1Herren frågar: "Sålde jag er till mina fordringsägare? Är det därför ni inte är här? Är er mor borta därför att jag skilt mig från henne och skickat bort henne? Nej, ni sålde er själva för era synders skull, och er mor togs som betalning för era skulder.2Var jag alltför svag för att rädda er? Är det därför mitt hus är tyst och tomt, när jag kommer hem? Har jag inte längre makt att hjälpa? Nej, det är inte anledningen, för jag kan befalla havet att torka ut! Jag kan förvandla floderna till öknar så att fisken dör av brist på vatten.3Jag är den som sänder mörkret över himlen."4Herren Gud har gett mig visdomens ord så att jag kan förstå vad jag ska säga till alla dessa uttröttade människor. Morgon efter morgon väcker han mig och öppnar mitt förstånd, så att jag kan förstå hans vilja.5Herren Gud har talat till mig, och jag har lyssnat. Jag gör inte uppror och vänder mig inte bort.6Jag vänder min rygg mot piskan och mina kinder mot dem som rycker mig i skägget. Man spottar mig i ansiktet, men jag drar mig inte undan skammen.7Därför att Herren, min Gud, hjälper mig, ska jag inte bli förskräckt. Jag har gjort min panna hård för att kunna göra hans vilja, och jag vet att jag ska segra.8Han som ger mig rättvisa är nära. Vem vågar strida mot mig nu? Var finns mina fiender? Låt dem träda fram!9Herren Gud är för mig! Vem ska kunna säga att jag är skyldig? Alla mina fiender ska skingras framför mig som malätna kläder faller sönder!10Vilka bland er fruktar Herren och lyder hans tjänare? Om någon vandrar i mörker utan det minsta ljus, låt honom då lita på Herren och stödja sig på sin Gud!11Men ni, som bor i ert eget ljus och värmer er vid egen eld i stället för vid Guds, kommer att få mycket bekymmer.