3; 2 Kor 6:14)

1 Mos 26:341 Mos 27:465 Mos 7:32 Kor 6:14

4 but will go to my country and to my kindred, and take a wife for my son Isaac.” (1 Mos 28:2) 5 The servant said to him, “Perhaps the woman may not be willing to follow me to this land. Must I then take your son back to the land from which you came?” 6 Abraham said to him, “See to it that you do not take my son back there. 7 The Lord, the God of heaven, who took me from my father’s house and from the land of my kindred, and who spoke to me and swore to me, ‘To your offspring I will give this land,’ he will send his angel before you, and you shall take a wife for my son from there. (1 Mos 12:1; 1 Mos 12:7; 2 Mos 23:20; 2 Mos 23:23; 2 Mos 33:2; Heb 1:14)

1 Mos 12:11 Mos 12:72 Mos 23:202 Mos 23:232 Mos 33:2Heb 1:14

8 But if the woman is not willing to follow you, then you will be free from this oath of mine; only you must not take my son back there.” (Jos 2:17) 9 So the servant put his hand under the thigh of Abraham his master and swore to him concerning this matter. (1 Mos 24:2) 10 Then the servant took ten of his master’s camels and departed, taking all sorts of choice gifts from his master; and he arose and went to Mesopotamia^[1] to the city of Nahor. (5 Mos 23:4; Dom 3:8) 11 And he made the camels kneel down outside the city by the well of water at the time of evening, the time when women go out to draw water. (1 Sam 9:11; Joh 4:7) 12 And he said, “O Lord, God of my master Abraham, please grant me success today and show steadfast love to my master Abraham. (1 Mos 24:27; 1 Mos 24:42; 1 Mos 24:48; 1 Mos 27:20)

1 Mos 24:271 Mos 24:421 Mos 24:481 Mos 27:20

13 Behold, I am standing by the spring of water, and the daughters of the men of the city are coming out to draw water. (1 Mos 24:43) 14 Let the young woman to whom I shall say, ‘Please let down your jar that I may drink,’ and who shall say, ‘Drink, and I will water your camels’—let her be the one whom you have appointed for your servant Isaac. By this^[2] I shall know that you have shown steadfast love to my master.” (1 Mos 15:8) 15 Before he had finished speaking, behold, Rebekah, who was born to Bethuel the son of Milcah, the wife of Nahor, Abraham’s brother, came out with her water jar on her shoulder. (1 Mos 11:29; 1 Mos 22:23) 16 The young woman was very attractive in appearance, a maiden^[3] whom no man had known. She went down to the spring and filled her jar and came up. (1 Mos 26:7) 17 Then the servant ran to meet her and said, “Please give me a little water to drink from your jar.” 18 She said, “Drink, my lord.” And she quickly let down her jar upon her hand and gave him a drink. 19 When she had finished giving him a drink, she said, “I will draw water for your camels also, until they have finished drinking.” 20 So she quickly emptied her jar into the trough and ran again to the well to draw water, and she drew for all his camels. 21 The man gazed at her in silence to learn whether the Lord had prospered his journey or not. 22 When the camels had finished drinking, the man took a gold ring weighing a half shekel,^[4] and two bracelets for her arms weighing ten gold shekels, 23 and said, “Please tell me whose daughter you are. Is there room in your father’s house for us to spend the night?” 24 She said to him, “I am the daughter of Bethuel the son of Milcah, whom she bore to Nahor.” (1 Mos 22:23; 1 Mos 24:15) 25 She added, “We have plenty of both straw and fodder, and room to spend the night.” 26 The man bowed his head and worshiped the Lord (1 Mos 24:48; 1 Mos 24:52; 2 Mos 4:31) 27 and said, “Blessed be the Lord, the God of my master Abraham, who has not forsaken his steadfast love and his faithfulness toward my master. As for me, the Lord has led me in the way to the house of my master’s kinsmen.” (1 Mos 24:12; 1 Mos 24:42; 1 Mos 24:48; 1 Mos 32:10; Ps 98:3)

