1Då svarade Job:2-3"Hör på mig! Låt mig få tala, så kan du håna mig sedan igen!4Jag klagar på Gud och inte på människor. Inte underligt att min ande är så plågad.5Se på mig med bävan och var sedan tysta!6Till och med jag själv blir rädd, när jag ser mig. Skräck griper mig, och jag ryser!7Varför får de ogudaktiga leva ett gott liv till hög ålder och bli stora och mäktiga?8De lever så länge att de får se både sina barn och barnbarn växa upp till mogen ålder.9Deras hem är trygga för varje fara, och Gud straffar dem inte.10Deras boskap förökar sig,11de har många lyckliga barn12-13och fördriver tiden med sång och dans. De är rika och behöver inte neka sig något. De är framgångsrika hela livet och tillåts dö i frid.14De har allt detta, trots att de har bett Gud att lämna dem ifred och inte velat ha något med hans vägar att göra.15'Vem är den Allsmäktige?' frågar de föraktfullt. 'Varför skulle vi lyda honom? Vad har vi för nytta av det?'16Men framgången är ändå inte deras egen förtjänst, och jag vill inte ha med sådana människor att göra.17Ändå klarar de sig för det mesta! De råkar sällan ut för problem.18Är de svaga strån, som vajar för vinden? Förs de bort av stormen? Nej, inte alls!19'Nåja', säger ni, 'Gud kommer åtminstone att straffa deras barn!' Men jag säger att Gud borde straffa den människa som syndar och inte hennes barn! Låt den skyldige själv få känna på straffet!20Ja, låt henne förgöras för sina överträdelsers skull! Låt henne tömma den Allsmäktiges vredesbägare i botten.21När hon är död kommer hon aldrig mer att kunna ha glädje av sin familj.22Men vem kan tillrättavisa Gud, den suveräne domaren?23-24En möter döden frisk, rik och mitt i sin framgång.25En annan dör i den djupaste fattigdom och har aldrig upplevt något gott.26Båda begravs i samma jord och äts upp av samma maskar.27Jag vet vad ni tänker säga!28Ni kommer att berätta för mig om rika och ogudaktiga människor, som drabbats av olycka på grund av sina synder.29Men jag svarar: Fråga någon som varit med, så ska han säga er sanningen!30-32Den ogudaktiga människan skonas oftast på olyckans dag och tillåts att komma undan. Ingen tillrättavisar henne öppet. Ingen ger igen för vad hon har gjort. En hedersvakt vakar vid hennes grav, sedan en33ståtlig begravningsprocession först följt henne dit.34Hur ska ni kunna trösta mig, när ni har så fel!"