Galater 1 | nuBibeln

Hälsning

1 Från Paulus, en apostel* som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus* själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla de troende* här hälsar till församlingarna i Galatien. 3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. 5 Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.

Galaterna har övergett det sanna budskapet

6 Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, 7 trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus. 8 Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. 9 Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad. 10 Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.

Paulus budskap kommer från Jesus själv

11 Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. 12 Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv. 13 Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. 14 Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder. 15 Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. 16 Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. 17 Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien*, och återvände sedan till Damaskus.* 18 Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas*, och jag stannade då hos honom i två veckor. 19 Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. 20 Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. 21 Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. 22 Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. 23 Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” 24 Och de hyllade Gud för min skull.