1 Mos 24:121 Mos 24:421 Mos 24:481 Mos 32:10Ps 98:3

28 Then the young woman ran and told her mother’s household about these things. 29 Rebekah had a brother whose name was Laban. Laban ran out toward the man, to the spring. (1 Mos 25:20; 1 Mos 28:2; 1 Mos 29:5) 30 As soon as he saw the ring and the bracelets on his sister’s arms, and heard the words of Rebekah his sister, “Thus the man spoke to me,” he went to the man. And behold, he was standing by the camels at the spring. 31 He said, “Come in, O blessed of the Lord. Why do you stand outside? For I have prepared the house and a place for the camels.” (1 Mos 26:29; Dom 17:2; Rut 3:10) 32 So the man came to the house and unharnessed the camels, and gave straw and fodder to the camels, and there was water to wash his feet and the feet of the men who were with him. (1 Mos 18:4; 1 Mos 43:24; Dom 19:21) 33 Then food was set before him to eat. But he said, “I will not eat until I have said what I have to say.” He said, “Speak on.” 34 So he said, “I am Abraham’s servant. 35 The Lord has greatly blessed my master, and he has become great. He has given him flocks and herds, silver and gold, male servants and female servants, camels and donkeys. (1 Mos 24:1) 36 And Sarah my master’s wife bore a son to my master when she was old, and to him he has given all that he has. (1 Mos 21:2; 1 Mos 25:5) 37 My master made me swear, saying, ‘You shall not take a wife for my son from the daughters of the Canaanites, in whose land I dwell, (1 Mos 24:3) 38 but you shall go to my father’s house and to my clan and take a wife for my son.’ 39 I said to my master, ‘Perhaps the woman will not follow me.’ 40 But he said to me, ‘The Lord, before whom I have walked, will send his angel with you and prosper your way. You shall take a wife for my son from my clan and from my father’s house. (1 Mos 17:1; 1 Mos 24:21) 41 Then you will be free from my oath, when you come to my clan. And if they will not give her to you, you will be free from my oath.’ 42 “I came today to the spring and said, ‘O Lord, the God of my master Abraham, if now you are prospering the way that I go, (1 Mos 24:12; 1 Mos 24:27; 1 Mos 24:40) 43 behold, I am standing by the spring of water. Let the virgin who comes out to draw water, to whom I shall say, “Please give me a little water from your jar to drink,” (1 Mos 24:13) 44 and who will say to me, “Drink, and I will draw for your camels also,” let her be the woman whom the Lord has appointed for my master’s son.’ (1 Mos 24:14; 1 Mos 24:18) 45 “Before I had finished speaking in my heart, behold, Rebekah came out with her water jar on her shoulder, and she went down to the spring and drew water. I said to her, ‘Please let me drink.’ (1 Sam 1:13) 46 She quickly let down her jar from her shoulder and said, ‘Drink, and I will give your camels drink also.’ So I drank, and she gave the camels drink also. 47 Then I asked her, ‘Whose daughter are you?’ She said, ‘The daughter of Bethuel, Nahor’s son, whom Milcah bore to him.’ So I put the ring on her nose and the bracelets on her arms. (Hes 16:11) 48 Then I bowed my head and worshiped the Lord and blessed the Lord, the God of my master Abraham, who had led me by the right way^[5] to take the daughter of my master’s kinsman for his son. (1 Mos 22:23; 1 Mos 24:26; 1 Mos 24:42; 1 Mos 24:52)

1 Mos 22:231 Mos 24:261 Mos 24:421 Mos 24:52

49 Now then, if you are going to show steadfast love and faithfulness to my master, tell me; and if not, tell me, that I may turn to the right hand or to the left.” (1 Mos 47:29; Jos 2:14) 50 Then Laban and Bethuel answered and said, “The thing has come from the Lord; we cannot speak to you bad or good. (1 Mos 31:24; 2 Sam 13:22) 51 Behold, Rebekah is before you; take her and go, and let her be the wife of your master’s son, as the Lord has spoken.” (1 Mos 24:13; 1 Mos 24:42) 52 When Abraham’s servant heard their words, he bowed himself to the earth before the Lord. (1 Mos 24:48) 53 And the servant brought out jewelry of silver and of gold, and garments, and gave them to Rebekah. He also gave to her brother and to her mother costly ornaments. 54 And he and the men who were with him ate and drank, and they spent the night there. When they arose in the morning, he said, “Send me away to my master.” (1 Mos 24:56; 1 Mos 24:59) 55 Her brother and her mother said, “Let the young woman remain with us a while, at least ten days; after that she may go.” 56 But he said to them, “Do not delay me, since the Lord has prospered my way. Send me away that I may go to my master.” 57 They said, “Let us call the young woman and ask her.” 58 And they called Rebekah and said to her, “Will you go with this man?” She said, “I will go.” 59 So they sent away Rebekah their sister and her nurse, and Abraham’s servant and his men. (1 Mos 35:8) 60 And they blessed Rebekah and said to her, “Our sister, may you become thousands of ten thousands, and may your offspring possess the gate of those who hate him!”^[6] (1 Mos 17:16; 1 Mos 22:17) 61 Then Rebekah and her young women arose and rode on the camels and followed the man. Thus the servant took Rebekah and went his way. 62 Now Isaac had returned from Beer-lahai-roi and was dwelling in the Negeb. (1 Mos 16:14; 1 Mos 25:11) 63 And Isaac went out to meditate in the field toward evening. And he lifted up his eyes and saw, and behold, there were camels coming. (Ps 77:12; Ps 143:5) 64 And Rebekah lifted up her eyes, and when she saw Isaac, she dismounted from the camel 65 and said to the servant, “Who is that man, walking in the field to meet us?” The servant said, “It is my master.” So she took her veil and covered herself. 66 And the servant told Isaac all the things that he had done. 67 Then Isaac brought her into the tent of Sarah his mother and took Rebekah, and she became his wife, and he loved her. So Isaac was comforted after his mother’s death. (1 Mos 23:2; 1 Mos 37:35; 1 Mos 38:12)