Jeremia 10 | nuBibeln

Herren och avgudarna

1 Hör de ord HERREN talar till er, Israels folk: 2 Så säger HERREN: ”Ta inte efter andra folks seder, bli inte skrämda av tecken på himlen som skrämmer de andra folken. 3 Deras seder och gudsdyrkan är meningslös. Man hugger ner ett träd i skogen och hantverkarens händer formar den med yxan. 4 Han dekorerar den med silver och guld och spikar fast den med hammare, för att den inte ska falla omkull. 5 Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.” De kan inte tala, och man måste bära dem eftersom de inte kan gå. Var inte rädd för dem, för de kan inte göra något ont, och något gott förmår de ju inte heller. 6 Ingen är som du, HERRE, du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. 7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa män och i alla deras kungariken finns det ingen som du. 8 Alla är de vettlösa och dåraktiga, deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,* 9 hamrat silver som förts från Tarshish och guld från Ufas, verk av hantverkare och guldsmeder, som klätts i blått och purpurrött, allting tillverkat av skickliga män. 10 Men HERREN är den sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. För hans vrede darrar jorden, folken uthärdar inte hans raseri. 11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”* 12 Han gjorde jorden med sin makt, grundade världen i sin vishet, och med sin kunskap spände han ut himlarna. 13 När han låter sin röst höras dånar himlens vatten, han får molnen att stiga upp från jordens ände. Han sänder blixtar med regnet och för ut vinden ur dess förråd. 14 Varje människa står där som en dåre, utan förstånd. Guldsmeden har svikits av sin gudabild, för hans gjutna avgudar är falska och inget liv finns i dem. 15 De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje. När de granskas, förintas de. 16 Men sådan är inte han, Jakobs andel. Han har format allt, också sin arvedels stam, Israel. Härskarornas HERRE är hans namn.

Förödelse och fångenskap

17 Packa ihop era tillhörigheter! Ge er iväg från landet, ni som är belägrade! 18 För så säger HERREN: ”Denna gång ska jag slunga iväg dem som bor i landet. Jag ska låta dem drabbas hårt, så att de känner det.”* 19 Ve mig för min skada! Mitt sår är obotligt. Men jag tänkte: ”Det här är min plåga, jag måste uthärda den.” 20 Mitt tält är förstört och mina tältlinor avslitna. Mina barn har gått ifrån mig och finns inte mer. Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen och sätta upp mina tältdukar. 21 Herdarna har tappat förnuftet och söker inte längre HERREN. De har ingen framgång, och hela deras hjord skingras. 22 Lyssna, något hörs! Se, något kommer! Ett väldigt dån från landet i norr. Judas städer ska läggas öde och bli ett tillhåll för schakaler.

Jeremias bön

23 Jag vet, HERRE, att människan inte själv kan styra sin väg, att vandraren inte har makt att styra sina steg. 24 Tukta mig, HERRE, men med rättvisa, och inte i vrede, så att du inte utplånar mig. 25 Töm ut din vrede över de folk som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar ditt namn. De har förtärt Jakob, slukat och utplånat honom och ödelagt hans hemland.