Sprüche 8 | nuBibeln

Visheten ropar

1 Hör, visheten ropar, förståndet höjer sin röst! 2 Den står uppe på höjderna, vid vägar och vägskäl. 3 Vid stadsportarna och vid ingångarna ropar den högt: 4 ”Jag ropar till er, människor, jag höjer min röst till alla människobarn. 5 Ni okunniga, lär er klokhet, ni dårar, lär er förnuft! 6 Lyssna, för jag talar om det som är ädelt, mina läppar säger vad rätt är. 7 Sanning är vad min mun vill tala, för mina läppar avskyr det onda. 8 Alla mina ord är rättfärdiga, i inget av dem finns något falskt eller förvänt. 9 De är klara för de förstående och riktiga för dem som har kunskap. 10 Ta emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än rent guld. 11 För visheten är mer värd än rubiner, inga skatter kan jämföras med den. 12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig. 13 Att frukta HERREN är att hata det onda. Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal. 14 Hos mig finns råd och förnuft. Jag är förstånd, och hos mig finns makt. 15 Genom mig regerar kungar och härskare som stiftar rätta lagar. 16 Genom mig härskar furstar och stormän, alla som styr rättfärdigt. 17 Jag älskar alla som älskar mig. De som söker mig ska finna mig. 18 Hos mig finns rikedom och ära, bestående välfärd och rättfärdighet. 19 Min frukt är bättre än finaste guld, det jag ger är bättre än renaste silver. 20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg och på rättvisans stigar. 21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig och fyller deras förråd. 22 HERREN skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk, före allt som han sedan gjorde. 23 I urtiden formades jag, från begynnelsen, innan jorden fanns. 24 Jag föddes innan djupen blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor. 25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till föddes jag, 26 innan han skapat land och fält och jorden på marken. 27 Jag var med när han bredde ut himlarna och spände upp dess valv över djupen, 28 när han satte upp molnen och lät källorna i djupet flöda fram, 29 när han satte en gräns för havet och gav vattnen befallning att inte överskrida den. När han lade jordens grund. 30 Jag var alltid vid hans sida*. Jag var hans ständiga glädje, i hans närhet fröjdades jag. 31 Jag jublade över hela hans värld och gladde mig över människosläktet. 32 Lyssna därför till mig, mina barn! Lyckliga är de som följer mina vägar. 33 Lyssna till min förmaning och bli visa! Förkasta den inte! 34 Lycklig är den människa som lyssnar till mig, som dagligen vakar vid mina dörrar och väntar vid min tröskel. 35 Den som finner mig finner livet och HERRENS välbehag. 36 Men den som syndar mot mig skadar sig själv. De som hatar mig älskar döden.”