1"Du ska inte vara rädd eller modlös", sa Herren till Josua. "Samla nu hela armén och gå till Ai, för nu är det dags att besegra folket där. Jag har gett dig både kungen och allt folket.2Ni ska göra med dem på samma sätt som ni gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången ska ni få ta byte åt er själva, boskap och allt annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden."3-4Innan huvuddelen av styrkan gav sig iväg till Ai, skickade Josua 30.000 av sina modigaste soldater för att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden beredda att ingripa.5"Det här är vår plan", förklarade han. "När huvudstyrkan går till anfall, kommer männen i Ai att ge sig ut för att strida, precis som de gjorde förra gången.6Vi ska då fly för dem och på så sätt lura dem att lämna staden, för då tänker de: 'Israeliterna flyr igen, precis som förra gången!'7Då ska ni rusa fram från ert bakhåll och springa in i staden, för Herren ska ge er den.8Sätt eld på staden, som Herren har befallt! Verkställ nu min order!"9Samma kväll marscherade de iväg och lade sig i bakhåll mellan Betel och västra sidan av Ai, medan Josua och resten av armén stannade kvar i lägret vid Jeriko.10Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg mot Ai, följd av de äldste i Israel.11-13De stannade vid dalen som ligger norr om staden. Den kvällen sände Josua ytterligare 5.000 man att förena sig med dem som låg i bakhåll väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.14När kungen i Ai såg israeliterna på andra sidan dalen gick han och hans män tidigt på morgonen till anfall mot dem på Arabas slätt. Men han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden.15Josua och israeliterna flydde genom öknen som de planerat,16och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem, vilket betydde att staden blev helt utan försvar.17Det fanns inte en enda soldat kvar i Ai eller Betel, och stadsportarna stod vidöppna.18Då sa Herren till Josua: "Räck ut ditt spjut mot Ai, för jag ska ge dig staden. "Josua gjorde som Herren sagt,19och när männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den.20-21När männen från Ai då vände sig om fick de se rök bolma upp från staden, och de hade ingenstans att ta vägen. Men när Josua och de trupper han hade med sig såg röken inifrån staden visste de att deras män var där. De vände sig då om och gick till anfall mot sina förföljare och dödade dem.22Då kom också de israeliter som var inne i staden ut och började anfalla fienden bakifrån. Männen från Ai hamnade på så sätt i en fälla och allesammans dödades. Inte en enda kom undan.23Kungen däremot togs till fånga levande och fördes fram inför Josua.24När sedan Israels armé hade dödat alla som fanns utanför staden vände de tillbaka och dödade dem som ännu fanns kvar innanför stadsmurarna.25Hela Ais befolkning, 12.000 personer, utplånades den dagen.26Josua höll nämligen sitt spjut riktat mot Ai till dess den siste av dem som bodde där var död.27Endast boskapen fick leva, och israeliterna behöll bytet för sig själva. Herren hade nämligen sagt till Josua att de skulle göra detta.28Det blev således ingenting kvar av Ai, och än i dag ligger staden i ruiner.29Josua hängde upp kungen från Ai på en påle och lät honom hänga där till kvällen. Vid solnedgången tog han ner kroppen och slängde den framför stadsporten, och man kastade ett stenröse över den, vilket finns där än i dag.
Josua läser lagen för folket
30Josua byggde ett altare åt Herren Gud på berget Ebal,31som Mose hade befallt i sin lagbok: "Gör mig ett altare av stenar som varken är tillhuggna eller bearbetade med verktyg", hade Herren sagt om altaret på berget Ebal. Prästerna offrade där brännoffer och tackoffer till Herren,32och medan folket såg på, ristade Josua in vart och ett av de tio budorden i stenarna.33Allt folket i Israel, även de från andra folk som levde bland dem, och de äldste, ledare och domare, delade sig i två grupper. Den ena gruppen ställde sig vid foten av berget Gerissim och den andra vid Ebal. Mellan dem stod prästerna med arken, beredda att uttala välsignelsen. Allt gjordes enligt de föreskrifter som Mose långt tidigare hade gett dem.34Josua läste sedan upp hela lagen för folket med välsignelsen och förbannelsen, precis som Mose hade skrivit i Guds lagbok.35Varje befallning som Mose hade gett lästes inför hela församlingen, där både kvinnor och barn och alla övriga som bodde tillsammans med israeliterna var med.