1I hemlighet sände Josua ut två spioner från Shittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan och särskilt i Jeriko. De kom till ett hus där en prostituerad kvinna som hette Rachav bodde och tänkte stanna där över natten.2Men kungen i Jeriko hade blivit informerad om att några israeliter hade kommit dit för att spionera på landet.3Han sände därför bud till Rachav och lät säga: ”Lämna ut männen som kom till ditt hus, för de är spioner som har blivit hitskickade för att utforska landet.”4Rachav gömde då männen och förklarade sedan: ”De var här för ett litet tag sedan, men jag visste inte var de kom ifrån.5De lämnade staden när det blev mörkt just som stadsportarna skulle stängas och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er kan ni nog hinna ifatt dem!”6I själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med linhalm som var utlagd på tork.7Kungens män började genast leta efter dem och gav sig iväg bort mot Jordan och vadställena och så fort förföljarna lämnat staden, stängde man till stadsportarna.8Innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rachav upp till dem på taket.9”Jag förstår att HERREN tänker ge er detta land”, sa hon till dem. ”Vi är alla rädda för er. Allt mod försvinner hos dem som bor här i landet.10Vi har nämligen hört hur HERREN torkade bort vattnen till en väg genom Sävhavet åt er när ni lämnade Egypten. Vi vet också vad ni gjorde med kungarna Sichon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, hur ni vigde dem åt förintelse.11Inte undra på att vi är skräckslagna! När man hör sådana saker har man inte så mycket mod kvar. För HERREN, er Gud, är Gud över både himmel och jord.12Svär nu vid HERREN att ni visar godhet mot mig och min familj när nu jag har visat godhet mot er. Ge mig ett tecken på det!13Låt min far och mor, mina bröder och systrar och deras familjer få leva!”14Männen svarade: ”Vi svarar för er med våra egna liv, om du inte förråder oss. När HERREN ger oss landet, ska vi visa er godhet och trohet.”15Hon firade sedan ner männen genom fönstret med ett rep, för hon bodde i ett hus som var inmurat i stadsmuren.16”Fly upp i bergen”, sa hon till dem. ”Håll er gömda där för förföljarna i tre dagar tills de har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.”17Männen sa till henne: ”Vår ed är inte bindande18om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret som du släppte oss ner igenom när vi kommer in i landet. Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset!19Om någon ger sig ut på gatan, tar han själv ansvaret för sitt liv och då kan vi inte ansvara för vad som händer, men om någon som finns i ditt hus dödas eller skadas är skulden vår.20Om du å andra sidan förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.”21”Jag ska göra precis som ni säger”, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast det röda snöret i fönstret.22Männen gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, tills förföljarna hade återvänt till staden. De hade letat efter männen överallt utmed vägarna utan framgång.23Då vandrade de båda männen ner igen från bergen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, för att rapportera vad som hänt.24”Det är uppenbart att HERREN kommer att ge oss hela landet”, förklarade de. ”Alla där borta är dödsförskräckta för oss.”
Nya Levande Bibeln
Rahab gömmer två män i sitt hus
1I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,2men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.3Kungen sände då bud till Rahab:"Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss."4Men Rahab hade gömt männen och förklarade: "De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.5De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!"6Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.7Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.8Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.9"Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land", sa hon till dem. "Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.10Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.11Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.12Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er."14Männen gick med på förslaget och svarade: "Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv."15Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.16"Fly upp i bergen", sa hon till dem."Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta."17Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: "Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.19Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.20Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte."21"Vi är överens", svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.22Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.23Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.24"Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet", förklarade de. "Alla där borta är dödsförskräckta för oss."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.