1Salomo ingick en allians med Farao, kungen i Egypten, och gifte sig med en av hans döttrar. Han tog henne med till Davids stad, Jerusalem, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, templet och muren runt staden.2Vid den tiden bar Israel fram sina offer på altaren som man hade rest på höjderna, eftersom Herrens tempel ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
3Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de råd han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där.4Det mest kända altaret fanns i Gibeon, och dit gick kungen ofta och bar sammanlagt fram ett tusen brännoffer!5Där visade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa till honom att han skulle få vad han än önskade sig!6Salomo svarade: "Du var stor i din barmhärtighet mot min far David, därför att han var trogen mot dig och följde dina befallningar. Du har fortsatt att visa samma barmhärtighet och nåd genom att ge honom en son att efterträda honom.7Herre, min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla.8Du har satt mig över ditt utvalda folk, en nation så stor att man knappast kan räkna dess invånare.9Ge mig nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt. För vem kan väl i egen kraft styra detta mäktiga folk?"10Herren var mycket nöjd med hans svar, och han var glad över att Salomo hade bett om vishet och förstånd för att kunna regera över folket.11"Därför att du har bett om vishet för att rätt kunna styra mitt folk, och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång,12ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om!" svarade Herren. "Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få.13Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar,14och om du följer mig och lyder mina lagar, så ska jag låta dig få leva länge, precis som din far David fick göra."15Sedan vaknade Salomo ur sin dröm. Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Guds ark. Där bar han fram brännoffer och tackoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16Strax därefter kom två prostituerade kvinnor till kungen för att han skulle döma i en tvist.17-18"Ers Majestät, vi bor båda i samma hus", började en av dem. "Helt nyligen fick jag ett barn, och när det var tre dagar gammalt fick den här kvinnan också ett barn. Det bodde inga andra i huset.19Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det.20Då gick hon upp mitt i natten när jag sov, lade det döda barnet i mina armar och tog min son, som låg bredvid mig, till sig.21På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när det blev ljusare såg jag att det inte var rätt barn.22Den andra kvinnan avbröt henne: "Det var visst hennes egen son, och barnet som lever är mitt."På det sättet grälade de alltså inför kungen.23"Låt oss nu reda ut det här", sa kungen. "Båda säger ni att det levande barnet är ert och att det döda barnet tillhör den andra.24Ge mig nu ett svärd." Man hämtade ett svärd till kungen, som föreslog:25"Hugg det levande barnet i två delar, och låt de båda kvinnorna få var sin del."26Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: "Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!""Nej, varken du eller jag ska ha honom", sa den andra kvinnan. "Dela honom mellan oss i stället!"27Då sa kungen: "Ge pojken till henne som vill att han ska få leva. Hon är hans mor!"28Över hela landet fick man höra talas om den dom kung Salomos avkunnade, och alla insåg vilken vishet Gud hade gett honom.