5.Mose 32 | nuBibeln

Moses sång

1 Lyssna, himmel och jord! Hör vad jag har att säga! 2 Min undervisning ska vara som stilla regn, den ska falla som dagg, som fint regn över det spirande gräset, ja, som rikligt regn över späd grönska. 3 Jag ska förkunna HERRENS ära och prisa vår Guds storhet. 4 Han är klippan*. Hans verk är fullkomliga. Allt vad han gör är rätt. Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont, Han är rättfärdig och rättvis. 5 Men hans barn har handlat svekfullt mot honom. De är en skam och är inte längre hans barn. De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.* 6 Är det så ni behandlar HERREN? Du dåraktiga, vettlösa folk! Är han inte din far som skapade dig? Är det inte han som har gjort dig och format dig? 7 Kom ihåg hur det var förr! Tänk på tidigare generationer! Fråga din far, han ska berätta, och de gamla, de ska förklara för dig. 8 När den Högste tilldelade folken deras områden och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig i enlighet med Israels söners antal*, 9 då blev hans folk HERRENS egendom, Jakob* hans del. 10 Han fann honom i öknen, i ödslig, ylande ödemark, han bevarade honom, tog hand om honom och skyddade honom som sin ögonsten. 11 Som när en örn lockar sina ungar ur boet och svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sina vingfjädrar. 12 HERREN ensam ledde honom, inga andra gudar. 13 Han lät honom rida över landets höjder, äta av markens frukt. Han gav honom honung ur berget* och olja från flinthårda klippan, 14 gräddmjölk från kor, fårmjölk och fett från lammen, baggar och getter från Bashan och det allra finaste vete. Druvors blod drack du, vin av utsökta druvor. 15 Men Jeshurun* fick för mycket av det goda och slog bakut. Du blev övergödd, tjock och trög. Han övergav sin Gud, sin skapare, den klippa som räddat honom. 16 Folket väckte så hans svartsjuka med främmande gudar. De gjorde avskyvärda saker och han blev vred. 17 De offrade till demoner som inte är gudar, till nya gudar som de inte kände, gudar som nyss kommit till som era fäder inte fruktade. 18 Du övergav klippan som hade format dig och glömde den Gud som fött dig. 19 HERREN såg vad de gjorde och stötte bort dem. Hans söner och döttrar hade gjort honom vred. 20 Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem. Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem. De är ett hårdhjärtat släkte, barn som ingen kan lita på. 21 De har gjort mig svartsjuk genom gudar som inte finns, de väckte min vrede med värdelösa avgudar. Nu ska jag göra dem svartsjuka genom sådana som inte är ett folk. Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd. 22 Min vrede har tänt en eld. Den brinner ända nere i dödsrikets djup, den förtär jorden och dess skördar och den sätter bergens grunder i lågor. 23 Jag ska överhopa dem med olyckor och skjuta mina pilar på dem. 24 Jag ska fördärva dem genom hunger, brännande feber och dödande pest. Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken och giftiga ormar ska kräla på marken. 25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd och i husen ska man sätta skräck i dem, i unga män och kvinnor, spädbarn och åldringar. 26 Jag hade bestämt mig för att skingra dem och utplåna minnet av dem. 27 Men jag fruktade fiendens hån, att motståndarna skulle ta miste och säga: ’Det var vi och vår styrka, inte HERREN som gjorde det!’ ” 28 De är ett dåraktigt folk, helt utan förstånd. 29 Om de ändå vore visa! Då skulle de förstå detta och hur det kommer att sluta för dem. 30 Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental och två män få tiotusen på flykt, om inte deras klippa hade övergett dem, om inte HERREN hade utlämnat dem? 31 Andras klippa är inte som vår klippa. Det erkänner till och med fienden. 32 Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält. Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet, 33 och deras vin är ormgift, kobrors dödliga gift. 34 ”Men jag har allting i säkert förvar, förseglat i mina förråd. 35 Hämnden är min och jag ska straffa dem när tiden är inne, när de vacklar. Olycka väntar dem och deras dom ska snart komma över dem.” 36 HERREN ska skaffa rätt åt sitt folk* och ha medlidande med sina tjänare, när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår, varken slav eller fri. 37 Då ska han fråga: ”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos? 38 Var är de gudar som åt fettet av deras offer och drack vinet av deras dryckesoffer? Låt dem hjälpa er, låt dem erbjuda er skydd! 39 Ser ni inte nu att jag ensam är Gud? Jag dödar och jag ger liv. Jag sårar och jag helar. Ingen kommer undan min hand. 40 Jag lyfter handen mot himlen och svär: Så sant som jag lever i evighet 41 ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom. Jag ska hämnas på mina ovänner och straffa dem som hatar mig. 42 Mina pilar ska bli berusade av blod, av blod från de slagna och de fångna. Mitt svärd ska äta sig mätt på kött, på fiendens stolta ledare.” 43 Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,* för han hämnas sina tjänares blod, han tar hämnd på sina fiender, han försonar sitt land och sitt folk. 44 Mose kom tillsammans med Hosea*, Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45 När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46 sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47 Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”

Mose får veta att han snart ska dö

48 Samma dag sa HERREN till Mose: 49 ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin* och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”