Jeremia 26,2 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Jeremia en hårsmån från döden

1 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från HERREN: 2 ”Så säger HERREN: Ställ dig på förgården till HERRENS hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i HERRENS hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. 3 Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. 4 Säg till dem: ’Så säger HERREN: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, 6 då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ” 7 Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i HERRENS hus. 8 När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt HERREN hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! 9 Hur kan du profetera i HERRENS namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i HERRENS hus. 10 När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till HERRENS hus och tog plats vid HERRENS nya port. 11 Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.” 12 Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var HERREN som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13 Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till HERREN, er Gud, så ska HERREN ångra det onda som han uttalat mot er. 14 Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För HERREN har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.” 16 Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i HERRENS, vår Guds, namn.” 17 Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket: 18 ”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas HERRE: Sion ska plöjas upp som en åker, Jerusalem förvandlas till en stenhög och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’ 19 Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till HERREN, så att HERREN ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”

Profeten Uria

20 Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i HERRENS namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21 Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen. 24 Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.

Nya Levande Bibeln

Jeremia en hårsmån från döden

1 Detta budskap kom till Jeremia från Herren under det första året som Jojakim, Josias son, regerade i Juda: 2 Ställ dig framför Herrens tempel och tala till alla som kommit dit från olika delar av Juda för att tillbe. Låt dem höra hela budskapet och utelämna inte ett enda ord av allt det jag vill att de ska få höra. 3 Det kan hända att de kommer att lyssna och omvända sig från sin ogudaktighet, och då kan jag hålla tillbaka det straff, som jag är beredd att sända över dem för deras ondskas skull. 4 Säg detta till dem, säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder de lagar som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er för att varna er, 6 då ska jag förstöra detta tempel, precis som jag förstörde tabernaklet i Silo, och jag ska låta alla jordens folk förbanna Jerusalem. 7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: "Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo? 9 Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?" 10 När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång. 11 Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. "Denne man borde dö!" sa de. "Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden." 12 Jeremia talade då till sitt försvar: "Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga. 13 Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er. 14 Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst. 15 Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord." 16 Då sa ämbetsmännen och folket till prästerna och de falska profeterna: "Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn." 17 Då trädde en del visa, äldre män fram och talade till folket som stod där: 18 "Beslutet är riktigt, för på den tiden när morastiten Mika profeterade, under kung Hiskias regering i Juda, sa han till folket: Så säger Herren, härskarornas Gud: 'På berget Sion ska man plöja som på en åker, och den här staden, Jerusalem, ska förvandlas till en stenhög och skog ska växa på den plats där templet nu står!' 19 Men dödade kung Hiskia och folket honom för att han sa det? Nej, de vände om från sin ogudaktighet, tillbad Herren och bad Herren om nåd och förbarmande. Herren ändrade då sitt beslut och lät dem inte drabbas av något straff. Om vi dödar Jeremia för att han gett oss ett budskap från Gud, vem vet vad Gud då kommer att göra med oss?" 20 En annan sann profet, Semajas son Uria från Kirjat-Hajearim, profeterade också mot staden och folket, samtidigt med Jeremia. 21 Men när kung Jojakim, arméofficerarna och ämbetsmännen hörde vad han sa, fattade kungen beslutet att han skulle dödas. Uria fick dock höra talas om detta och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim Akbors son Elnatan till Egypten tillsammans med några män för att ta Uria till fånga. 23 De lyckades få tag i honom och förde honom tillbaka till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd. Sedan begravde man honom på den allmänna begravningsplatsen. 24 Men Ahikam, Safans son, kungens sekreterare, stod på Jeremias sida och övertalade domstolen att inte utlämna honom till folket för att dödas.