Jeremia 12,2 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Jeremias klagan och Herrens svar

1 HERRE, du är rättfärdig, när jag lägger fram mitt fall inför dig. Ändå vill jag tala med dig om dina domslut: Varför har de gudlösa en sådan framgång? Varför får de trolösa leva så trygga? 2 Du planterar dem. De växer och bär frukt. Du finns ofta på deras läppar men är fjärran från deras hjärtan. 3 Men HERRE, du känner mig och ser mig, du prövar mina attityder gentemot dig. För bort dem som får att slaktas! Avskilj dem för att dödas! 4 Hur länge måste landet sörja och gräset på marken vissna bort? För invånarnas ondskas skull går boskap och fåglar under. De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.” 5 ”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk, hur ska du då kunna tävla mot hästar? Om du bara är trygg i ett fredligt land, hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan? 6 Till och med dina egna bröder, din egen familj, har svikit dig. De ropar högt mot dig bakom din rygg.^[1] Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.

Herrens klagan över sitt folk

7 Jag har övergett mitt hus, lämnat mitt arv, överlämnat min älskade i hennes fienders hand. 8 Min arvedel har blivit mot mig som ett skogens lejon, som höjt rösten mot mig, och som jag därför hatar. 9 Har inte min arvedel blivit för mig som en spräcklig rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar?^[2] Gå, samla alla vilda djur, låt dem komma och äta! 10 Många herdar har fördärvat min vingård, trampat ner mitt land. Mitt ljuvliga land har de förvandlat till en öde öken. 11 De har gjort det till en ödemark. Sörjande och öde ligger det framför mig, och ingen bryr sig om det. 12 Över de kala höjderna i öknen drar förhärjare fram. HERRENS svärd förtär allt från den ena ändan av landet till den andra. Det finns ingen fred för någon. 13 De har sått vete men fått skörda törne. De har tröttat ut sig, men till ingen nytta. Bär så skammen för er skörd, för HERRENS glödande vredes skull.”

Israels grannar

14 Så säger HERREN om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant HERREN lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger HERREN.”

Nya Levande Bibeln

Jeremia klagar över orättvisor

1 Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga? 2 Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan. 3 Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud! 4 Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: "Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!" 5 Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan? 6 Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!

Herren överger sitt trolösa folk

7 Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender. 8 Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det. 9 Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del. 10 Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken. 11 De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det. 12 Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan. 13 Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem. 14 Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt, 15 men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv. 16 Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk. 17 Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.