Jesaja 46 | nuBibeln

Babylons värdelösa avgudar

1 Bel sjunker ner, Nebo faller, deras gudabilder förs bort på lastdjur och boskap. Dessa som ni burit är en belastning, en börda för den trötte. 2 De sjunker ner och faller tillsammans, oförmögna att rädda bördan, och själva går de i fångenskap. 3 ”Hör på mig, Jakobs släkt, ni som finns kvar i Israel och som jag haft omsorg om sedan ni föddes, burit ända från er tillblivelse. 4 Jag är densamme ända fram till er ålderdom, jag ska bära er när ert hår grånar. Jag har skapat er och ska också sörja för er. Jag ska uppehålla er och rädda er. 5 Vem kan ni jämföra mig med och likna mig vid? Vem kan ni finna som är lik mig och kan jämföras med mig? 6 Några häller ut guld ur sin påse, väger upp silver på vågen, lejer en guldsmed som tillverkar en gud, och sedan faller man ner och tillber den. 7 De lyfter den på axeln och bär den, ställer ner den på sin plats, och där står den oförmögen att röra sig. Om man ropar till den får man inget svar. Den kan inte rädda någon ur hans nöd. 8 Tänk på detta, begrunda* det, lägg det på minnet, ni överträdare. 9 Kom ihåg det förgångna, för jag är Gud, och det finns ingen Gud lik mig. 10 Jag berättar i förväg vad som kommer att hända, förutsäger det som ännu inte har skett. Jag säger: Mina planer står fasta, och jag gör allt vad jag vill. 11 Jag kallar på en rovfågel från östern, en man som ska fullfölja min plan. Det jag har sagt ska jag genomföra, det jag har planerat kommer jag att göra. 12 Lyssna på mig, ni envisa människor, ni som är fjärran från rättfärdigheten. 13 Jag låter min rättfärdighet närma sig, den är inte långt borta, och min räddning dröjer inte. Jag ger Sion räddning, min härlighet åt Israel.