1Job fortsatte sitt försvarstal:2"Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,3att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,4ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.5Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.6Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.7Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.8Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?9Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?10Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.11Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,12men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.13Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:14Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.15De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.16Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,17kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.18Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!19Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.20Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.21Tomheten tar över, och han finns inte mer.22Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.23Man hånar honom med rop och visslingar.