Psalm 137 | nuBibeln

Vid Babels floder

1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 2 Vi hängde upp våra harpor i pilträden, 3 för de som höll oss fångna bad oss sjunga, våra förtryckare* krävde glädjesånger av oss: ”Sjung för oss en sång från Sion!” 4 Men hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i ett främmande land? 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma att spela*. 6 Låt min tunga fastna i gommen, om jag inte tänker på Jerusalem som min största glädje. 7 HERRE, tänk på Jerusalems dag, hur edoméerna ropade: ”Riv ner det! Jämna det med marken!” 8 Du Babylons dotter, du fördärvade, lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss. 9 Lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna.