Offenbarung 1 | nuBibeln

Inledning

1 Detta är den uppenbarelse Gud gav Jesus Kristus för att visa sina tjänare vad som snart måste inträffa. Han gjorde det känt genom att skicka sin ängel till sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesus Kristus vittnesbörd, allt han har sett. 3 Lycklig är den som läser upp, och lyckliga är de som hör denna profetias ord och tar vara på det som står skrivet i den. För tiden är nära.

Hälsningar till de sju församlingarna

4 Från Johannes. Till de sju församlingarna i provinsen Asien*. Nåd och frid från honom som är, som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron,* 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda, härskaren över jordens kungar. Han älskar oss och har befriat oss från våra synder genom sitt blod. 6 Han har gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Fader. Hans är äran och makten i all evighet, amen. 7 Se! Han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, också de som genomborrade honom. Alla stammar på jorden ska jämra sig för hans skull. Ja, amen. 8 ”Jag är alfa och omega*”, säger Herren Gud, han som är, som var och som kommer, den Allsmäktige.

Johannes får se Jesus i en syn

9 Jag, Johannes, er bror, i Jesus delaktig i lidandet, kungariket och uthålligheten tillsammans med er, var nu på en ö som heter Patmos* för Guds ords och Jesus vittnesbörds skull. 10 Jag var i Anden på Herrens dag* och hörde en stark röst bakom mig som lät som en trumpetstöt. 11 Rösten sa: ”Skriv ner i en bokrulle allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.” 12 När jag då vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig, såg jag sju lampställ av guld. 13 Mitt bland lampställen stod någon som liknade en Människoson*. Han var klädd i en mantel som gick ända ner till fötterna, och han hade ett bälte av guld över bröstet. 14 Hans huvud och hår var vitt som snövit ull, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade polerad koppar som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av stora vattenmassor. 16 Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom det ut ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen när den är som starkast. 17 När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd, jag är den förste och den siste, 18 den som lever. Jag var död, men se, jag lever i all evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. 19 Skriv därför ner vad du har sett, det som är nu och det som kommer att hända i framtiden. 20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand, och de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas budbärare*, och de sju lampställen är de sju församlingarna*.