1 Mosebok 12 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Gud lovar Abraham en nation

1 När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: "Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till! 2 Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. Hela världen kommer att bli välsignad genom dig." 4 Då gjorde Abram som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var sjuttiofem år gammal vid den tiden. 5 Han tog med sig sin fru Sarai, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Haran, och kom slutligen till Kanaan. 6 När de reste genom Kanaan kom de till en plats nära Sikem och slog läger bredvid Mores ek. Området beboddes vid den tiden av kananeer. 7 Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: "Jag ska ge detta land till dina efterkommande." Till minne av Herrens besök byggde Abram ett altare där. 8 Efteråt lämnade Abram platsen och reste söderut till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Ai i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och tillbad honom. 9 På detta sätt fortsatte han i lugn takt söderut till Negev och rastade ofta. 10 Vid den tidpunkten blev det en svår hungersnöd i landet. Abram reste därför ner till Egypten för att bo där. 11-13 Men när han närmade sig Egyptens gräns, bad han sin fru Sarai att säga till alla att hon var hans syster! "Du är mycket vacker", sa han till henne. "När egyptierna ser dig kommer de att säga: 'Detta är hans hustru. Låt oss döda honom så att vi sedan kan få henne.' Men om du säger att du är min syster, kommer egyptierna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv!" 14 Mycket riktigt, när de anlände till Egypten började alla att tala om Sarais skönhet. 15 När Farao, kungen i Egypten, hörde sina ämbetsmän förtjust berätta om henne lät han hämta henne till sitt harem. 16 Sedan gav Farao Abram många gåvor för hennes skull: får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler. 17 Men Herren sände en fruktansvärd plåga över Faraos familj på grund av Sarai. 18 Då kallade Farao på Abram och anklagade honom häftigt: "Vad är det du har gjort mot mig?" sa han. "Varför talade du inte om för mig att hon är din fru? 19 Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!" 20 Farao skickade ut dem allesammans ur landet under väpnad eskort, Abram, hans hustru och hela hans familj med allt vad han ägde.

English Standard Version

The Call of Abram

1 Now the Lord said^[1] to Abram, “Go from your country^[2] and your kindred and your father’s house to the land that I will show you. (Apg 7:3; Heb 11:8) 2 And I will make of you a great nation, and I will bless you and make your name great, so that you will be a blessing. (1 Mos 17:6; 1 Mos 18:18; Gal 3:14) 3 I will bless those who bless you, and him who dishonors you I will curse, and in you all the families of the earth shall be blessed.”^[3] (1 Mos 18:18; 1 Mos 22:18; 1 Mos 26:4; 1 Mos 27:29; 1 Mos 28:14; 4 Mos 24:9; Jer 4:2; Apg 3:25; Gal 3:8; Gal 3:16)

1 Mos 18:181 Mos 22:181 Mos 26:41 Mos 27:291 Mos 28:144 Mos 24:9Jer 4:2Apg 3:25Gal 3:8Gal 3:16

4 So Abram went, as the Lord had told him, and Lot went with him. Abram was seventy-five years old when he departed from Haran. (1 Mos 11:31) 5 And Abram took Sarai his wife, and Lot his brother’s son, and all their possessions that they had gathered, and the people that they had acquired in Haran, and they set out to go to the land of Canaan. When they came to the land of Canaan, 6 Abram passed through the land to the place at Shechem, to the oak^[4] of Moreh. At that time the Canaanites were in the land. (1 Mos 13:7; 1 Mos 13:18; 5 Mos 11:30; Dom 7:1; Heb 11:9)

1 Mos 13:71 Mos 13:185 Mos 11:30Dom 7:1Heb 11:9

7 Then the Lord appeared to Abram and said, “To your offspring I will give this land.” So he built there an altar to the Lord, who had appeared to him. (1 Mos 13:15; 1 Mos 17:8; 2 Mos 33:1; 4 Mos 32:11; Ps 105:9; Gal 3:16)

1 Mos 13:151 Mos 17:82 Mos 33:14 Mos 32:11Ps 105:9Gal 3:16

8 From there he moved to the hill country on the east of Bethel and pitched his tent, with Bethel on the west and Ai on the east. And there he built an altar to the Lord and called upon the name of the Lord. (1 Mos 28:19) 9 And Abram journeyed on, still going toward the Negeb.

Abram and Sarai in Egypt

10 Now there was a famine in the land. So Abram went down to Egypt to sojourn there, for the famine was severe in the land. (1 Mos 26:1; 1 Mos 43:1) 11 When he was about to enter Egypt, he said to Sarai his wife, “I know that you are a woman beautiful in appearance, 12 and when the Egyptians see you, they will say, ‘This is his wife.’ Then they will kill me, but they will let you live. (1 Mos 20:1; 1 Mos 26:6) 13 Say you are my sister, that it may go well with me because of you, and that my life may be spared for your sake.” 14 When Abram entered Egypt, the Egyptians saw that the woman was very beautiful. 15 And when the princes of Pharaoh saw her, they praised her to Pharaoh. And the woman was taken into Pharaoh’s house. 16 And for her sake he dealt well with Abram; and he had sheep, oxen, male donkeys, male servants, female servants, female donkeys, and camels. 17 But the Lord afflicted Pharaoh and his house with great plagues because of Sarai, Abram’s wife. (1 Krön 16:21; Ps 105:14) 18 So Pharaoh called Abram and said, “What is this you have done to me? Why did you not tell me that she was your wife? 19 Why did you say, ‘She is my sister,’ so that I took her for my wife? Now then, here is your wife; take her, and go.” 20 And Pharaoh gave men orders concerning him, and they sent him away with his wife and all that he had.