1Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!2Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.3Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.4Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.5Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar. Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?6Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.7Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.8Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.9Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!10Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.11Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.12Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?