Psalm 107 | nuBibeln

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1 Prisa HERREN, för han är god, hans nåd består för evigt. 2 Så ska de säga som HERREN har friköpt, de som han har befriat ur fiendens våld, 3 samlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder. 4 De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats. 5 De var hungriga, törstiga, och deras liv tynade bort. 6 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. 7 Han förde dem till den rätta vägen, till en plats där de kunde bo. 8 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Där fanns de som satt i djupaste mörker, fångna i lidandets järnbojor, 11 för de hade gjort uppror mot Guds ord och föraktat den Högstes råd. 12 Därför lät han dem slita ont. De föll, och ingen kunde hjälpa dem. 13 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. 14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor. 15 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 16 Han krossar portarna av koppar och bryter sönder järnbommarna. 17 Andra var dåraktiga och fick lida för sin upproriskhet och sina synder. 18 De avskydde all mat och närmade sig dödens portar. 19 De ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, han räddade dem från graven. 21 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 22 De ska frambära tack som offer, sjunga om allt han gjort. 23 Andra seglade på haven med skepp och drev handel på de stora vattnen. 24 De såg HERRENS gärningar och hans under i djupen. 25 Han talade, och en stormvind blåste upp, så att vågorna gick höga. 26 De reste sig mot himlen och störtade sedan mot djupen. Modet svek dem i olyckan, 27 och de raglade och stapplade som berusade, och all deras vishet var borta. 28 De ropade till HERREN i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål. 29 Han lugnade stormen och vågorna tystnade. 30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt, och han förde dem till den hamn dit de ville. 31 De ska prisa HERREN för hans nåd och för allt underbart han gjort för människobarnen. 32 De ska prisa honom när folket samlas och lova honom i de äldstes krets. 33 Han förvandlar floder till öken, vattenkällor till torr mark 34 och det bördiga landet till saltöken, för dess invånares ondska. 35 Han gör ökenlandet till sjöar och det uttorkade landet till vattenkällor. 36 Han låter de hungriga bosätta sig där och bygga en stad att bo i. 37 De sår sina åkrar, planterar sina vingårdar och får sedan rika skördar. 38 Han välsignar dem, och de får många barn. Han låter inte heller deras boskapshjordar minska. 39 Om de blir färre, blir förödmjukade* och nedtryckta av bekymmer och sorg, 40 öser han olycka över härskarna och låter dem irra omkring i en väglös öken. 41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck och låter deras familjer föröka sig som hjordar. 42 De rättsinniga ser det och gläder sig, medan all ondska måste tiga. 43 Den som är vis bör lägga detta på minnet och tänka på HERRENS nådegärningar.