Psalm 132 | nuBibeln

Davids löfte, Herrens löfte

1 En vallfartssång.

2 HERRE, kom ihåg allt lidande som David fick utstå. Han svor en ed inför HERREN, gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3 ”Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng,

4 inte tillåta mina ögon att slutas i sömn eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5 förrän jag funnit en plats åt HERREN, en boning åt Jakobs Mäktige.”

6 Vi hörde om den* i Efrata och fann den på Jaars fält.

7 Låt oss gå till hans boning, falla ner inför hans fotpall.

8 Res dig, HERRE, gå till din viloplats, du och din makts ark!

9 Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet, dina fromma ska jubla av glädje!

10 För din tjänare Davids skull, förkasta inte din smorde.

11 HERREN har svurit David en ed, som han aldrig tar tillbaka: ”Dina egna ättlingar ska jag låta sitta på din tron.

12 Om dina söner håller mitt förbund och mina befallningar som jag ger dem, ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13 För HERREN har utvalt Sion, där har han velat ha sin boning.

14 ”Detta är min viloplats för evigt. Här vill jag bo, det är min önskan.

15 Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning och mätta dess fattiga med mat.

16 Jag ska klä dess präster i frälsning, och dess fromma ska jubla av glädje.

17 Här vill jag låta ett horn* växa upp åt David; jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender ska jag klä i skam, men kronan på hans huvud ska stråla.”

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Guds tempel och Davids kungahus

1 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:

3 "Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.

6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.

7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.

8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.

9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.

10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,

11 för du har lovat honom: "En av dina söner ska jag göra till tronföljare!

12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!"

13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.

14 "Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt," sa du.

15 "Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.

16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.

17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.

18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra."

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.