1.Mose 41,1 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Faraos dröm

1 En natt två år senare drömde farao att han stod på Nilens strand, 2 när sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i vassen. 3 Efter dem kom sju andra kor upp ur floden, fula och magra. De gick fram och ställde sig på stranden bredvid de feta korna. 4 Sedan åt de magra korna upp de sju välmående och feta. Då vaknade farao. 5 Snart somnade han om igen och hade ännu en dröm. Han såg sju sädesax på samma strå, välformade och fylliga. 6 Sedan visade sig ytterligare sju ax komma fram, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. 7 De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen. Då vaknade farao igen och förstod att det var en dröm. 8 Följande morgon var han mycket orolig. Han kallade på alla trollkarlar och vise män i Egypten och berättade drömmarna för dem men ingen kunde uttyda dem för farao. 9 Då yttrade sig kungens vinsmakare: ”Idag måste jag påminna om mina brott. 10 För en tid sedan då farao var arg på oss tjänare satte farao mig och mästerbagaren i fängelse hos befälhavaren för livgardet. 11 En natt fick bagaren och jag var sin dröm och varje dröm hade sin särskilda betydelse. 12 Vi berättade drömmarna för en ung hebré som var där med oss och var slav hos befälhavaren för livgardet och han berättade för oss vad drömmarna betydde. 13 Allt inträffade precis som han hade sagt: jag återupprättades och fick tillbaka min ställning och den andre blev hängd.” 14 Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao. 15 ”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.” 16 ”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.” 17 Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand, 18 när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen. 19 Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land. 20 Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, 21 men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag. 22 Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra. 23 Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden, 24 och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.” 25 ”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra. 26 De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse. 27 De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd. 28 Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra. 29 De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. 30 Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet. 31 Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd. 32 Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart. 33 Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34 Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren. 35 Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn. 36 Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.”

Josef härskar i Egypten

37 Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare. 38 Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande^[1] såsom denne man?” 39 Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du. 40 Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.” 41 Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” 42 Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom. 43 Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen^[2], och framför Josef ropade man ”Böj knä!”^[3] Farao satte honom så över hela Egypten. 44 Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.” 45 Farao gav Josef namnet Safenat Paneach^[4]. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen^[5] i On^[6]. Josef reste sedan omkring i Egypten. 46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet. 47 Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. 48 Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. 49 Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt. 50 Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. 51 Josef kallade sin äldste son Manasse^[7], för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” 52 Den andre sonen kallade han Efraim^[8], för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.” 53 Slutligen hade de sju goda åren gått. 54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt. 55 När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem. 56 När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. 57 Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.

Nya Levande Bibeln

Faraos dröm

1 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand, 2 när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset. 3 Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna. 4 Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao. 5 Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt. 6 Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden. 7 De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm. 8 Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde. 9 Då yttrade sig kungens vinsmakare."Idag kommer jag ihåg min synd!" sa han. 10 "För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten. 11 En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm. 12 Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde. 13 Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle." 14 Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao. 15 "Jag hade en dröm i natt", berättade Farao för honom. "Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig." 16 "Jag gör det inte själv", svarade Josef. "Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!" 17 Då berättade Farao drömmen för honom. "Jag stod på Nilflodens strand", sa han, 18 "när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten. 19 Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land. 20 Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först, 21 men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag. 22 Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra. 23 På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax, 24 och de tunna axen svalde de fylliga! Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde." 25 "Båda drömmarna betyder samma sak", sa Josef till Farao. "Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten. 26 De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet. 27 De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren. 28 Gud har visat dig vad han tänker göra. 29 De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land. 30 Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet. 31 Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas. 32 Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart. 33 Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram. 34-35 Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren, 36 så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet."

Josef blir en mäktig man

37 Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar. 38 "Vem kan göra det bättre än Josef?" sa Farao. "Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande." 39 Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: "Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet! 40 Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig." 41-42 Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom. 43 Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: "Lämna plats!" 44 Och Farao sa till Josef: "Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig." 45 Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: "Han har den gudomliga kraften över livet och döden." Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten. 46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet. 47 Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt. 48 Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer. 49 Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden. 50 Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis. 51 Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen. 52 Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: "Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri." 53 Slutligen hade de sju goda åren gått. 54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren. 55 När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. "Lyd honom vad han än säger", sa han till dem. 56 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.