Hiob 30 | nuBibeln
1Men i dag hånas jag av män som är yngre än jag, vilkas fäder jag inte ens skulle ha godkänt som mina fårhundar.2Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?3De är märkta av nöd och hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.*4Där ute plockar de saltört bland snåren, deras föda är ginströtter.5De är utstötta från samhällets gemenskap, och man skriker till dem som till tjuvar.6Nu bor de i torra raviner, i jordhålor och skrevor i bergen.7De skriker bland snåren och tränger sig samman under buskarna.8De är ättlingar till dårar, utan namn, utjagade ur landet.9Deras söner hånar mig nu, jag blir en visa, ett ordspråk för dem.10De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.11Nu när Gud har lossat strängen på min pilbåge och slagit mig, tar de avstånd från all hänsyn till mig.12Från höger attackeras jag av slöddret, de lägger fällor för mig, de banar väg för mitt fördärv.13De river upp min väg och vill få mig ruinerad, utan hjälp från andra.14De kommer som genom en bred bräsch, de väller fram mellan ruinerna.*15Fasor väller över mig, min ära rycks bort som med en vind, min räddning försvinner som ett moln.16Mitt innersta töms i mig, lidandets dagar griper tag i mig.17Om natten genomborras mina ben, den gnagande smärtan finner ingen vila.18Kraftfullt griper han tag i min klädnad, håller fast mig i kragen,*19kastar ner mig i smutsen, och jag blir som stoft och aska.20Jag ropar till dig, men du svarar mig inte. Jag står upp, men du bara ser på mig*.21Du vänder dig grymt mot mig och ansätter mig med stor makt.22Du kastar iväg mig i vinden och låter mig rida på den, du upplöser mig i stormen.23Jag vet att du vill föra mig till döden, till den plats där allt levande samlas.24Man lyfter inte handen mot en hjälplös som ropar på hjälp i sin nöd.25Grät jag inte över dem som hade problem, var jag inte bekymrad för de fattiga?26Jag hoppades på det goda, men det onda kom. Jag väntade på ljus, men mörkret kom.27Oron kokar i mitt inre, jag finner ingen ro, lidandets dagar möter mig.28Jag är mörk, men inte av solens strålar.* Jag reser mig upp i folksamlingen och ropar på hjälp.29Jag har blivit schakalers bror och berguvars vän.30Min hy är svart och flagnar av, min kropp hettar av feber.31Mitt harpospel är klagan och mitt flöjtspel gråt.
Nya Levande Bibeln
1Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.2Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?3De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.4Där ute lever de av gräs och rötter,5utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.6Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.7De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.8De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.9Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!10De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.11Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.12De attackerar mig och lägger fällor för mig.13De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.14De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.15Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.16Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.17Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.18Hela natten igenom kastar jag mig av och an.19Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.20Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.21Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.22Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.23Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.24Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.25Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!26Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.27Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.28Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.30Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.31Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.