Jeremia 20,1 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

1 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta, 2 lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till HERRENS hus. 3 När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”HERREN kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv^[1]. 4 För så säger HERREN: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. 5 Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. 6 Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”

Jeremias klagan

7 HERRE, du lurade mig, och jag lät mig luras. Du var för stark för mig, du besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig. 8 För varje gång jag ska säga något måste jag ropa och skrika om våld och förstörelse. HERRENS ord har gjort att jag ständigt utsatts för spe och hån. 9 Men när jag tänker: ”Jag ska inte tänka på honom och inte mer tala i hans namn,” då blir det som om det brann en eld inom mig, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot, men jag kan inte. 10 Jag hör många viska: ”Skräck från alla håll, ange honom! Vi ska ange honom.” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske kommer han att låta sig luras, så att vi får övertaget och kan få vår hämnd på honom.” 11 Men HERREN står vid min sida som en stark stridsman. Därför ska mina förföljare komma på fall. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli utan framgång, förödmjukade för all framtid så att det aldrig ska glömmas. 12 Härskarornas HERRE, du som prövar den rättfärdige, du som ser hjärta och sinne, låt mig få se dig ta hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig. 13 Sjung till HERRENS ära, prisa HERREN! Han räddar den fattige ur de ondas hand. 14 Förbannad den dag då jag föddes! Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig! 15 Förbannad den man som meddelade min far nyheten att han fått en son, och gjorde honom så glad. 16 Låt det gå den mannen på samma sätt som det gick de städer som HERREN ödelade utan förbarmande. Låt honom få höra klagan på morgonen och stridsrop vid middagstid, 17 därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor hade fått bli min grav och hennes livmoder havande för alltid. 18 Varför blev jag någonsin född, för att se elände och sorg och sluta mina dagar i skam?

Nya Levande Bibeln

Jeremia sätts i stocken

1 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa, 2 grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet. 3 Där lät han honom sitta hela natten. När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: "Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'. 4 Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där. 5 Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon. 6 Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där." 7 Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig. 8 Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns. 9 Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre. 10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. "Vi ska anmäla dig", säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. "Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd", säger de. 11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid. 12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig. 13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare! 14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes! 15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son. 16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd, 17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav! 18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.