Psalm 49 | nuBibeln

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

1 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm. 2 Hör, alla folk! Lyssna, alla världens invånare, 3 hög och låg, rik och fattig. 4 Min mun talar visdomsord, ur mitt innersta kommer förstånd. 5 Jag böjer mitt öra till visdomsord, jag förklarar min gåta till harpospel. 6 Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid, när mina bedragares ondska omger mig? 7 De litar på sin rikedom och skryter med hur mycket de äger. 8 Men ingen kan betala för någon annans liv, och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon. 9 Priset för ett liv är högt, och ingen betalning är tillräcklig 10 för att någon ska få leva för evigt och komma undan graven. 11 Man ser de visa dö, förgås som dåren och den oförnuftige, och de lämnar sin rikedom till andra. 12 Graven* förblir deras hem för evigt, deras boning generation efter generation, fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva. 13 Men människan i all sin rikedom består inte*, hon är som djuren som förgås. 14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva, och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla 15 Som en fårhjord förs de till dödsriket, och döden är deras herde. De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen. Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.* 16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp, han ska ta emot mig. Séla 17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik, när hans hus blir allt mer praktfullt, 18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig, hans härlighet följer inte med honom ner. 19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv, och din framgång prisas, 20 går var och en ändå till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset. 21 Men människan i all sin rikedom består inte, hon är som djuren som förgås.*