1För körledaren. Maskil*. Av Korachs ättlingar*.*2Som hjorten längtar efter vattenbäckar, så längtar jag efter dig, min Gud.3Jag törstar efter Gud, den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Gud?4Mina tårar är min mat dag och natt, när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”5Mina minnen kommer, och jag utgjuter min själ. Jag gick i folkhopen, ledde processionen till Guds hus, med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.6Varför är jag så nedstämd, varför så orolig inom mig? Vänta på Gud! Jag ska åter prisa honom, min räddare och min Gud!7Ändå är jag nedstämd, min Gud, och därför tänker jag på dig, i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.8Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall. Alla dina vågor och bränningar slår över mig.9HERREN sänder om dagen sin nåd, och om natten är hans lovsång hos mig, en bön till den levande Guden.10Jag säger till Gud, min klippa: ”Varför har du övergett mig? Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?”11Det är som om mina ben krossas när mina fiender hånar mig, när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”12Varför är jag så nedstämd, varför så orolig inom mig? Vänta på Gud! Jag ska åter prisa honom, min räddare och min Gud!
Nya Levande Bibeln
Längtan efter Gud
1Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.3Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?4Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: "Var är din Gud?"5Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.7Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.8Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.9Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.10"Gud, min klippa!" Jag ropar till dig: "Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?"11Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: "Var är din Gud?"12Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.