2 Samuelsbokem 3:7 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

David får övertaget

1 Detta var början till det långa kriget mellan Sauls anhängare och Davids. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas inflytande avtog. 2 David fick flera söner medan han bodde i Hebron. Den äldste hette Amnon, och Ahinoam från Jisreel var mor till honom. 3 Hans andre son hette Kilab, och det var Abigail, änkan till Nabal från Karmel, som var hans mor. Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till kung Gesur. 4 Den fjärde sonen föddes av Haggit och hette Adonia. Abital födde Sefatja, och 5 Egla födde Jitream.

Abner förhandlar med David

6 Allteftersom kriget fortsatte, stärkte Abner sin position bland Sauls efterföljare. 7 Han utnyttjade sin ställning och låg med Rispa, en flicka som varit en av Sauls bihustrur. När Is-Boset anklagade Abner för detta, 8 blev Abner rasande."Är jag en judisk hund som du kan behandla hur du vill?" skrek han. "Är detta min belöning? Efter allt vad jag har gjort för dig och för din far genom att inte förråda dig till David så anklagar du mig för en kvinnas skull? 9-10 Gud får straffa mig om jag inte gör allt jag kan för att ta riket från dig, hela vägen från Dan till Beer-Seba, och ge det till David, precis som Herren har förutsagt." 11 Is-Boset vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Abner. 12 Då sände Abner budbärare till David för att föreslå en överenskommelse. Mot en viss belöning var Abner villig att överlämna hela Israel till David. 13 David svarade: "Det ska väl kunna gå, men jag vill inte förhandla med dig om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter." 14 David sände sedan följande besked till Is-Boset: "Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filisteer." 15 Då lät Is-Boset hämta henne från hennes man Paltiel, 16 som gråtande följde henne ända till Bahurim. Där befallde Abner honom att återvända hem. 17 Under tiden rådgjorde Abner med Israels ledare och påminde dem om att de under en lång tid hade velat få David till kung. 18 Han sa till dem: "Nu är det dags, för Herren har sagt: 'Det är David som jag ska använda för att frälsa folket från filisteerna och alla andra fiender.' " 19 Abner talade också med ledarna för Benjamins stam. Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David om förhandlingarna med Benjamins och Israels folk. 20 Tjugo män följde med honom dit, och David ordnade med en fest för dem. 21 När Abner gick därifrån, lovade han David: "När jag kommer tillbaka, ska jag sammankalla hela Israels folk, och de kommer att välja dig till kung, som du så länge önskat. "Då garanterade David Abners säkerhet och lät honom återvända.

Joab dödar Abner

22 Men strax efter det att Abner hade gått, kom Joab och några av Davids män tillbaka från en plundringsfärd, och de hade mycket byte med sig. 23 Joab fick reda på att Abner just hade varit gäst hos kungen och återvänt oskadd. 24-25 Han rusade in till kungen och ropade: "Vad har du gjort? Vad menar du med att låta honom komma undan? Du vet mycket väl att han kom för att spionera på oss och att han planerar att återvända och anfalla oss!" 26 Utan att David visste något skickade Joab budbärare för att hinna upp Abner och be honom komma tillbaka. De hann ifatt honom vid Siras brunn, och han återvände med dem. 27 När Abner kom till Hebron tog Joab honom åt sidan vid stadsporten, som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället drog han fram en dolk och dödade honom för att hämnas sin bror Asael. 28 När David hörde om detta, sa han: "Jag lovar inför Herren att jag och mitt folk är oskyldiga till detta brott mot Abner. 29 Joab och hans familj är de skyldiga, och det ska alltid förekomma spetälska, handikapp, barnlöshet och olyckor i deras familj." 30 Joab och hans bror Abisai dödade alltså Abner därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Gibeon. 31 Sedan sa David till Joab och alla dem som var med honom: "Riv sönder era kläder. Ta på er sorgkläder och sörj över att Abner är död."Kung David följde också med ut till gravplatsen. 32 De begravde Abner i Hebron, och kungen och allt folket grät och sörjde. Kungen sjöng en klagosång: 33-34 "Varför måste Abner dö som en dåre? Dina händer var inte bundna, dina fötter inte i bojor. Du mördades, ett offer för sammansvärjning."Och allt folket grät än en gång för hans skull. 35-36 Sedan kom man med mat till David, men han lovade Gud att han inte skulle äta något förrän solen gått ner. Detta gillade hans folk. Ja, allt David gjorde uppskattades av dem. 37 Den dagen förstod hela folket, både Juda och Israel, att David inte på något sätt var skyldig till Abners död. 38 David sa till sina män: "En stor ledare och en stor man i Israel har i dag fallit. 39 Och även om jag är Guds utvalde kung, så kan jag inte göra något åt dessa söner till Seruja. Men Herren ska låta sin hämnd drabba dessa grymma människor för deras onda gärningar!"