Lukas 6 | nuBibeln

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

1 En sabbat, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte hans lärjungar av ax, som de gnuggade mellan händerna och åt. 2 Men några av fariseerna sa: ”Varför gör ni så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.” 3 Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?* 4 Han gick in i Guds hus och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra.” 5 Sedan sa Jesus till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”

Jesus botar en man på sabbaten

6 En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Då satt där en man med en förtvinad högerhand. 7 De skriftlärda och fariseerna höll noga ögonen på Jesus, om han skulle bota på sabbaten. I så fall skulle de få något att anklaga honom för. 8 Men Jesus förstod precis vad de tänkte. Därför sa han till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit.” Och mannen reste sig och kom fram. 9 Jesus sa till dem: ”Låt mig få fråga er en sak: Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?” 10 Han såg sig omkring på dem och sa sedan till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen normal igen. 11 Men de blev rasande och började prata med varandra om vad de skulle kunna göra med Jesus.

Jesus utser sina tolv lärjungar

12 Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad till Gud hela natten. 13 När det ljusnade kallade han sedan samman sina lärjungar och utsåg tolv av dem som han kallade apostlar*: 14 Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15 Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten*, 16 Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus.

Mycket folk följer Jesus

17 När Jesus hade kommit ner tillsammans med dem, stannade de på en slätt. Där var många av hans lärjungar och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon* 18 som hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. De som led av orena andar blev helade, 19 och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska.

Verklig lycka

20 Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa: ”Lyckliga är ni som är fattiga*, för er tillhör Guds rike. 21 Lyckliga är ni som nu hungrar*, för ni ska bli mättade. Lyckliga är ni som nu gråter, för ni ska få skratta. 22 Lyckliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och tar avstånd från er, hånar er och smutskastar ert namn. 23 Gläd er då, hoppa av glädje, för ni får en stor lön i himlen. Så gjorde ju deras förfäder med profeterna. 24 Men ve er som är rika, för ni har redan fått ut er tröst. 25 Ve er som nu är mätta, ni ska få gå hungriga. Ve er som nu skrattar, ni ska få sörja och gråta. 26 Ve er som man nu talar väl om. Så gjorde ju deras förfäder med de falska profeterna.

Om att älska sina fiender

27 Men till dem som lyssnar säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, 28 välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. 29 Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Vill någon ta ditt ytterplagg, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30 Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Gör så mot andra så som ni vill att de ska göra mot er. 32 Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även syndare älskar ju dem som ger dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju syndare också! 34 Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även syndare lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna. 35 Nej, älska era fiender och gör gott mot dem, och ge lån utan att oroa er för om ni får det tillbaka. Då ska ni få stor lön och bli den Högstes barn, för han är själv god mot dem som är otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga, så som er Fader i himlen är barmhärtig.

Om att döma andra

37 Döm inte, så ska ni själva inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte förklaras skyldiga. Förlåt, så ska ni få förlåtelse. 38 Ge, så kommer ni att få. Ett gott, packat, skakat och rågat mått ska ges i er famn. För med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.” 39 Sedan berättade han en liknelse: ”En blind kan väl inte leda en annan blind? Faller då inte båda i gropen? 40 Och en lärjunge står inte över sin lärare, men när han är fullärd, kan han bli som sin lärare. 41 Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? 42 Hur kan du säga till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt inte märker bjälken i ditt eget? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

Av frukten känner man trädet

43 Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. 44 Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar. 45 En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av.

Om att bygga på stadig grund

46 Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni ändå inte gör som jag säger? 47 Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han liknar, det ska jag visa er. 48 Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det stadigt kvar, eftersom det är väl byggt. 49 Men den som hör och inte handlar, han liknar en man som bygger ett hus direkt på marken utan att gräva någon grund. Och när floden vräker sig mot huset, faller det genast ihop med ett stort brak.”