Psalm 142 | nuBibeln

En förtvivlads bön

1 Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön. 2 Jag ropar med hög röst till HERREN, jag ropar med hög röst till HERREN och ber om nåd. 3 Jag utgjuter min klagan inför honom, jag berättar om min nöd för honom. 4 När jag är färdig att ge upp, vet du hur jag har det. På den väg jag går har de lagt ut snaror för mig. 5 Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig. Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig. 6 Jag ropar till dig, HERRE, jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.” 7 Lyssna till mitt rop, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag. 8 För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan prisa ditt namn. Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig, för du har varit god mot mig.