1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lär mina händer att kriga och mina fingrar att strida,2han som är nådig mot mig, min klippa, min borg, min befriare och min sköld. Hos honom söker jag tillflykt. Han har lagt mitt folk under mig.3HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, ett människobarn för din omtanke?4Människan är som en vindfläkt, hennes liv som en flyende skugga.5HERRE, dra undan himlen och stig ner! Rör vid bergen, så att de ryker.6Släpp loss blixtarna och skingra dem, skjut iväg pilarna och driv bort dem.7Sträck ner dina händer från höjden, rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen, ur främlingarnas våld.8Deras mun är full av lögn och deras högra hand av bedrägeri.9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång och spela på en tiosträngad harpa,10för du räddar kungarna från nederlaget och befriar din tjänare David från det onda svärdet.11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld! De, vars munnar är fulla av lögner och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.12Våra unga söner blir som välväxta plantor, våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.13Våra lador blir fyllda till brädden av livets förnödenheter av alla slag. Ute på våra marker får fåren tusentals, ja, tiotusentals med lamm,14och oxarna är tungt lastade med spannmål. I muren finns inte längre någon rämna, ingen fördrivs, på våra gator finns inte längre någon som klagar.15Lyckligt är det folk som har det så. Ja, lyckligt är det folk vars Gud är HERREN!
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.