1Herren sa till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och ta det på dig, men tvätta det inte, låt inte vatten komma vid det.2Jag köpte alltså ett höftskynke och tog på mig det.3Då talade Herren till mig på nytt:4Ta med dig höftskynket ut till floden Eufrat och göm det i ett hål bland klipporna.5Det gjorde jag. Jag gömde det, som Herren hade sagt till mig.6En lång tid senare sa Herren: Gå bort till floden igen och hämta höftskynket.7Jag återvände till Eufrat och grävde upp höftskynket där jag hade gömt det. Men nu var det förstört och helt oanvändbart.8-9Då sa Herren: Detta är en bild på hur jag ska bryta ner högfärden i Juda och Jerusalem.10Detta ogudaktiga folk vägrar att lyssna till mig, följer sina egna onda begär och tillber avgudar. Därför ska det bli odugligt till allt.11Precis som ett höftskynke sluter tätt intill en mans höfter, så skulle Juda och Israel hålla fast vid mig, säger Herren. De var mitt folk, en heder för mitt namn. Men nu har de vänt sig bort.12Säg till dem: Herren, Israels Gud, säger: Alla era vinsäckar ska fyllas med vin. Och de kommer att svara: Naturligtvis, du behöver inte tala om för oss hur rika vi kommer att bli!13Säg då till dem: Ni misstar er. Jag ska fylla varenda en som bor i det här landet så att ni blir redlösa allesammans, från kungen på Davids tron, präster och profeter ända ner till allt folket.14Jag ska krossa fäder och söner mot varandra, säger Herren. Jag ska inte låta något medlidande eller förbarmande hindra mig från att fullständigt förgöra dem.15Om ni ändå inte vore så stolta och envisa! Då skulle ni lyssna till Herren, för han har talat.16Ge Herren, er Gud, äran, innan det blir för sent, och han låter ett ogenomträngligt mörker komma över er, så att ni snubblar och faller. När ni då letar efter ljus ska ni bara finna ogenomträngligt mörker.17Vägrar ni fortfarande att lyssna? I ensamheten sörjer mitt brustna hjärta över er högfärd. Mina ögon fylls av tårar vid tanken på att Herrens hjord ska föras bort som slavar.18Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från era troner och sätt er på marken, för era strålande kronor har tagits från era huvuden. De är inte längre era.19Städerna i öknen har stängt sina portar för fienden, och alla övriga i Juda ska föras bort i fångenskap.20Se på arméerna som kommer norrifrån! Var finns din hjord, Jerusalem, den fina hjord som jag gav dig att ta hand om?21Hur kommer du att känna det, när jag sätter dina bundsförvanter att regera över dig? Du kommer att vrida dig i smärta, som en kvinna när hon ska föda barn.22Och om du frågar dig varför allt detta har drabbat dig, blir svaret att det är på grund av dina grova synder. Det är därför du har blivit våldtagen och misshandlad.23Inte kan väl en etiopier förändra färgen på sin hud, eller en leopard ta bort sina fläckar? Inte heller kan ni, som är så vana vid att göra det som är ogudaktigt, nu börja göra det som är rätt.24-25Därför att ni har glömt mig och satt er tilltro till falska gudar, ska jag förskingra er som agnar för den hårda ökenvinden. Detta är vad som väntar er, och det jag har bestämt just för er.26Jag ska själv utlämna er till nakenhet och skam.27Jag är väl medveten om ert avfall, er trolöshet mot mig och er avskyvärda avgudadyrkan på fält och höjder. Ve över dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?