1Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.2-3Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.4Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.5Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,6för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.7Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.8Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.9Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!10Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.11Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.12Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.13Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.14Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.15Du har sett till att ordet "jude" har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.16-17Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.18All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.19Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.20Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.21Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,22skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.23Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.24Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?25Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?26Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.27Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.