Jesaja 49 | nuBibeln

Herrens tjänare ett ljus för världen

1 Hör på mig, ni avlägsna länder! Lyssna, ni folk i fjärran! HERREN kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet nämnde han mig vid mitt namn. 2 Han har gjort mitt tal skarpt som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Han har gjort mig till en slipad pil och dolt mig i sitt koger. 3 Han sa till mig: ’Du är min tjänare, Israel, genom dig ska jag visa min härlighet.’ 4 Jag sa: ’Förgäves har jag tröttat ut mig, förgäves och fåfängt förbrukat min kraft. Ändå är min rätt hos HERREN och min lön hos min Gud.’ 5 Och nu har HERREN talat, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, för att föra Jakob tillbaka, och samla Israel hos sig. Så skulle jag bli ärad inför HERREN och min Gud vara min styrka. 6 Han säger: ’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare som återupprättar Jakobs stammar och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk. Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk, för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ” 7 Så säger HERREN, Israels befriare och Helige, till den som är föraktad och avskydd av folken, till kungens tjänare: ”Kungar ska se det och resa sig, furstar se det och buga sig, för HERREN är trofast, Israels Helige, som har utvalt dig.”

Herren ska trösta sitt folk

8 Så säger HERREN: ”Jag bönhör dig i nådens tid och hjälper dig på räddningens dag. Jag ska bevara dig och genom dig ingå ett förbund med folket, för att återupprätta landet och återlämna de förödda arvslotterna. 9 Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’ och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’ De ska finna bete längs vägarna och betesmark på alla kala höjder. 10 De ska inte hungra eller törsta. Ökenhettan och solen ska inte bränna dem. Han som förbarmar sig över dem ska leda dem och föra dem till vattenkällor. 11 Jag förvandlar alla mina berg till väg, högt däruppe bygger jag vägar. 12 Se, de kommer långt bortifrån, från norr och väster och Assuans land.” 13 Ropa av glädje, ni himlar, och gläd dig, du jord! Stäm upp en sång, ni berg! För HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina lidande. 14 Sion säger: ”HERREN har övergett mig, han har glömt bort mig.” 15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn, så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött? Även om hon skulle glömma, ska jag i alla fall inte glömma dig. 16 Jag har skrivit ditt namn i min hand, och dina murar är alltid inför mig. 17 Dina söner skyndar sig tillbaka, och de som förstörde och ödelade drar sig bort från dig. 18 Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du ska bära dem som prydnader, binda dem om dig likt brudsmycken. 19 Du har legat i ruiner, ödelagd, och landet har varit förhärjat. Men nu ska du bli för trång för folket, och de som skövlade dig ska vara långt borta. 20 Du ska höra barnen som föddes under din barnlöshets tid säga: ’Här är det för trångt för mig, ge mig mer plats!’ 21 Då ska du tänka: ’Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, i exil och förskjuten. Vem har fostrat dessa? Jag var lämnad ensam, så varifrån kommer dessa?’ ” 22 Så säger Herren, HERREN: ”Jag ska ge ett tecken åt folken, resa mitt banér för dem, och de ska bära dina söner i sina armar och dina döttrar på sina axlar. 23 Kungar ska fostra dem som fäder och drottningar amma dem. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet av dina fötter. Då ska du förstå att jag är HERREN. De som hoppas på mig ska aldrig komma på skam.” 24 Kan man rycka bytet från den mäktige eller rädda fångar undan den grymme*? 25 Så säger HERREN: ”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige och bytet räddas undan den grymme. Jag ska strida mot dem som strider mot dig, och jag ska själv rädda dina barn. 26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin. Hela mänskligheten ska då förstå att jag, HERREN, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”