Apostlagärningarna 5:22 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

1 En annan man, som hette Ananias, sålde en egendom tillsammans med sin fru Sapfeira. 2 Men han överlämnade bara en del av köpesumman till Jesus sändebud, eftersom han och hans fru hade kommit överens om att behålla resten av pengarna själva. 3 Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du släppt in Satan i ditt hjärta? Hur kunde du komma hit och påstå att det var hela köpesumman, när du visste att du hade tagit undan en del? Du har ljugit för Guds heliga Ande! 4 Jordstycket var ditt, och du kunde sälja eller behålla det som du ville. Och när du sålt det var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Det var inte för oss du ljög, utan för Gud.” 5 Och när Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet, och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. 6 Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom. 7 Ungefär tre timmar senare kom Ananias fru dit, utan att veta vad som hade hänt med hennes man. 8 Petrus frågade henne då: ”De här pengarna ni gav oss, var det hela den summa ni fick för jordstycket?””Ja”, svarade hon, ”det var det.” 9 Då sa Petrus: ”Hur kunde du och din man komma överens om att göra något sådant, att försöka lura Guds Ande? De steg du just hör utanför dörren, är stegen av de män som har begravt din man, och nu ska de bära ut dig också.” 10 I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. Och när de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. 11 Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.

Många blir botade

12 Jesus sändebud gjorde många märkliga under bland folket. Och de troende möttes regelbundet på den plats i templet som kallades Salomos pelarhall. 13 Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt, 14 och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. 15 När man hörde vilka under sändebuden gjorde, bar man ut sjuka på gatorna och la dem på sovmattor och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. 16 Även från städerna och byarna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som var besatta av onda andar, och alla blev botade.

Jesus sändebud arresteras på nytt

17 Översteprästen och hans anhängare, som var saddukeer^[1], blev mycket avundsjuka när de såg allt som Jesus sändebud gjorde. 18 Därför lät de arrestera dem och sätta dem i fängelse. 19 Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och släppte ut sändebuden, och han sa till dem: 20 ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.” 21 Sändebuden lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa. Under tiden kallade översteprästen och hans närmaste män samman det judiska rådet, det vill säga alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta sändebuden. 22 Men när tjänarna kom till fängelset, fanns sändebuden inte där. Männen återvände då till rådet och rapporterade: 23 ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.” 24 När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Men i samma stund kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket. 26 Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda att bli ihjälslagna av folket. 27 När sändebuden sedan ställts inför det judiska rådet, började översteprästen förhöra dem och sa: 28 ”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa om den där mannen, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!” 29 Men Petrus och de andra sändebuden svarade: ”Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor. 30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda, efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. 31 Ja, Gud har upphöjt honom och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.^[2] Han har gjort honom till en härskare, som räddade oss genom att ta straffet för vår synd, så att Israels folk kan vända om till Gud och få förlåtelse. 32 Vi har själva sett detta hända och kan intyga att det är sant, och det kan också Guds heliga Ande, som han ger till alla som lyder honom.” 33 När medlemmarna i rådet hörde detta blev de ursinniga och ville döda sändebuden. 34 Men då ingrep en av fariseerna^[3] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att sändebuden skulle föras ut ur rådssalen en stund. 35 Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: ”Israeliter^[4], tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! 36 Upprorsmakare kommer och går. För ett tag sedan var det en viss Theudas, som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske 400 personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna till olika platser och rörelsen dog ut. 37 Vid tiden för skatteregistreringen, kom sedan Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad, och alla hans efterföljare skingrades. 38 Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om det som de håller på med bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. 39 Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!” 40 Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, och de kallade in sändebuden och nöjde sig med att låta dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa om Jesus och lät dem gå. 41 Men sändebuden lämnade rådssalen, lyckliga över att Gud hade ansett dem värdiga att förnedras på grund av sin tro på Jesus. 42 Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida det glada budskapet om att Jesus är Messias, den utlovade kungen.