1Job känner att vännerna sviker Job svarade:2Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och bryta ner mig med alla era ord?3Tio gånger har ni nu skymfat mig, utan att skämmas kränkt mig.4Och om jag nu verkligen har felat, så är det väl min ensak.5Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig och använda min förnedring emot mig,6ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt, fångat mig i sitt nät.7Jag klagar över våldet mot mig men får inget svar. Jag ropar men får ingen rättvisa.8Han har spärrat vägen för mig så att jag inte kommer fram och lagt mina stigar i mörker.9Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.10Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.11Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.12Hans trupper samlar sig till angrepp, de tågar fram mot mig, de slår läger kring mitt tält.13Han har gjort mina bröder till främlingar för mig, alla jag kände har vänt mig ryggen.14Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.15De som bor i mitt hus och mina slavar och slavinnor betraktar mig som en främling.16Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det.17Min andedräkt är vidrig för min hustru, och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[1]18Till och med små barn föraktar mig. När jag träder fram, hånar de mig.19Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.20Mina ben sticker ut genom köttet, av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[2]21Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig, för Guds hand har slagit mig.22Varför måste ni förfölja mig som Gud gör? Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?23Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,24graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!25Men jag vet att min förlossare[3] lever och att han till sist ska träda fram över jorden.26Jag vet också att även om mitt skinn förstörs, ska jag i min kropp få se Gud.[4]27Jag ska se honom med mina egna ögon, inte som en främling. En förtärande längtan fyller mitt hjärta.28Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom, för roten till det onda finns ju hos honom?”29Frukta för svärdet, ni, för vrede är en synd som straffas med svärd. Ni ska veta att det finns en dom.
Hiob 19
Nya Levande Bibeln
Job tycker att vännerna sviker
1Job svarade:2"Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och försöka bryta ner mig med alla era ord?3Tio gånger har ni nu förklarat att jag är en syndare. Er behandling är skamlös!4Och om jag nu verkligen har fel, så är det väl min ensak.5Om ni vill framhålla er förträfflighet på min bekostnad,6tänk då på att det är Gud som har fångat mig i sitt nät.7Jag ropar på hjälp, men ingen hör mig. Jag klagar men får ingen rättvisa.8Gud har spärrat vägen för mig och förvandlat mitt ljus till mörker.9Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.10Han har brutit ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han har utplånat allt mitt hopp.11Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.12Han sänder sina soldater för att omringa mig.13Han har gjort mina bröder och mina vänner till främlingar för mig.14Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.15De som bor i mitt hus, till och med mina tjänare, betraktar mig som en främling. Jag är som en okänd man för dem.16Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det!17Min egen hustru och mina bröder vägrar att kännas vid mig.18Till och med små barn föraktar mig. När de får se mig, skrattar de åt mig.19Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.20Jag är bara skinn och ben och har nätt och jämnt klarat mig undan döden.21Mina vänner, tyck åtminstone synd om mig, för Guds vredes hand har kommit över mig.22Varför måste ni också förfölja mig? Räcker inte den ångest jag redan har?23-24Tänk om jag kunde skriva ner min klagan i en bok, gravera den i koppar eller rista in den i sten för alltid!25Men jag vet att min Förlossare lever och att han till sist ska vara mig nära.26Jag vet också att sedan den här kroppen är borta, ska jag få se Gud!27Då ska han vara på min sida! Ja, jag ska se honom, inte som en främling utan som en vän. Jag längtar till den dagen!28Hur vågar ni fortsätta att förfölja mig, som om jag hade bevisats vara skyldig?29Jag varnar er, för ni är själva i fara med den inställning ni har!"