Jesaja 64 | nuBibeln

Bön och syndabekännelse

1 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro,

2 som när elden antänder riset och får vattnet att koka. Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender och folken bäva inför dig.

3 När du gjorde fruktansvärda gärningar som vi inte väntade oss, kom du ner, och bergen darrade.

4 Sedan urtiden har ingen hört, inget öra uppfattat och inget öga sett någon annan Gud än dig gripa in för dem som hoppas på honom.

5 Du tar dig an dem som med glädje gör det som är rättfärdigt, de som vandrar på dina vägar och tänker på dig. Men du blev vred, för vi syndade. Hur ska vi kunna bli räddade?*

6 Vi har alla blivit orena, ja likt något orent. Alla våra rättfärdiga gärningar är som nedsmutsade kläder. Vi vissnar som löv. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.

7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller vaknar upp och håller sig till dig. Du har dolt ditt ansikte för oss och överlämnat oss åt våra synder.

8 Och ändå, HERRE, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi är alla ett verk av din hand.

9 Var inte så vred på oss, HERRE, och tänk inte för alltid på våra synder. Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.

10 Dina heliga städer har blivit öken, Sion har blivit öken, och Jerusalem är ödelagt.

11 Vårt heliga och härliga tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.

12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, HERRE? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Leran i krukmakarens hand

1 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!

2 Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.

3 Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.

4 Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.

5 Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar. Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?

6 Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.

7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.

8 Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.

9 Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!

10 Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.

11 Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.

12 Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.