1Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet."Vi är dina bröder och av samma kött och blod", sa de.2"Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel."3Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.4-5David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där."Du kommer aldrig in här", sa jebuseerna till honom. "Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!" De trodde nämligen att de var säkra.7Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.8När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: "Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer." Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!9Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.10Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.11Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.12David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.13Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.14-16Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen18medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.19Sedan frågade David Herren: "Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem?"Herren svarade: "Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!"20Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. "Herren har gjort det!" utropade han. "Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod." Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.21David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.22Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.23När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: "Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!24Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem."25Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.